Som många av er kanske redan vet, så befann jag mig i Stockholm igår för att göra min syster sällskap på allas vår Justin Bieber
 
För det första så måste jag bara klämma ur mig min ilska över Stockholm. 
1. Finns ingen som HELST hänsyn eller folkvett i trafiken. Ligger jag och kör i 110, precis som sig bör, så ska folk ändå trycka på i 150 blås och tuta i arslet "om jag kör för sakta". Skjut er själva.
2. Att parkera kostar en hel årslön.
3. Stressen kryper oavsett vad man gör upp i halsen & man blir så stressad att svetten börjar rinna bara av att se en människa gå i "normal takt". 
4. Återigen, ingen hänsyn what so ever i trafiken.
 
Så det första som händer när jag kommer in i Stockholm är att jag totalkvaddar bilen för att en idiot bakom mig kör in i arslet på mig, för att "jag kör för sakta". Nejdå, jag bara skojar. Mamma & Thomas, ni kan andas igen. 
 
In fort som fan i stan för att leta efter ett bra parkeringshus i närheten av globen, för att sen inte behöva köra en meter till med bilen i den mest hemska bilstaden. Det gick ju sådär. Med Sofies 62 kronor på kontot, & med mitt maestro kort, kom vi inte så långt. In och vända på flera parkeringshus. Tills jag till slut stoppde en gubbe för att be om hjälp. Hans slutgiltiga tips var att vi istället skulle parkera & låta bilen stå vid en mack.
Så fick det också bli. Thank god for that gubbe.
 

Sen gick vi till Globen Shopping, satte oss vid en restaurang med fönsterplats ut mot globen... vilket i sig var en bra samtalsfösare, för där ute hade givetvis alla 13-16 åriga tjejer börjat köa sen lååååångt tillbaka. Så där var det fullt ös, hej medvetslös. 
 
Sen efter att maten glidit ner, ringdes det lite samtal, & världens bästa Östlund åkte en halvtimmes färd för att i ungefär 2 minuter säga hej & prata lite. Otroligt uppskattat & väldigt roligt måste jag säga. Kändes alldeles för dumt att INTE säga hej när man faktiskt ändå var i samma stad, vilket inte direkt annars händer oförskämt ofta. 
Puss på dig Östlund! :* Härmed är du den första jag träffar ur gruppen Gayness på facebook, det är fan lite extra poäng på det. Ehehe.
 
Efter det började letandet efter rätt ingång. Det gick ju bra. Hej & hå. Globen är större än man tror. Så väl inne kvart i sju, sju letar vi efter våra platser, sätter oss. & efter en stund kommer förbandet ut, som jag på riktigt inte ALLS fattar hur det just kunde vara DET förbandet.
 
4 helt okända svenska pojkar får äran att vara förband till förmodligen en av jordens just nu hetaste artister. 
Makes no sense överhuvudtaget faktiskt. Men men. Det var ingen höjdare alls iofs, så det spelar ingen roll.
Inget bra förband med andra ord.
 
Seeeeen, dröjde det till kvart, tjugo över 9 innan nedräkningen på skärmen började. 10 minuter. För varje minut som det blev mindre på skärmen skrek alla 13-16 åriga tjejer i kör. Sen small det till & pang så kom han utflygande med stora vingar bakom ryggen & svävade över golvet. Landade på scenen & började....
 
Vet inte HUR många tjejer som redan innan och under tiden konserten höll på som var tvugna att lyftas över stängslet för att dem svimmat, men det var bra över 20 innan det ens hade börjat. Inte så konstigt kanske med tanke på att dem redan från början dem klivit in stod som packade sardiner. 
 
Måste säga att han var helt fantastisk live. Vilken jävla show han bjöd på ändå
Över mina förväntningar.

Självklart drog han upp en tjej ur publiken när han drog av låten "One Less Lonely Girl"
Så jävla fint ändå. Tjejen lär ju drömma drömmar om rosor och rosa moln så länge hon lever. Typ.
 
Sen avslutade han hela kalaset med "Baby" & då kan jag lova att det även blev fart i Kralsson.
Typ faktiskt den enda låten jag både hört (typ) & faktiskt kan hela texten på. 
 
Sen började hemresan, & jag var inte innanför dörren förrän efter 5 i morse. Puh. 
 
Tack världens bästa mamma för lån av bilen & tack Sofie för att du är världens bästa syster. <3
 
 
 
Mailadress; hey.baberiba@hotmail.com
(Skriv dit om du är en av dem som vill ha tillgång till min "hemliga/privata blogg)
 

Orkade inte engagera mig i att göra dem populära "textremsorna" idag, som ni märker. 

PUSS! 
 
 
Vad är väl en Fredag kväll utan ett depp inlägg säg? En förjävla deppig fredag är förmodligen svaret på den frågan.
 
Jag tycker lite extra synd om mig själv idag. Sitter ensam och super mig lullig med mina kvarglömda öl i kylen, helt ensam. It's Malin bitch. Lite min kopp te verkar det som.
 
Vet egentligen inte alls vad jag ska skriva. Eller varför jag ens gör mig besväret att göra det. Ibland funderar jag dock på att göra så att min blogg blir lösenord skyddad, så att inte vem som helst ska kunna läsa. Eller så att inte vem som helst ska kunna skriva "Fan vad du tycker synd om dig själv. Gå och gråt" med autografen "Anonym tönt". 
 
Som känt så är det här min blogg, & för mig fungerar det lite som en dagbok. Även om den kanske är lite väl ohemlig, som en dagbok kanske bör sig vara. Men det är sånt man får ta. Just av den anledningen funderar jag ibland på att iaf göra vissa inlägg hemliga. Mycket möjligt att det här inlägget blir det. Kanske. 
 
Okej. Jag har haft en HELVETES dag idag. Milt uttryckt. Jag.... tänker ALLDELES för mycket som vanligt. Hade ett prat med familjen tidigare idag, efter middagen för jag kände verkligen att jag behövde ventilera. Speciellt med någon så klok som min älskade mamma. Min ängel. & det var vääääldigt nära att niagarafallet från ögonen inte kunde hålla sig innanför kanten på ögonen. 
 
Jag tänker inte skriva för mycket av det som cirkulerar i mina tankar dock. Jag tror dem flesta vet vad jag syftar på, om man känner mig tillräckligt väl, vill säga. Jag frågade mamma "Gissa en gång vad det handlar om." hon tittade bara på mig & sa "xxxxx?" Hon vet. För hon är mamma. Mammor vet alltid, haha.
 
Men vädigt kort sagt så - dödar det mig långsamt. & jag vet i ärlighetens namn inte vart jag ska ta vägen snart. Det bränner upp mig sakta innifrån. Nerifrån & upp. Hela hjärtat bränner & skriker. Hela själen vill lagas & hela hjärnan vill vrida tillbaka tiden. Hjärtat är inte lika med på noterna, även om det skriker ganska mycket det också. 
Jag vet att det är fel. Jag vet att jag inte borde tänka. Jag vet att jag inte borde tråna, Jag vet att jag inte borde. Jag borde inte. 
 
Men om ni skulle gå i mina skor EN dag så skulle ni förstå att det är allt annat än lätt. 
Jag dör snart.
 
Oooooooch nu har ölen pratat för mycket redan. Så med det säger jag, hejdå.