Musik när den är som bäst.


1
. Jag rös genom _hela_ klippet. Tror aldrig jag haft sån gåshud av något annat musik klipp i hela mitt liv.
2. Varje mening hon sjunger kan jag relatera till.
3. Jag kan känna hennes smärta & hennes sårbarhet. Hennes svarta klädval som hon _alltid_ så vitt jag vet av alla konserter jag varit på med henne - talar sitt tydliga språk.
4
. Hon gör svensk musik så otroligt mycket vackrare än den _någonsin_ tidigare varit.
5. Hon är så otroligt vacker att man får svårt att andas. & med texterna som grädden på det moset, gör att det blir oslagbart.

& att hon nu börjat spelas på dem större radio kanalerna, gör mig så lycklig på något sätt.
I stort sätt alla artister strävar ju någonstans efter att få synas & höras. & att hon nu då spelas på dem störra radio kanalerna, gör att jag blir så lycklig för hennes skull. 
Det är exakt i det rampljuset hon förtjänar att vara.

& jag kan säga det redan idag med handen på hjärtat, att jag kommer aldrig någonsin sluta lyssna på den här kvinnan. Kommer aldrig sluta hoppas på att det bara ska komma mer & mer & mer & mer med henne.

Det jag gillar i det här klippet, är att hon står helt utan sin gitarr i handen, & om man granskar hennes rörelser noggrant, kan iaf jag se att hon är väldigt.. osäker på något sätt i sig själv. Om man tittar på händerna, typiska rörelser för att känna sig obekväm. & att stå rakt upp & ner så naken, tycker jag är oerhört starkt. Vare sig det är Melissa Horn som gör det eller Bonjovi.

Nu ska jag kolla på klippet igen & rysa lite till.

Skilda Världar.



Jag känner att jag är tvungen att skriva något i bloggen. För varje gång jag klickar in mig på min blogg, ser jag den där jävla... vill inte ens säga ordet. Så jag tänkte "Fan, om jag skriver ett inlägg så försvinner ju bilden ur åsynen när jag kollar in bloggen" Smart som fan. & sagt & gjort.

Hm. Jag ska krypa ner i mitt spindelfyllda rum & kolla några avsnitt av skilda världar.
Det är ju sjuk jävla nostalgi på den serien alltså. Jag satt som klistrad framför tvn när det gick!

Känns lite i magen att få uppleva ett barndoms minne i form av skilda världar faktiskt. & Tre kronor. & Vita lögner. & Björnes Magasin. Trasdockorna. Tippen. Listan kan göras hur lång som helst. Tur att det alltid är nära till hand när man känner för att förflyttas till barndomen en sväng. Youtube is your friend.

Vad har ni för barndoms minnen?

Kill it with fire, before it lays egg!


(Äcklet på bilden är den som jag fick kramas med i morse)

Det beskriver min känsla ganska bra faktiskt.

Jag vet inte hur många av er som vet det.. - men jag har en fruktansvärd fobi för det äckligaste djuret på jorden. Spindlar.

& hur jag än vrider & vänder på det tycker jag _alltid_ att de är där jag är!

Som i morse. Jag sprang in i duschen, gick ut i rummet när jag var klar. & vrider mig om & råka slå i ena handen i min utdragna underkläds låda. & av ren reflex vänder jag mig om & vad får Malin Karlsson syn på då? Jo, den förmodligen största spindeln jag sett hitills i mitt liv. På fullaste allvar!

Jag tror helt utan överdrift att den var minst 7 cm!

& bara tanken på att den har sneglat på mig, & gud bevare mig väl kanske till&med trippat runt på mig i natt, får mig att i princip att kräkas.

Nyfiken på hur jag löste problemet/ohyran? Ja, eftersom ingen var hemma mer än jag så efter att jag stått stelfrusen & stirrat på den i 10 minuter, gick jag snabbt som fan in på toaletten och virade upp 854783736 meter toalettpapper. & på 5 meters avstånd & efter många om & men, greppade jag tag om den & slängde ner den i toaletten. Så nu lever den bland kloakerna. Där de _ska_ vara.

