Dag 8 – Ett ögonblick.
Oj. Vilken knepig en!
Men precis som igår tänker jag bryta "regeln" & inte bara skriva om ett ögonblick, utan ett par stycken.
Ögonblick som jag aldrig någonsin kommer glömma.
Det första ögonblicket är samtalet jag fick från min mamma om min älskade Gizzmo.
Jag minns exakt vad som hände, vad som sa's & vad jag gjorde.
Jag var tillsammans & bodde ihop med mitt ena X Frida. Vi var hemma & hade ganska precis skjutsat in varma mackor i ugnen när min telefon ringer. Det är mamma. Hon pratar på som om allt vore som vanligt tills hon säger "Kan jag inte få prata lite med Frida? Det var så länge sen."
Redan där blir jag lite fundersam. För min mamma brukar aldrig säga en sån sak.
Så jag ger luren till Frida, & hon går iväg. Jag hör på henne att något inte står rätt till, & får redan då en stor klump i magen.
Sen får jag luren igen, & blicken jag får från Frida då, säger mig att något är väldigt galet.
Det blir tyst i telefonen ett tag & jag hör på mamma att hon har gråten i halsen.
"Det absolut värsta som du kan tänka dig, har hänt."
Jag förstår på en gång. & bryter ihop fullständigt.
Värsta dagen i mitt liv, någonsin. & jag dör av rädsla inombords för att det någonsin ska hända igen.
NÅGON GÅNG vill jag ha en liten katt igen, men det har snart gått 3 år sen det hände & jag är fortfarande rädd för att skaffa mig en liten kissemiss. Gud bevare mig väl.
& sen det andra ögonblicket jag vill dela med mig av är när Johanna för första gången sa dem tre magiska orden till mig. Det värmer än idag att tänka på.
Vi låg i soffan & kollade på tv, med hennes syster & hans ena vän. När dem till slut beger sig ner på Jespers rum.
Vi ligger kvar i soffan, & jag njuter av att Johannas fingrar drar igenom mitt hår.
Jag tittar upp på henne & säger;
"Jag tycker om dig."
Varpå hon blir tyst en liten stund, tittar på mig & säger;
"Vet du en sak? ..... Jag älskar dig."
Gud, jag måste ha sett väldigt rolig ut sekunderna efter att hon sagt det.
Min spontana reaktion blev;
"Vad sa du nu?"
Haha, charmigt värre va?!
Hur eller hur, så måste mina ögon blivit 10 gånger större än dem redan är (!) eftersom jag inte alls var beredd på att höra det från henne.
Mitt svar tillbaka blev såklart;
"Jag älskar dig också."
& sen den dagen kan jag inte sluta säga det till henne. Varje dag "tvingas" hon höra mig säga "Jag älskar dig."
För det gör jag verkligen. Johanna - jag älskar dig.
Nu orkar jag inte tänka mer. Mår piss. Idag igen! Wää på dä´. Nu ska jag skutta ner & duscha för att sen slänga mig i bingen. Godnatt!
Kommentera