Now you're asking me for some more time.
I am trying to survive.
Victim of my desire

När det väl kommer till krita, förstår man vilka man faktiskt betyder någonting för, & vilka som bara ser en som en stor påse med skit. Känns ju skön...t. Eller kanske inte.

Jag trodde dock att jag betydde någonting mer än vad du får det att framstå som.
& om du tänker höra av dig bara för att jag skriver om det, kan du lika gärna låta bli.
Jag vill att du hör av dig när du _vill_ höra av dig, & inte för att jag uppmärksammar det, eller drar upp det i bloggen. Personen i fråga vet nog vem jag syftar på. 

Jag mår också _skit_ ibland kan tilläggas. Jag har mina gropar, & mina dagar när jag kan sitta & stirra in i väggen i timtal utan att röra mig ur fläcken. MEN det hindrar mig aldrig någonsin från att prata med folk som jag bryr mig om, & som mitt hjärta slår för, om så bara lite. För det är folket som jag bryr mig om, och som jag älskar som gör att jag orkar hoppa upp ur gropen igen. Ta nya tag, se nya möjligheter, andas, tänka efter, & börja leva igen. 

Jag är trött på att _alltid_ vara den jäveln som _alltid_ ska behöva höra av sig, för att ens få veta om personen i fråga lever. Folk har alltid haft en förmåga att försvinna ur mitt liv, under inga som helst omständigheter. Jag har aldrig i mitt liv knappt varit osams med någon. Eller aldrig någonsin _medvetet_ sårat någon. Jag försöker istället ösa över så mycket kärlek jag bara kan på allt som rör sig. Jag tror på karma. Att det man ger, får man förhoppningsvis tillbaka. Men gång på gång blir jag motbevisad, & det gör så jävla ont i både hjärta & själ. 

Nu har du bevisat vart du står iaf, & du bryr dig säkerligen inte så pass mycket att du ens läser min blogg.

Bryr du dig inte, behöver du inte låtsas som om du gör det heller. Då kan du hellre stå där du står.
Just sayin'.

Nu ska jag sova.

Kommentera

Publiceras ej