Svart
. Vitt. Svart. Vitt. Svart. Vitt. Svart.

Jag kan inte låta bli att bli lite fuktig i ögonen när jag tänker på hur fruktansvärt lätt folk ser på att "ösa över komplimanger" & dalta runt med "jag tycker om dig" & få en att tro någonting när fallet absolut inte är så.
Tell me - whats the point?

Jag vet inte hur många gånger det har hänt mig, & det slutar som grädde på moset aldrig att ske heller.
Det skulle ju aldrig ens i min vildaste förvirring fungera så för mig.
Jag skulle aldrig någonsin kunna ge någon "förhoppningar" & sen blankt kasta dem i soporna.
Säger jag något till en människa - ser jag till att banne mig mena det till 100% också. Annars håller jag käften.
För så funkar jag.

Men när JAG är den som hela tiden får höra saker, & att det sen visar sig bli pannkaka gång på gång på gång på gång. Får mig bara att sucka högt & bli fullständigt utmattad i hela kroppen.

Om nu personen i fråga faktiskt tycker om mig, & är intresserad - jamen vad finns det att vänta på?
Du är inte kopplad i något hundkoppel som snörar åt runt din hals om du sträcker dig för långt.
Du har INGEN som bestämmer över dig vad DU ska känna & tycka inför en annan människa.
Du har INGEN som ska tala om för DIG vad rätt & fel är när människan i fråga som predikar om det, har noll koll på vad höger & vänster överhuvudtaget är själv.
Om man låter en människa som har NOLL & göra med ens kärleksliv ta överhanden, är man nog inte så intresserad ändå. Right?
Annars - vad är man rädd för?
Att förlora en "vän" som bestämmer över i princip hela ditt kärleksliv?
Förlåt, men för mig är inte det en vän.

Jag tycker det är synd & skam att folk inte kan stampa ner fötterna när det faktiskt verkligen skulle behövas.
Man har redan en mamma, räcker det inte med att hon predikar om vad som är rätt & fel?
Aldrig någonsin skulle jag låta en annan människa som dessutom ska föreställa min vän bestämma över stora delar av mitt liv.
Mitt liv är mitt liv, ditt liv är ditt liv.

Det är skillnad på vad som faktiskt ÄR mitt & vad som INTE är mitt.
Det finns gränser för hur tätt inpå livet en vän får komma, & det är INTE till gränsen där hon bestämmer till 90% över ditt liv.
Har det gått så långt är något jävligt fel.

Vad ska jag skriva för att du ska bli berörd,
hur högt ska jag skrika varje gång jag vill bli hörd?
du vill att jag ska falla, mot något som du har gjort till ditt
men ska jag falla, då ska det finnas tid att falla fritt.




På tal om något annat innan jag sover. Så är det kalas imorgon, eller ja.. a new day has come, så idag.
Mammas pojkvän fyller nämligen 51 år!
Så jag har stora delar av kvällen letat frågor på internet & knåpat ihop en tipspromenad, helt random & utan någons vetskap. Tyckte att det kunde vara lite kul, speciellt om det är fint väder, så alla dessutom förhoppningsvis får vistas i den heta luften.
Dessutom har jag i "botten" på varje fråga (12 stycken) skrivit en "visste du att.." fakta spalt, kan ju också vara lite kul tänkte jag. Får se om deltagarna ikväll håller med.

Så jag ska klockan 10 bege mig till biblioteket & göra det lite tjusigt på dator & skriva ut tänkte jag.
+ att jag måste ringa & byta tid på ena dagiset med "gå brevid dagarna" råkade i morse boka in onsdagen den 7e Juli. = Hultsfreds festivalens start, (!!) PLUS att Melissa Horn spelar då. Så det måste ändras med andra ord.
Men det kommer inte vara några som helst problem, så det är lugnt.

God jävla natt.

Kommentera

Publiceras ej