2 månader sen snart, som jag uppdaterade bloggen (er). Kände att det kanske var dags att kladda ner några rader för att ni ska komma ikapp vad som händer i mitt liv, inga större hemligheter utlovas, så förvänta er inget sånt, haha.
Ja, vad har då hänt sen sist?
Jag har fått en ny brukare, och ni förstår säkert varför antar jag.
Det var jobbigt och tungt. Första gången någonsin (tror jag?) som jag också såg och handskades med en död människa. Men det gick stillsamt till, och var väldigt fint även om det den dagen trillade många tårar längst mina kinder. Att se hans barn vara så ledsna var nog det jobbigaste av allt, alltså, jag önskar inte ens min värsta fiende att behöva bevittna sin förälders död. Fyfan.
Min nya brukare är fantastisk. Det fungerar toppen, även om stället jag jobbar på kanske inte är på väg åt något annat håll än neråt, så fungerar jag tvärbra med både personal och med honom. Kändes bra i magen redan första dagen jag satte min fot där inne, och sånt sätter jag väldigt mycket värde på, känns det liksom bra från början så är det utstakat nästan från början att också hålla i sig, och än så länge gör det det, peppar peppar, ta i trä.
Annars då? Med allt annat? Kärleken står still, och har gjort det helt och hållet sen min senaste flickvän. Återigen är det verkligen den bästa tiden i hela mitt liv, men fy tusan vad min famn är öppen för kärleken när den väl väljer att drämma till mig över hela kroppen. Det kommer vara den skönaste bitchslapen jag någonsin upplevt.
Spännande det där. Hon har varit bra på att gömma sig i 32 år, okej, sen jag var 16 då för att vara fair. Känns ändå som typ 32 år, haha. Ohboy vad jag ser fram emot att möta henne.
Imorgon åker jag hem till Vimmerby för att på Lördag medverka på min farfars 90-års kalas. Släkt som jag träffar väldigt sällan kommer att befinna sig där, och därför var det absolut värt att ordna så att jag är ledig den dagen, för annars vet jag att det hade dröjt länge innan jag såg dem. Familjen är allt, punkt.
Lev väl, det ska jag göra tills vi hörs igen!
Jag har fått en ny brukare, och ni förstår säkert varför antar jag.
Det var jobbigt och tungt. Första gången någonsin (tror jag?) som jag också såg och handskades med en död människa. Men det gick stillsamt till, och var väldigt fint även om det den dagen trillade många tårar längst mina kinder. Att se hans barn vara så ledsna var nog det jobbigaste av allt, alltså, jag önskar inte ens min värsta fiende att behöva bevittna sin förälders död. Fyfan.
Min nya brukare är fantastisk. Det fungerar toppen, även om stället jag jobbar på kanske inte är på väg åt något annat håll än neråt, så fungerar jag tvärbra med både personal och med honom. Kändes bra i magen redan första dagen jag satte min fot där inne, och sånt sätter jag väldigt mycket värde på, känns det liksom bra från början så är det utstakat nästan från början att också hålla i sig, och än så länge gör det det, peppar peppar, ta i trä.
Annars då? Med allt annat? Kärleken står still, och har gjort det helt och hållet sen min senaste flickvän. Återigen är det verkligen den bästa tiden i hela mitt liv, men fy tusan vad min famn är öppen för kärleken när den väl väljer att drämma till mig över hela kroppen. Det kommer vara den skönaste bitchslapen jag någonsin upplevt.
Spännande det där. Hon har varit bra på att gömma sig i 32 år, okej, sen jag var 16 då för att vara fair. Känns ändå som typ 32 år, haha. Ohboy vad jag ser fram emot att möta henne.
Imorgon åker jag hem till Vimmerby för att på Lördag medverka på min farfars 90-års kalas. Släkt som jag träffar väldigt sällan kommer att befinna sig där, och därför var det absolut värt att ordna så att jag är ledig den dagen, för annars vet jag att det hade dröjt länge innan jag såg dem. Familjen är allt, punkt.
Lev väl, det ska jag göra tills vi hörs igen!
