En del av Malin

I morgon är det farsornas dag. Synd för mig, som inte har någon pappa.
Eller okej, lite till en överdrift. MEN, det är iaf så det känns.
Som jag skrivit i tidigare inlägg, är han inte direkt någon jag ser upp till. Inte för fem öre.
Han är inte ens någon bra förebild, för sina 2 små pojkar, som verkligen behöver honom där. det är sorgligt att se.
& för sorgligt att inse.
Han gör oss så illa, ovetandes?
Nope.

Så i morgon ska jag inte ens fira min egen pappa. För har vi blivit inbjudna? Eh, nej.
& jag tänker fan inte springa efter honom mer. Har gjort det sen mamma & pappa bröt upp.
Jag ska "fira" min mammas pojkvän...
Mja, behöver jag säga mer?
Trivs dock väldigt bra i det sällskapet, men ja..
du lär förstå min poäng.