Mamma är i stan nu, & köper "radar". & jag kan lova er att jag inte kommer släppa den sprayburken förrän hela mitt rum befinner sig i en dimma av detta medel.

Jag kommer sova med ett öga öppet inatt. Om jag kommer kunna sova (!) :'(

Ta tillbaka håret!



Killi kill!

Några sekunders kamera tid, & hon får miljoner människor att reagera. "Fan vad äcklig du är!" "Jävla hora!" "Grottmänniska!" Varför? - Hon har hår under armarna.

Jag ser ingen logik i att hoppa på en människa bara för att det växer lite hår under armen, som de inte vill raka bort. Mind your own buisness istället!

Jag tycker inte det är speciellt attraktivt med hår under armen på en tjej, men det är ju ingenting jag pratar högt om eller hatar någon för. Anser att det är ganska mycket slöseri med tid.

Och att karlar istället rakar bort sitt hår under armarna. Det är det ingen som skriver flera sidor om i aftonbladet minsann. Men när det är tvärtom & en tjej som har hår, blir det helt plötsligt ett jävla rabalder.

Det finns ett evenemang på facebook som går under namn "Ta tillbaka håret!" där kvinnor hela tiden lägger upp bilder på sina håriga armhålor. Om ni vill se alltså.

.



Vet inte om det är ett straff from the guy up above. Eller om det helt enkelt inte är meningen att jag ska hålla efter min blogg. Men kvällen efter att jag skrev blogg inlägget låg jag i min säng & kräktes för full hals. Temperaturen i kroppen steg upp till 39 grader & så har det fortsatt fram tills nu.

Tack och lov kan jag behålla det lilla jag matar min stackars mage med för tillfället. Men feber vägrar ge med sig. Nåja, så länge jag inte spyr är jag en glad gurl.

Så, jag blir ganska kortvarig i inlägget. & kanske inte så jätte pigg på att uppdatera den tills jag blivit bättre. Så därför tänkte jag att det kunde sitta perfekt med en frågestund. Ställ frågor i kommentarsfältet & jag svarar på dem så fort jag orkar.

Dot, dot, dot.

Jag beundras över att det är ganska hög statistik även om man skulle kunna tro att jag har en pinne uppkörd i röven, som jag trots ansträngningar inte kan dra ut. Endast då med tanke på hur _jävla_ seg jag är på att uppdatera. Förlåt. Det ska inte upprepas från & med nu.

Men det har varit ganska mycket att tänka på sista tiden. & jag har känt att bloggen inte är prio numero 1.
Även om jag har "tagit steget" att lämna min stora kärlek, har det inte slutat varit mycket att tänka på.
Det var inget jag _ville_ göra. Det var något jag _behövde_ göra. Stor skillnad.

Jag har valt att ha kvar all kontakt med henne, av den enkla anledningen att hon behöver mig i sitt liv. Vi var inte bara flickvänner, vi var också bästa vänner. & med tanke på hur hon mår, så är det absolut minsta jag kan göra att finnas nära till hands. Inte svårare än så.

Nu ska jag fortsätta att lyssna på musik som faller in i kategorin "depp musik" & tänka lite till...

Don't ever let me find you gone.

Jag kan lika gärna skylta med det på en gång, så jag slipper frågan.
Ja. Jag är numera singel.
Nuff said. Har ingen lust att predika om varför det blev så, eller vad som hände osv osv.

Mer då? Jag började plugga Matte B idag. Det gick super! Känns skönt att jag kommit igång. Vilket i sin tur innebär ett steg närmare mitt mål.



bloglovin

Mitt namn är Malin, är 25 år ung. En homosexuell tjej som skriver om aktuella samtalsämnen.

I min blogg, kommer du kunna läsa om allt från hur det ser ut i min vardag, till heta & mindre heta ämnen i dagens samhälle. Så vill du inte bara läsa om tråkigt mode, ska du låta ögonen vila på min blogg.

RSS 2.0