En del av Malin

Det har varit väldigt mycket nerförsbacke på senaste tiden känner jag.

När jag läser de typ senaste 10 blogg inläggen är det bara neggo, neggo & så lite mer neggo.

Inte så uppfriskande direkt.

Fast samtidigt.. det är ju så jag mår. Så jag känner mig. & det jag tampas med. 

Mitt liv är långt ifrån perfekt. & det är inte så lätt att "tänka positivt". Det är ju inte direkt så att jag kan trolla bort alla mina bekymmer, alla mina tankar, eller hur jag känner & tänker. 

Det finns så mycket i mitt liv som jag saknar. Mycket jag saknar för att det ens ska vara i närheten av perfekt. 

Jag vill bara att någon ska komma & trolla lite för mig.

Lite kärlek. Lite omtanke. Lite "hej, jag vill visa att jag bryr mig." Lite godhjärtade människor, som kan ta hand om mig, som jag tar hand om alla andra när de faller. 
Jag vill också ha något att falla tillbaka på.

Men jag är inte bitter. Av någon outgrundlig anledning har jag väl förtjänat att vara i den här eviga gropen. Sen att jag inte har en aning om vad fan anledningen är, är en helt annan femma.

Jag kan inte bli klok på just det.. att inte komma underfund med _vad jag någonsin gjort_ för att förtjäna alla skit som slår mig i ansiktet, gång på gång.

Fast på ett sätt är det kanske bra, jag får se folk riktiga färger. På både gott & ont.

Mest ont.

Rise and shine they say.. tro mig - jag försöker så gott det bara går.