Dagen började bra, men slutade inte alls lika bra. Utan överdrift.
Jag har _hela_ tiden gått & hoppats. Men tji vilken käftsmäll jag fick.
Hur ska jag klara av det här?

Gjorde jag verkligen rätt val från början?
Skulle jag ha stannat?
Hade det blivit bättre då?

Ibland vill man bara på riktigt, skjuta sig själv. Eller dyka ner under täcket & aldrig mer titta upp över kanten.
Hur fan kunde det bli såhär fel?

Jag ville ju inget hellre än att dela mitt liv med henne.
Jag vill inget hellre än att älska henne.
Jag vill inget hellre än att gå hand i hand med _henne_.
Jag vill inget hellre än att för alltid vakna upp brevid henne.
Jag vill inget hellre än att se mig själv vid hennes sida om 10, 20, 30, 40, 50 år.

Man får tydligt nog inte alltid som man vill. & jag hatar det.

Men nu när jag vet hur det ligger till, kan jag "äntligen" ta steget att låta henne gå.
Hur jävla ont det än gör.
Sova gott i natt? Nah, snarare inte sova alls. FML.

1 kommentarer

Mammut

17 Apr 2012 23:42

Gumman då :(( <3

Kommentera

Publiceras ej