Rätt skumt att ett sånt här klipp kan få mig att gråta sönder i princip.
Men det får det.

Mycket som snurrar i min skalle just nu, saker som inte borde vara så som dem är, men som finns där iaf & det sliter mig mitt itu.
Det finns tro det eller ej, ingenting jag kan göra åt det här.
Jag ska inte behöva tatuera in i pannan för att du ska förstå.
Mina ord från mitt HJÄRTA borde mer än räcka, istället för att man efter eget huvud skaffar sig en bild av hur allt har varit genom min blogg.

Vet inte vad jag ska säga.
Jag saknar dig så att jag håller på att gå under.
Det är ingen hemlighet för någon att jag är upp över öronen kär i dig, jag kan skrika ut över hela världen att du är den första som jag någonsin varit kär i, för det är ingenting jag skäms för, alls!
Min första sanna riktiga kärlek.

Simple as that.

Kommentera

Publiceras ej