1
. Jag rös genom _hela_ klippet. Tror aldrig jag haft sån gåshud av något annat musik klipp i hela mitt liv.
2. Varje mening hon sjunger kan jag relatera till.
3. Jag kan känna hennes smärta & hennes sårbarhet. Hennes svarta klädval som hon _alltid_ så vitt jag vet av alla konserter jag varit på med henne - talar sitt tydliga språk.
4
. Hon gör svensk musik så otroligt mycket vackrare än den _någonsin_ tidigare varit.
5. Hon är så otroligt vacker att man får svårt att andas. & med texterna som grädden på det moset, gör att det blir oslagbart.

& att hon nu börjat spelas på dem större radio kanalerna, gör mig så lycklig på något sätt.
I stort sätt alla artister strävar ju någonstans efter att få synas & höras. & att hon nu då spelas på dem störra radio kanalerna, gör att jag blir så lycklig för hennes skull. 
Det är exakt i det rampljuset hon förtjänar att vara.

& jag kan säga det redan idag med handen på hjärtat, att jag kommer aldrig någonsin sluta lyssna på den här kvinnan. Kommer aldrig sluta hoppas på att det bara ska komma mer & mer & mer & mer med henne.

Det jag gillar i det här klippet, är att hon står helt utan sin gitarr i handen, & om man granskar hennes rörelser noggrant, kan iaf jag se att hon är väldigt.. osäker på något sätt i sig själv. Om man tittar på händerna, typiska rörelser för att känna sig obekväm. & att stå rakt upp & ner så naken, tycker jag är oerhört starkt. Vare sig det är Melissa Horn som gör det eller Bonjovi.

Nu ska jag kolla på klippet igen & rysa lite till.


Jag känner att jag är tvungen att skriva något i bloggen. För varje gång jag klickar in mig på min blogg, ser jag den där jävla... vill inte ens säga ordet. Så jag tänkte "Fan, om jag skriver ett inlägg så försvinner ju bilden ur åsynen när jag kollar in bloggen" Smart som fan. & sagt & gjort.

Hm. Jag ska krypa ner i mitt spindelfyllda rum & kolla några avsnitt av skilda världar.
Det är ju sjuk jävla nostalgi på den serien alltså. Jag satt som klistrad framför tvn när det gick!

Känns lite i magen att få uppleva ett barndoms minne i form av skilda världar faktiskt. & Tre kronor. & Vita lögner. & Björnes Magasin. Trasdockorna. Tippen. Listan kan göras hur lång som helst. Tur att det alltid är nära till hand när man känner för att förflyttas till barndomen en sväng. Youtube is your friend.

Vad har ni för barndoms minnen?

(Äcklet på bilden är den som jag fick kramas med i morse)

Det beskriver min känsla ganska bra faktiskt.

Jag vet inte hur många av er som vet det.. - men jag har en fruktansvärd fobi för det äckligaste djuret på jorden. Spindlar.

& hur jag än vrider & vänder på det tycker jag _alltid_ att de är där jag är!

Som i morse. Jag sprang in i duschen, gick ut i rummet när jag var klar. & vrider mig om & råka slå i ena handen i min utdragna underkläds låda. & av ren reflex vänder jag mig om & vad får Malin Karlsson syn på då? Jo, den förmodligen största spindeln jag sett hitills i mitt liv. På fullaste allvar!

Jag tror helt utan överdrift att den var minst 7 cm!

& bara tanken på att den har sneglat på mig, & gud bevare mig väl kanske till&med trippat runt på mig i natt, får mig att i princip att kräkas.

Nyfiken på hur jag löste problemet/ohyran? Ja, eftersom ingen var hemma mer än jag så efter att jag stått stelfrusen & stirrat på den i 10 minuter, gick jag snabbt som fan in på toaletten och virade upp 854783736 meter toalettpapper. & på 5 meters avstånd & efter många om & men, greppade jag tag om den & slängde ner den i toaletten. Så nu lever den bland kloakerna. Där de _ska_ vara.

Mamma är i stan nu, & köper "radar". & jag kan lova er att jag inte kommer släppa den sprayburken förrän hela mitt rum befinner sig i en dimma av detta medel.

Jag kommer sova med ett öga öppet inatt. Om jag kommer kunna sova (!) :'(