Det börjar alltid med att hon trippar ut på scenen & smäller till med en låt på en gång, & så var det även denna gång. Hon slukar varenda själ i hela rummet med sin unika klang. Hon står med sin gitarr, håller den hårt intill sig & sjunger två låtar innan hon tar en paus, för att dricka lite välförtjänt vatten. Hon tittar ut över oss, vi som har samlats på samma ställe för att avnjuta 1,45 timme av hennes musik, & säger lite blygt "Hej Linköping!" & alla brister givetvis ut i en stor applåd, som om vi alla i kör egentligen menade "Hej Melissa, vi har saknat dig sen sist."
När applåderna avtar, berättar hon lite om dem kommande 2 låtarna som hon ska sjunga, & så trycker hon vattenflaskan mot läpparna en snabbis, för att sen snappa åt sig sin gitarr, som hon trycker tätt intill sig.
& jag njuter. Alla njuter. Jag njuter lite till.
Sen när dem låtarna passerat, & applåderna avtagit böjer hon sig fram mot mikrofonen & säger "När min senaste platta blev klar, ville jag höra vad dem två viktigaste tyckte om den först, så jag besökte mamma & pappa & sa att dem nu fick tala om vad dem tyckte om skivan. & jag spelade alla låtar för dem.. & efteråt sa mamma "Den är helt fantastisk!" Tur, det var ju precis det jag ville höra! Men pappa, sitter tyst en stund innan han tittar upp på mig & säger "Mår du verkligen så jävla dåligt som det låter?" & alla i publiken brister ut i ett fnitter.
Sjukt skön kommentar. För det är ju ungefär så man tror. Jag menar, framför oss står en 23 årig ung kvinna, svartklädd från topp till tå, lite halvnervöst knipande med fingrarna när hon sjunger utan sin gitarr, & sjunger väldigt egentligen deprimerande texter. Jag tror utan tvekan att det finns mycket sorg i den unga kroppen. Men samtidigt väldigt mycket lycka också. Som hon själv sa.
Jag har alltid varit otroligt svag för artister som sjunger texter som jag verkligen kan relatera till. & det kan jag i varenda en av hennes texter.
Sen när hon hade sjungit klart yttligare 2 låtar, greppade hon mikrofonen & sa "Jag brukar alltid vara nervös inför spelningar & det brukar alltid släppa efter typ 3dje låten. Men.. jag har fortfarande fjärilar i magen. Och ja.. jag vet inte vad det är. Men det är något magiskt med er". & det skulle man väl iprincip kunna sammanfatta kvällen med. Det var magiskt. Fullsatt arena & alla var där endast för hennes skull.
Sen i slutet blev det givetvis 3 extra nummer, när vi efter att hon sagt hejdå för första gången applåderade in henne på scenen igen.
Hon avslutade hela konserten med samma låt som hon alltid avslutar med "Falla Fritt", & när sista klinkandet av gitarren lagt sig, tänkte alla i hela arenan uppenbarligen samma sak & ställde sig upp för henne. & det var så mäktigt. Att se hennes ansiktsuttryck av alla som hyllade henne, & att se hur värd hon tyckte konserten blev när hon såg hur mycket vi faktiskt älskar henne.
Då kände jag faktiskt hur det blev vått i ögonvrån. Hur mäktigt som helst.
SJUKT underskattad tjej! Just sayin'.
& jag saknar henne redan. Men jag lovar Melissa.. vi ses snart igen. <3
Det här kommer jag leva länge på.
TACK Melissa! För att du gör svensk musik så mycket vackrare än den någonsin tidigare varit. <3
Kommentera