Jag kom & tänka på en sak förut. Tanken har i&för sig slagit mig mer än 1 gång. Men ju mer jag tänker på det, ju mer inser jag att det faktiskt stämmer.
Jag har av någon outgrundlig anledning ALLTID (!) dragits till människor med problem. Oavsett relation till dem. Men kanske framför allt mina flickvänner som jag samlat på mig under åren.
Ta mitt ex Ida som exempel, hon är ett psykfall. Schitzofren, paranoid, & psykiskt ostabil. Men trots det drogs jag till henne, även om jag inte alls var medveten om från början att jag tog staplande steg in mot något som skulle visa sig vara så nära helvetet man bara kunde komma.
Andra flickvänner jag haft, har också dem oftast någon typ av "problem". Tolka mig rätt.
Det kan vara allt från "såna" som har svårt att hålla sig till bara mig, till såna som bara slår mig på näsan utan att jag egentligen är medveten om det.
Typ som om det vore.. ödet.
I andra relationer också. Vänner, & människor som man kanske inte direkt kan kalla vänner, men bekanta, som också har olika typer av problem. Nu menar jag nödvändigtvis inte problem som i dem grovaste som finns.
Det kan vara allt mellan himmel & jord.
& mitt i allt det här, har jag på ett eller annat sätt varit inblandad. & kanske, hur jag nu ska förklara utan att det låter på tok för patetiskt - velat rädda dem. Eller snarare vill försöka rädda dem.
Som om jag med flit dras till dem för att jag vill kunna lyfta all börda från deras axlar.
Trolla bort all smärta, & istället skjuta dem fulla med armors pilar.
Som om jag vore någon jävla trollkarl.
& den som frågar mig "men varför stanar du med as som henne & henne.." ställer en sjujävla bra fråga faktiskt.
För som jag ser det, har jag inget vettigt svar överhuvudtaget.
Det enda "vettiga" svaret jag kan komma på är att jag själv är full stucken av armors pilar från topp till tå.
& att jag har ett hjärta som inte pumpar blod, utan guld.
Men hur mycket jag än velat kunna trolla bort smärtan, kan jag inte påstå att jag direkt gjort ett bra jobb.
Men jag hörde någon gång att det är tanken som räknas, vad vet jag.
Kommentera