En del av Malin

Jag längtar alltid härifrån, men aldrig hem.
Skulle vilja ta det sen, vad ska det bli av mig?
Det finns dagar som idag, hopplösa mornar, då jag vaknar som ett vrak.
Åh jag märker alla har - har fått nog av mig.

Lönings pengen rullade fint in på mitt konto idag - men försvann lika fort som den kom.
Fick lite över 11 tusen & nu har jag kvar 5 (!) Räkningar för sammanlagt 6 tusen svider kan jag tala om, men så går det när man slarvar & halkar efter så summan ökar. Tji fick jag!
Men nu har jag iaf varit duktig & betalat dem, även om det svider att det absolut mesta av mina pengar försvinner på räkningar. Men det är smällar man helt enkelt får ta.

Nu sitter jag & funderar på vad pengarna mer kommer gå åt till den här månaden & kommer fram till följande;

• Hultsfreds festival biljett! (!!)
• Frisören (maybe baby)
• MAT! + Nödvändigheter
• Yttligare inrullande räkningar (!!)
• Köpa en helt ny outfit (?)
• En resa till Gävle (?)

Min hjärna hänger inte riktigt med, är trött som en nersmockad gnu.
Men ja, ni ser ju hur det drar iväg.. Nu är kanske inte ALLT det där nödvändigt, men det mesta... fan.
Well well, den som lever får se. Hur eller hur tänker jag försöka att snåla så mycket det bara är möjligt.
Jag ska ju trots allt överleva tills nästa löning rullar in.

Måste erkänna att jag längtar tills jag ska börja sommarjobba som kokerska på dem två dagisen.
Då kommer jag jobba VARJE dag i lite mer än 1 månad. Money money money is what i need!

På tal om annat, så saknar jag en prinsessa att hålla om så in i helvete just nu.
Jag känner mig ensamast på jorden & låter säkert hur desperat efter kärlek som helst..?
Riktigt så "illa" är det inte.
Men visst tycker jag att det vore heavenly underbart att ha någon att få blåsa ut all min kärlek på? - Yes.
Haha, det är rätt komiskt ändå.. varje gång jag nämner att jag saknar att ha någon, faller jag ner i den där förbannat välkända gropen..
Jag tycker bara att jag verkligen förtjänar att för en gångs skull få lite äkta & vacker kärlek.

Det är därför jag känner mig väldigt klyven. Det finns en prinsessa som snurrar runt i mina tankar bra mycket, & jag är bara så rädd för att återigen klampa in i något som till slut slutar med att jag blir lika knäppt över näsan som jag alltid har "turen" att bli. Men sen slår det mig i samma stund som jag "tvivlar" på hur jag borde känna, att jag inte kan gå omkring och vara "rädd". Det är ju faktiskt DÅ det möjligt blir fel.
Hur eller hur har jag bestämt mig för att jag såklart måste åka & träffa henne, för att se vart det leder liksom.
& som jag sagt förut - jag har n o l l förhoppningar.
Det är ganska välkänt vid det här laget att det går åt hellskotta då också.

Nu ska jag sluta tjattra, så NU ska jag sova. ZZzzzZZzz!