En del av Malin

Alltså, ibland mår jag bara så bajs.
Tårar & magont från ingenstans, som bara tar plats.
Men jag antar att smärtan jag bär på, ibland blir för stor.
& min lilla kropp, är tillräckligt stark som klarat dem här 22 åren, så varför skulle den ge upp NU?

Jag vet varken ut eller in längre.
& att vara såhär ensam, tar mer eller mindre död på mig.
Jag känner mig ensamast i världen.

Ibland är det faktiskt synd om mig också.