En del av Malin

Hur öppen man var mot allt nytt & hur villig man var att lära sig av de som var äldre.

Kunde mamma minsann baka den svåraste kakan i kokboken, var man själv inte sen att stå med vid köksbänken & sleva ihop en deg.. även om den blev långt ifrån lika god som mammas!

Eller de där gångerna man köpte lördagsgodis & lekte affär. Hur man i affären noga bestämde sig för antal bitar av varje godis sort, för att sen hemma kunna lägga de i 10 olika skålar, för att sen "sälja" godiset till sina syskon.

Eller de där gångerna man samlade på kulor, & spelade med sina kompisar på rasterna i skolan eller hemma. & hur fokuserad man var på att vinna alla fina kulor. Det vara bara vinst i huvudet då!

Eller de där gångerna man samlade på bokmärken, & klistrade in de i sitt fina album så försiktigt man bara kunde så de inte skulle gå sönder, & hur man bytte bokmärken med sina kompisar. Även om bytet kanske inte alltid var till det bättre, var bara själva grejen så mysig!

Eller de där gångerna man lekte med barbiedockor, & iaf jag alltid ville vara killen. (wonder why, haha!)

& vem har inte någon gång under sin barndom mimat till bland annat låten Aqua - Barbiegirl? Det spelade absolut ingen roll hur många gånger låten gick på repeat. Det var som att höra den första gången, varje gång!

Eller de där gångerna man tog på sig sin vackraste klänning/kläder för att det var skoldisco. & hur det riktigt pirrade i magen över att skolans sötaste kille/tjej skulle på samma disco? Hur man hade förberett med att baka chokladbollar hemma hos var för sig, & hur det luktade popcorn & kolsyrad dryck över hela disco lokalen.

Eller de där gångerna det var fredag, & hela familjen var nerslagen i soffan framför något mysigt fredagsprogram. Fredagarna var verkligen de bästa, för det var oftast då som faktiskt hela familjen var/kunde vara tillsammans.

Eller när man blev lämnad på dagis, & man lekte dagarna i ända med alla dagis barn, & man kom hem med tonvis av teckningar & andra påhitt man gjort under dagen.. & hur man blev hämtad & ändå visste när man åkte hem, att man skulle komma tillbaka nästa dag, för nya bus..

Listan kan göras hur lång som helst. & det var väl verkligen så, att det absolut värsta som kunde hända i den där ålder, var att barbiedockan bröt benet.

Man hade inga bekymmer, inget som hindrade en, man kunde göra som man ville (nästan) & man kunde bara.. vara precis så liten som man var.

Jag saknar att vara liten.

Det var fan tider det. Det är kanske som de flesta säger - det var bättre förr?