Har du någon gång ramlat in i någon människa, som på en väldigt kort tid kommit att betyda fruktansvärt mycket för dig?
En människa som du känner 100 % tillit till, & att du inte är det minsta rädd för vad som komma skall?
Det har jag.
Ännu en gång; Jag har inte många vänner här där jag bor, & söker mig därför mer eller mindre efter dem genom dumburken
- som ibland visar sig leda till något väldigt bra.
Mina vänner är väldigt mycket utspridda över hela sverige, en del av dem betraktar jag inte ens som mina vänner, utan mer som kontakter.
På ett sätt är det ju väldigt riskabelt att finna vänner på det sättet, eftersom man varken kan se dem i ögonen, eller egentligen till hundra procent veta hur en person är, förrän man står där - öga mot öga.
Men ibland går det ändå. & tro mig kära läsare när jag säger att jag funnit en helt fantastisk människa på just det här sättet, genom dumburken.
Hon ramlade in i mig genom en communitysida, inte så mycket mer med det från början, men när man känner redan efter ett par rader att man har fler än ett par saker gemensamt, är det på en gång något man vill ta tätt intill sig & inte släppa.
- & så blev det.
Vi har pratat varje dag sen dagen hon skrev, & pratat med varandra hela dygn. Nonstop!
Vi pratar som om vi aldrig gjort annat, & har hela tiden nya saker att prata om, ibland undrar jag vad fan jag själv får allt ifrån.
Det är inte alls något jag har lätt för... att komma överens med folk, eller att babbla på som om jag inte vore född till något annat.
Men det gör jag med henne.
- & det känns så jädra bra!
& att en liten människa på andra sidan jorden (bokstavligt talat just nu), kan beröra & betyda så mycket, är för mig helt.. oförståligt egentligen.
Men lika glad är jag för det minsann!
Hon är en såndär människa som jag absolut skulle kunna göra allt för, en sån människa som jag skulle kunna sätta mig i bilen & åka till om hon så behövde mig där klockan 3 på natten, en sån människa som jag utan att blinka skulle ställa upp för i vått & torrt, en sån människa som jag varje dag skulle säga vackra ord till, en sån människa som jag skulle ta i min famn, tills allt var bra igen. Kort sagt.
Har ni varit med om samma sak kanske? dela gärna med er av era historier!
& om så är fallet, visst är det härligt att ALLA människors godhet inte på långa vägar håller på att dö ut!
Gud vad mycket underbarare jorden skulle vara på alla sätt, om alla var som henne.
Men ingenting eller någon är perfekt, dock är hon fan jävligt nära.
Tack gode gud att mitt liv ibland förgylls med personer som henne, för det får mitt liv närmare perfekt än på mycket länge.
Därför vill jag tillägna den här låten till henne.
Lasse Lindh - Du behöver aldrig mer vara rädd, & jag vet att hon just nu lyssnar på den låten, & läser lyricsen, & zandra.. varenda ord i den där texten ska du snappa upp & lägga så nära hjärtat du bara kan, & aldrig någonsin glömma vilken fantastisk människa du är!
på nåt sätt ramla vi in i varann
och tänk att något jag alltid trott
skulle vara så svårt va så lätt
vi träffades liksom på chans
två katter i skydd ifrån regnet nånstans
och aldrig har kärlek drabbat mig så
och jag vet
jag är hopplöst svår ibland
men aldrig aldrig att jag
tänker låta något ont
hända dig jag håller dig hårt
tätt intill mig genom regn och blåst
och alltid alltid att jag
kommer vaka över dig
genom mörkret jag leder dig
jag finns i varje steg du tar
så du behöver aldrig mer vara rädd
ingen ser och ingen vet
hur du lyser och hur du fångar
upp min skugga när jag är svag
och hur jag älskar att vakna
upp bland dina blonda lockar
och aldrig aldrig att jag
tänker låta något ont
hända dig jag håller dig hårt
tätt intill mig genom regn och blåst
och alltid alltid att jag
kommer vaka över dig
genom mörkret jag leder dig
jag finns i varje steg du tar
så du behöver aldrig mer vara rädd
och alltid alltid att jag
kommer vaka över dig
genom mörkret jag leder dig
jag finns i varje steg du tar
så du behöver aldrig mer vara rädd"
Kommentera