En del av Malin

Det finns något magiskt i min kropp som väntar på att få lyfta sina vingar & spridas.
Det är rött, väldigt varmt & något så fruktansvärt vackert.
Jag tror det kallas kärlek.

Jag väntar på att kärlek ska flytta in i mitt liv.
Inte från mina vänner, inte från min familj, utan från en flickvän.
Att jag så gärna vill ha någon, är ingen nyhet för någon.
Samtidigt som min vilja efter kärlek är så pass stark, har jag aldrig någonsin letat efter kärleken.

"Det kommer när du minst anar det..."
Pft, struntprat. För vissa är det kanske så, men inte för Malin Karlsson.
Kärleken har alltid förut letat upp mig, besvarat den har jag gjort.
Men det är aldrig jag som letat upp den.

Kanske hittar jag ingen just för att jag sitter tillbaka lutad & väntar på att den ska komma till mig?
Jag kanske redan missat henne?
Den där gången som man tappar sin mobil på tåget & den söta tjejen brevid ler & tittar på en?
Den där gången någon har ringt fel, & man lägger på i all hast för att det blivit så pinsamt?
Den där gången när grannen kommit upp & frågat om hon får låna lite socker?
Den där gången man mött någons blick i hundparken?
Den där gången man hjälpt någon att plocka upp skolböcker i skolan?
Den där gången man tappat något på golvet i matbutiken för att man fått ögonkontakt med henne?

Kärleken går inte att jaga. & den ska inte heller jagas.
Jag har länge inbillat mig att det är MIG det är något fel på, & att det är just därför jag inte har någon flickvän.
Att jag absolut inte är snyggast i världen, men att jag har en insida av renaste guld.
Dock har jag på tok för många gånger, fallit offer för att utseendet väger flera ton mer än vad en insida gör....
& därför är jag så gott som totalt körd.

Dessvärre kan man inte göra något åt hur man ser ut.
Man föddes som man är, & kommer få gå omkring & bära på sitt yttre, så länge man lever.
Vare sig man vill eller inte.

Jag har alltid fått höra att jag har ett speciellt utseende.
Vadå speciellt?
Speciella drag, annorlunda utseende som ingen annan har, väldigt stora men vackra ögon,
annorlunda ansiktsform, liten pluttig mun.
Tydligen.

Men samtidigt.. Är det inte bra om man skiljer sig från mängden?
Hur jävla kul vore det att se ut som alla andra?

Jag skulle inte vilja ha någon som ser ut som sjuhundrasjuttioelva andra människor.
Jag vill ha min egna alldeles speciella prinsessa.

& tro fan att hon finns där ute... någonstans.
Jag kan känna... att ännu doftar kärlek.
& snart letar sig den underbara doften av kärlek in i min näsa också.