Fan vad orättvis den "sjukdomen" är!
Eller är det fel, att kalla det sjukdom egentligen?
Hur eller hur, så smärtar den något fruktansvärt, & man vet inte vart man ska slänga av sig den, eller vem man ska vända sig till, för på något sätt känner man sig så barnslig, & rädd för vad man ska få för reaktioner.
Ännu värre är det om man tänkt vända sig till sin partner!
Det är inte alltid så lätt att öppna käften & säga vad det är man mår dåligt över, speciellt inte när man vet att det man säger, gör så att det tar hus i helvete!
Men vad är bäst? Låta det vandra omkring inne i kroppen på sig själv, eller låta andra ta del av det?
It depends.
En del mår nog bra av att låta det bearbetas utan andras hjälp, medan andra finner ett väldigt stort behov av att prata om det.
Men samtidigt.. pratar man om sin svartsjuka med sin partner, är det kanske inte alla som tar det på ett bra sätt, utan att det bara skapar massa bråk & misstankar i ett förhållande.
Medans andra människor kan sitta ner & prata om det.
Men för dem som inte kan det då, vad händer med dem?
Eller så är problemet man är svartsjuk över, redan ett ämne som diskuterats i förhållandet flera gånger, men som ändå den ena partnern går & mår dåligt över.
Då kan man ju fråga sig, är det inte värt att ge upp det som orsakar en annan människas välbefinnande, än att fortsätta fajtas med den svarta svartsjukan?
Eller är det fel, att kalla det sjukdom egentligen?
Hur eller hur, så smärtar den något fruktansvärt, & man vet inte vart man ska slänga av sig den, eller vem man ska vända sig till, för på något sätt känner man sig så barnslig, & rädd för vad man ska få för reaktioner.
Ännu värre är det om man tänkt vända sig till sin partner!
Det är inte alltid så lätt att öppna käften & säga vad det är man mår dåligt över, speciellt inte när man vet att det man säger, gör så att det tar hus i helvete!
Men vad är bäst? Låta det vandra omkring inne i kroppen på sig själv, eller låta andra ta del av det?
It depends.
En del mår nog bra av att låta det bearbetas utan andras hjälp, medan andra finner ett väldigt stort behov av att prata om det.
Men samtidigt.. pratar man om sin svartsjuka med sin partner, är det kanske inte alla som tar det på ett bra sätt, utan att det bara skapar massa bråk & misstankar i ett förhållande.
Medans andra människor kan sitta ner & prata om det.
Men för dem som inte kan det då, vad händer med dem?
Eller så är problemet man är svartsjuk över, redan ett ämne som diskuterats i förhållandet flera gånger, men som ändå den ena partnern går & mår dåligt över.
Då kan man ju fråga sig, är det inte värt att ge upp det som orsakar en annan människas välbefinnande, än att fortsätta fajtas med den svarta svartsjukan?
4 kommentarer
Mikka
07 Sep 2008 23:23
personer som inte respekterar sin partner, och skiter fullständigt i hur han lr hon mår förtjänar inte ens dens kärlek.. :) thats it!!
Madeleine
08 Sep 2008 03:20
jag håller inte riktigt med dig. Enda anledning till att det normalt blir hus i helevte är om dyu öppet skulle visa att du ärsvartsjuk, att du inte tycker om att hon umgås med sitt ex eller nåt. Men en normal människa skulle nog inte bli upprörd, och borde inte bli upprörd om man sätter sig ner och pratar och berättar att, jag är svartsjuk, och jag måste ha hjälp att bearbeta detta och jag vill att du hjälper mig.
Så bästa sättet tror jag är att sätta sig ner med sin partner och helt enkelt prata om det lungt och stilla från första början, så din partner sen inte behöver fåreda på det på ett jobbigare sätt. Då blir det definitivt bråk :P
Linda med familj
08 Sep 2008 10:04
Ja det är helt sjukt, dom här spelen fördärvar precis allt, har en tjejkompis som förlorade sitt jobb och hamnade på bottnen, inget man gjorde hjälpte alls och man känner sig verkligen maktlös.
Jag tror helt klartatt man måste prata med sin partner och är partnern rätt så tar han/hon inte det fel utan hjälper istället.
Jodå med mig är det bara bra :)
Linda med familj
08 Sep 2008 14:54
Ja precis, barnen kan stå och dra dom i kläderna och de enda dom gör är att slå bort dom... Sjukt, jag finner verkligen inga ord för detta...
Kommentera