Varje gång jag ska skriva ett "depp" inlägg tar det emot lite.
För jag är den där typen av person som gärna inte visar hur jag känner, eller vad jag tänker.
Men samtidigt, är bloggen det enda stället jag verkligen kan ventilera, & skriva precis vad jag känner & tycker.
Fast sen finns det ju givna "regler" för vad jag delar med mig av här också.
Samtidigt som jag bara vill skrika ut allt jag tänker på, & allt som tynger mig, vill jag det på samma gång inte.
Någon måtta får det vara på den fronten, även om jag ser bloggen som en ypperlig plats att som sagt skriva av mig på.
Hur som haver, önskar jag att det kommer ordna upp sig. Att allt ska bli som det var för lite mer än 1 år tillbaka.
Jag behöver det. & om jag nu mot all förmodan inte kan få tillbaka det, hoppas jag att det blir ett slut på mitt lidande snart. Det gör alldeles för ont att sitta dag in & dag ut & inte veta hur morgondagen kommer forma sig.
Det gör också alldeles för ont & veta att vad jag än gör & hur mycket jag än försöker, blir det till allt annat än en fördel för dig. & jag vill inte ha det så.
Jag vet vart jag har mig själv, & jag vet hur jag fungerar & vad jag tänker, tycker & vill.
& om du inte är säker på att det kommer bli lika bra som jag vill & hoppas, så ber jag dig att göra slut på mitt lidande. Jag vill inte famla omkring i något mörker & vara rädd för att aldrig hitta ut.
Skitsamma. Allt jag skriver blir inte som jag vill. Jag sätter punkt där.
Alone in this house again tonight,
I got the TV on, the sound turned down and a bottle of wine.
Theres pictures of you and I on the walls around me, the way that it was and should have been surrounds me.
I'll never get over you, walkin' away.
Well I've never been the kind to ever let my feelings show.
And I thought that bein' strong meant never losin' your self-control.
But I'm just drunk enough, to let go of my pain.
To hell with my pride,
Let it fall like rain, from my eyes.
Tonight I wanna cry.
Would it help if i turned a sad song on?
"All by Myself" would sure hit me hard, now that you're gone.
Or maybe unfold some old yellow lost love letters?
It's gonna hurt bad before it gets better
But I'll never get over you, by hidin' this way.
Cause I've never been the kind to ever let my feelings show.
And I thought that bein' strong meant never losin' your self-control.
But I'm just drunk enough, to let go of my pain.
To hell with my pride,
Let it fall like rain, from my eyes.
Tonight I wanna cry.
För jag är den där typen av person som gärna inte visar hur jag känner, eller vad jag tänker.
Men samtidigt, är bloggen det enda stället jag verkligen kan ventilera, & skriva precis vad jag känner & tycker.
Fast sen finns det ju givna "regler" för vad jag delar med mig av här också.
Samtidigt som jag bara vill skrika ut allt jag tänker på, & allt som tynger mig, vill jag det på samma gång inte.
Någon måtta får det vara på den fronten, även om jag ser bloggen som en ypperlig plats att som sagt skriva av mig på.
Hur som haver, önskar jag att det kommer ordna upp sig. Att allt ska bli som det var för lite mer än 1 år tillbaka.
Jag behöver det. & om jag nu mot all förmodan inte kan få tillbaka det, hoppas jag att det blir ett slut på mitt lidande snart. Det gör alldeles för ont att sitta dag in & dag ut & inte veta hur morgondagen kommer forma sig.
Det gör också alldeles för ont & veta att vad jag än gör & hur mycket jag än försöker, blir det till allt annat än en fördel för dig. & jag vill inte ha det så.
Jag vet vart jag har mig själv, & jag vet hur jag fungerar & vad jag tänker, tycker & vill.
& om du inte är säker på att det kommer bli lika bra som jag vill & hoppas, så ber jag dig att göra slut på mitt lidande. Jag vill inte famla omkring i något mörker & vara rädd för att aldrig hitta ut.
Skitsamma. Allt jag skriver blir inte som jag vill. Jag sätter punkt där.
Alone in this house again tonight,
I got the TV on, the sound turned down and a bottle of wine.
Theres pictures of you and I on the walls around me, the way that it was and should have been surrounds me.
I'll never get over you, walkin' away.
Well I've never been the kind to ever let my feelings show.
And I thought that bein' strong meant never losin' your self-control.
But I'm just drunk enough, to let go of my pain.
To hell with my pride,
Let it fall like rain, from my eyes.
Tonight I wanna cry.
Would it help if i turned a sad song on?
"All by Myself" would sure hit me hard, now that you're gone.
Or maybe unfold some old yellow lost love letters?
It's gonna hurt bad before it gets better
But I'll never get over you, by hidin' this way.
Cause I've never been the kind to ever let my feelings show.
And I thought that bein' strong meant never losin' your self-control.
But I'm just drunk enough, to let go of my pain.
To hell with my pride,
Let it fall like rain, from my eyes.
Tonight I wanna cry.
3 kommentarer
Josefina
17 Nov 2011 22:07
Om du verkligen vill skriva om hur du känner o tycker så kan du ju alltid göra en annan anonym blogg, skriva på word eller liknande så kan du släppa ut allt, det hjälper. I alla fall för mig när det har varit svårt. Håller tummarna för dig och att allt ordnar sig för trist att du har det såhär för det man har läst i din blogg så låter du som en bra och fin människa!
Malin
17 Nov 2011 23:25
Ja, det har du faktiskt rätt i! Jag ska tänka på det :) Vem är du förresten? Blir ju nyfiken när du uppenbarligen följer min blogg? :)
Tack för dem fina orden! :)
Josefina
19 Nov 2011 21:32
Do that! Hehe jag heter Josefina, 20 år gammal från halland, och har följt din blogg ett bra tag men är för dålig på att kommentera, ber om ursäkt för det. ^^ skrev i något inlägg att jag hittade en av dina texter inne på internet som sedan ledde hit. :)
Inga problem, varma ord behöver ju alla ibland!
Kommentera