Vissa händelser i livet får en att inse hur rädd man ska vara om det runt omkring.
Det får en att inse att livet på en sekund kan vända och aldrig mer bli detsamma.
Det får en och inse hur fruktansvärt fort det kan gå från bra till dåligt eller från dåligt till bra.
Man inser att man aldrig kan ta något/någon för givet med risk att förlora det i morgon.
Man inser att livet inte alls behöver innebära att man från barn växer och lever tills man blir pensionär.
Livet kan ta slut idag, i morgon, om 5 år, eller om 70 år.
Jag hörde en gång för många år sen ett citat som satt djupa uppenbara spår,
"Lev varje dag som om det vore den sista".
Och det skrämmer mig lite när jag verkligen inser hur mycket sanning det ligger i det.
Alla vardagens småtjaffs som blir gigantiskt stora.
Alla föräldrar som besinningslöst slår sina barn.
Människor som blir mördade, våldtagna och halvt ihjälslagna.
Människor som lever i en bubbla med lyx, guld och vin serverad till varje måltid.
Människor som mobbar och lever för att trycka ner andra.
Människor som fysiskt ger sig på sina försvarslösa husdjur.
Människor som kämpar varje dag för att få en bit mat i magen.
Vi har alla åtminstone en sak gemensamt; Vi slåss på ett eller annat sätt för våran överlevnad in i det sista.
Vi ser våra vänner, våra föräldrar, och våra syskon som livbojor.
Vi ser människor runt omkring oss som vi aldrig tidigare växlat ett ord med som en stöttande vägg.
Några som fyller upp det som annars skulle vara ekande tomt.
När det väl slår dig på käften, kan det redan vara för sent.
Varför äventyra en relation med någon som du verkligen tycker om?
Varför tjaffsa om så mycket SKIT bokstavligt talat när det kan vara dem sista orden ni utbyter med varandra?
Varför hata när du så lätt kan älska?
Varför ljuga när sanningen ändå är det som känns mjukast?
Varför skrika när du ändå kan bli hörd?
Varför slåss när man kommer så mycket längre med ömhet?
Varför fly när verkligheten hela tiden gömmer sig i ögonvrån?
Kärlek och vilja är det som kan ta dig någonstans. Framför allt kärlek.
Utan det klarar man några få steg tills man sen sjunker som ett berg i vatten.
Ta hand om dig själv OCH varandra.
Och uppskatta det du har IDAG.
Krama folk runt omkring dig och våga visa att du finns.
Orka slänga ur dig något som gör en annan människa glad.
Våga ta hand om varandra - i morgon kan det vara för sent!
