En del av Malin

Jag har aldrig varit den som varit omringad av vänner.
Jag har färre vänner än jag kan räkna på min ena hand.
& det är mååånga gånger jag funderat på - varför har det alltid varit så?
Ska jag vara fullständigt ärlig så vet jag verkligen inte.

Kan det vara för att jag är väldigt osocial? Svar nej. Jag är väldigt social av mig.
Kan det vara för att jag blivit mobbad? Svar ja.
Jag tror faktiskt att det kan ha med det & göra. Delvis. Tro det eller ej.
Jag tror att mobbingen har gjort att jag iaf i den här jävla skithålan med alla idioter som lever i den, gjort att jag "drar" mig för att ta kontakt med folk. Sen att folk inte visar något som helst intresse i att faktiskt lära känna mig, bidrar nog minst lika mycket.

Jag förstår faktiskt bara inte varför folk ser mig som ett "monster", eller vad nu felet ligger i.
Dem känner mig inte, men väljer att iaf bilda sin uppfattning, utan någon som helst grund!

Meen, okej. Vid närmare eftertanke är det väl trots allt deras förlust.. men still! Det irriterar mig.

Hur eller hur är jag oerhört tacksam över dem få guldkorn jag har i mitt liv. Jag vet i ärlighetens namn inte vad jag skulle göra utan er.

På senare tid har det dock kanske inte riktigt blivit så som jag velat. En människa som stått mig väldigt nära har helt enkelt slutat höra av sig. Utan anledning. Jag var den som hörde av mig sist, & om människan i fråga väljer att inte fortsätta.. well, what to do? To fucking bad bara.

Nåväl, vill bara att alla mina guldkorn; Mammut, Min stora kärlek i livet Johanna, Zandra, ska veta att jag finns här i alla väder, 24 timmar om dygnet, sommar, vår, vinter & höst. Behöver ni råd klockan 3 på natten, vet ni vilket nummer ni kan slå. Ni är allt. Tack för allt fint ni ger mig!  ♥