Ja, jag börjar inse att jag verkligen har det.
ALLA verkar kunna somna i min famn.
Är precis hemkommen från pappa & rasmus, pappas lilla son på 2 år.
& jag lyckades dra på honom pyjamasen, utan problem! Vilket pappa alltid har en förmåga att misslyckas med, eller ja.. med mycket tjaffs & krångel.
& sen stängde jag på skrollan på tvn & la mig i soffan, för att jag visste att gör jag det, kanske han tar efter mig.
Mycket riktigt tänkt, det gjorde han. & la sig ihop tryckt med mig i soffan.
Pillade honom lite i håret & så slocknade han, som en stock.
Underligt det där, jag har verkligen lätt för barn.

Som när jag jobbade som barnflicka i Stockholm för lite mer än 1 år sen.
Fredrika, som den 3 åriga flickan hette.
När jag klev in hos dem, för att intervjuas, jag ljuger inte när jag säger att det tog inte ens fem minuter innan hon klängde på mig.
& dem första dagarna, när jag skulle bege mig ner till mitt rum i källaren, ja.. då stod hon & tjöt för att jag gick iväg.
Lite kul ändå ^^




Utstrålar man mycket kärlek
får man mycket
kärlek tillbaka

Kommentera

Publiceras ej