Det gick en dokumentär igår på 4an som handlade om genetisk syskonkärlek.
Jag ställde in mig på att det kanske inte skulle vara så "trevligt" att lyssna på, men det slog mig att det faktiskt på fullaste allvar är synd om dem människorna!

Att man i hela sitt liv INTE har träffat sin syster/bror, & när man väl gör det, utan att veta om det & går & blir kära i varandra, tycker inte jag att det är något fel.
Det är skillnad om man bor under samma tak, hela livet!

Sen att det går så långt att det skaffas barn & så, har jag kanske lite mindre förståelse för, FÖR ATT det väldigt ofta blir sjukdomar hos barnen, & medfödda handikapp.
Men att det ska behöva gå så långt att myndigheterna tar barnen ifrån dem, tycker jag är fruktansvärt fel, så länge dem tar väl hand om barnen!

Men när en mamma blir kär i sin egen son. Tycker jag faktiskt att det är lite groteskt, även om dem inte träffat varandra!
Alltså, om dem vet om att dem är släkt på det sättet, varför tillåter dem sig själva att bli kära i varandra?
Fast iofs, den där dragningen alla pratar om att dem som blir kär i en familjemedlem har, kanske också antagligen är väldigt stark!
Men iaf..

Men när det kommer till kärlek, så kan man faktiskt & andra sidan inte välja vem man blir kär i.
Hur mycket man än skulle vilja det ibland...

Vad tycker du?

2 kommentarer

mikka

03 Sep 2008 13:23

Nasty nasty, okej att dom var ovetandes, men när dom fick reda på de då, seriöst? det är sjuk kärlek.

och sen att dom skaffar barn på de får dom fan skylla sig själva vafan tror dom. beter sig som fuckin missfoster!!!! ;)

Malin

03 Sep 2008 13:46

Håller me dej , det är sjukt!!

Kommentera

Publiceras ej