Helt plötsligt sådär så kan det bara slå till. Hela humöret man haft hela dagen bara slås i marken och byts ut mot tårar rinnande nerför kinderna. Det är lustigt det där. Det är också lustigt hur elak man är mot sig själv ibland, som gör sig påmind om saker som man absolut inte borde göra sig påmind om. Sånt som liksom bara gör ont att tänka på, men som en objuden gäst ändå smyger sig på ibland. Det är svårt att stoppa när de tankarna väl kommer.
Hur mycket man än vill.

Jag vet inte hur jag känner inför att jag önskar att mitt liv hade sett så annorlunda ut för några år sen. Hur jag gjorde val då, som jag inte kan ställa mig bakom nu med facit i handen.
Det var inte alltid rätta val jag gjorde och det är någonting jag kommer få slåss med för resten av mitt liv.
Jag vet att allting händer av en anledning och yada yada, men det är inte alltid lätt att tänka så. Jag skulle ändra på så mycket om jag kunde. Jag skulle göra så mycket annorlunda val. Jag skulle hantera och bemöta saker på ett helt annat sätt nu än vad jag gjorde då.

Så jävla patetiskt egentligen va? Att tänka att man vill ändra på saker man gjorde för flera år sen?
Fast egentligen är det inte så jävla patetiskt, det är väl snarare mänskligt? Jag tror många människor ångrar val de gjort för flera år sen, och jag tror också många skulle göra mycket för att kunna gå tillbaka och göra det ogjort.

Man ska ju inte låta sånt äta upp en, och det låter jag det inte göra heller, verkligen inte. Men ibland händer något som gör att man blir påmind och då sjunker man. Det är också mänskligt.
Det är också mänskligt att fela, men ibland är det med ett dyrt pris och det får man sen leva med för resten av sitt liv.

Jag vet inte alls vad jag vill ha sagt egentligen. Jag behövde bara skriva av mig. Få andas ut i ord som jag sen kan läsa om och om igen för att göra mig påmind om att det är mänskligt att sakna det som en gång varit, och att man faktiskt får vara ledsen över att vissa relationer är över. Kunna gå tillbaka och reflektera över vad jag skrivit, ta in det och försöka hitta nya vägar runt det.
Man behöver aldrig någonsin glömma, men för ens eget bästa åtminstone lära sig att leva med det.

Kommentera

Publiceras ej