Så många gånger som jag haft bloggen uppe nu och tänkt skriva, men inte funnit någon kraft eller lust mer än att skriva rubriken på inlägget för att sekunden efter stänga ner hela internetsidan. Men nu så.
Tänker skylla på att jag ska ha min mens om 5 dagar, om det här inlägget blir deep, vilket det förmodligen, "big surprise", kommer bli.
Alltså, bara för att safta till det lite direkt så kan jag avslöja att jag är lite betuttad i en människa som jag aldrig kommer få, och ja, det vet jag for a fact. Hur jag vet det är inte aktuellt att gå in närmare på, det bara är så. Det där med att vara olyckligt betuttad är, som jag är säker på att många av er vet, inte sådär 10 av 10.
Men över till något helt annat, typ. Jag har kommit ner i en sån där svacka (eller dag?) när mitt hjärta törstar så ofantligt mycket efter kärlek. Ni vet när man längtar efter att få känna hur hjärtat hoppar över ett slag? Hur hela magen fylls med något som känns som ett helt zoo, och hur man känner värme även på den kallaste vinterdagen bara av att vara nära någon? När man längtar efter att få känna sig älskad, accepterad. Att man syns, man hörs och man spelar roll.
Det var länge sen jag kände det nu. Väldigt länge sen. Flera år sen.
Samtidigt som jag aldrig har mått bättre sen i Maj när jag blev singel, så skriker både kropp och själ i hemlighet efter kärlek. Jag tryckte på paus i Maj, och håller fortfarande inne den knappen.
Både med vilja och ovilja egentligen.
Jag tror att jag ibland känner mig lite stressad också, över det här med att hitta min prinsessa, som jag ska leva med tills jag dör av ålder i en varm säng. Jag ville ha barn innan jag fyllde 30 egentligen. Det var mitt mål sen väldigt många år tillbaka, det gick ju sådär som vi alla vet, haha. Nu är den tiden förbi och nu har jag satt 35 som absolut SISTA gräns, eftersom min längtan efter barn är så stor, och alltid har varit. Nu har jag dock börjat fundera på om jag ska bli ensamstående förälder istället för att vänta på något som jag inte ens vet kommer ske liksom. Vi får väl se hur det blir med det där.
Något annat som jag funderar på att göra utöver mitt jobb är att börja studera till lokförare. 1 års utbildning och ett yrke som det är stor efterfrågan på. Tåls också att fundera på, men just nu lutar det väldigt mycket åt det hållet.
Jag är nöjd där.
Alltså, bara för att safta till det lite direkt så kan jag avslöja att jag är lite betuttad i en människa som jag aldrig kommer få, och ja, det vet jag for a fact. Hur jag vet det är inte aktuellt att gå in närmare på, det bara är så. Det där med att vara olyckligt betuttad är, som jag är säker på att många av er vet, inte sådär 10 av 10.
Men över till något helt annat, typ. Jag har kommit ner i en sån där svacka (eller dag?) när mitt hjärta törstar så ofantligt mycket efter kärlek. Ni vet när man längtar efter att få känna hur hjärtat hoppar över ett slag? Hur hela magen fylls med något som känns som ett helt zoo, och hur man känner värme även på den kallaste vinterdagen bara av att vara nära någon? När man längtar efter att få känna sig älskad, accepterad. Att man syns, man hörs och man spelar roll.
Det var länge sen jag kände det nu. Väldigt länge sen. Flera år sen.
Samtidigt som jag aldrig har mått bättre sen i Maj när jag blev singel, så skriker både kropp och själ i hemlighet efter kärlek. Jag tryckte på paus i Maj, och håller fortfarande inne den knappen.
Både med vilja och ovilja egentligen.
Jag tror att jag ibland känner mig lite stressad också, över det här med att hitta min prinsessa, som jag ska leva med tills jag dör av ålder i en varm säng. Jag ville ha barn innan jag fyllde 30 egentligen. Det var mitt mål sen väldigt många år tillbaka, det gick ju sådär som vi alla vet, haha. Nu är den tiden förbi och nu har jag satt 35 som absolut SISTA gräns, eftersom min längtan efter barn är så stor, och alltid har varit. Nu har jag dock börjat fundera på om jag ska bli ensamstående förälder istället för att vänta på något som jag inte ens vet kommer ske liksom. Vi får väl se hur det blir med det där.
Något annat som jag funderar på att göra utöver mitt jobb är att börja studera till lokförare. 1 års utbildning och ett yrke som det är stor efterfrågan på. Tåls också att fundera på, men just nu lutar det väldigt mycket åt det hållet.
Jag är nöjd där.
Kommentera