En del av Malin

Så lyder titeln på den låten som satt sig långt in i hjärtat på mig.
Det är nog den hemskaste, sorgligaste & samtidigt mest sanna låten som gjorts.. på väldigt länge!
Jag gråter varje gång jag hör den, & än mer när jag ser musikvideon.

Men den får mig samtidigt att bli väldigt väldigt arg.

Hero of war, vad är det?
Jag kommer aldrig någonsin stödja det här med att dem puttar in svenskar i kriget.
Speciellt inte när det är DERAS krig.
Vi i Sverige har absolut ingenting med det & göra.
Det var inte vi som startade det, det var inte vi som inte kunde hålla sams med något annat land & då är det fan inte heller vi som ska sopa upp efter någon annans skit.
Rätta mig om jag har fel.
Men det är ungefär samma sak som om jag skulle tippa ut en hel container med saft & ringer till någon sate i Turkiet & ber honom/henne komma & städa upp efter MIN skit.
Makes no sence för mig.

Sen finns det dem stackars satar till småpojkar där ute som tänker "Fan vad coolt att vara med i krig, ha eget vapen och gå grönklädd & göra sig så osynlig det bara går i buskar".
Ja, jätte coolt! Kanske inte lika coolt när ni får en kula i bröstet & aldrig mer får träffa det som man hoppas betyder något. 
Att man någonsin kan sätta ett krig framför sin trygghet hemma i sverige förstår inte jag.

Att ligga där i buskarna & skjuta ihjäl någon & tänka "jag gjorde det för landet", landet som inte ens är DITT land. Landet som uppenbarligen redan är förlorat. Är DET att vara hero of war? Att försöka & tro att man räddar något som redan är förlorat? Att man varje dag stirrar döden i vitögat?
Betyder livet verkligen så lite för dem människorna? Att man på någon annans vinning vill sätta sitt eget liv till?
Vad tror ni händer sen när en krigssoldat ligger ner & blöder till döds? Är det att vara hero of war?
En soldat är död, inget mer med det.
Lidande familjer, flickvänner/pojkvänner som är lämnade i sticket, för att han valde kriget framför sin trygghet.
Att tro att man är trygg i ett krig med flygande kulor runt varje hörn, är som att tro att man är trygg i en bur med lejon.

Att gå ut på gatan här i sverige grönklädd & bli ihjäl skjuten av en förbannad granne är fan inte lika stor som att bli ihjäl skjuten där borta!
& att folk på något vrickat sätt ser så enkelt på det, får mig att må illa.
"Det kommer inte hända något, jag är inte borta så länge, vi ses snart igen!"
Att säga så är noll respekt mot sina nära & kära.
Dem vet mycket väl någonstans i bakhuvudet vad dem ger sig in i, & att LOVA att komma tillbaka helskinnad, är bara bullshit. Dem vet att dem varje dag rikserar att få ett skott i pannan. Dem vet att varje dag med sina nära & kära i sina tankar kan vara den sista.

Att åka iväg till andra sidan jorden, så långt bort ifrån sina nära & kära man kan komma
- är nog som ett skott i pannan för dem snarare.
& att välja ett krig, med 50/50 chans att stryka med framför ett tryggt hem hemma i sverige, så förlåt men suit yourself.

Krig skapar mer krig. Mer krig skapar mer hat. Vi behöver inte krig för att få hat.
Det finns hat så det räcker & blir över redan som det är, tack så mycket.
Krig är bara ett patetiskt & jävligt FEL sätt att försöka lösa "konflikter" på.
Säg mig, genom att lösa konflikter genom krig, blir krigen & haten då färre?
- I dont think so. Dem växer snarare & blir kraftigare.

Jag säger absolut inte att jag inte känner med dem människorna som förlorat någon i kriget, för det gör jag verkligen. Det är inte riktigt det jag syftar på här.
Det jag syftar på är helt enkelt att jag aldrig någonsin kommer förstå hur vi svenskar så slaviskt ska sopa bort skit som någon annan startat... thats all.