Efter mitt näst senaste inlägg, är det många som hört av sig & trott att det är de jag syftar på. Det gör jag inte. Jag syftar på mitt ex & ingen annan. Så nu vet alla det.

& jag är inte så jävla elak som det kanske framstår, or whatever. Men jag blir bara så jävla trött på hur folk behandlar mig. 

Senast på midsommar fick jag ett sms från en tjej, som jag pratade med hur mycket som helst förut, tills hon träffade sin nuvarande pojkvän. Vilket resulterade i att vi inte alls pratade lika mycket längre, vilket jag har full förståelse för. Men sen försvann även hennes facebook, så jag blev orolig att det kanske eventuellt hade hänt henne något, som vilken människa som helst hade blivit.

Så just av den anledningen skrev jag sms, efter sms, för att försöka få tag på henne. När det till slut damp ner ett sms i telefonen på midsommar där det stod följande;
"Jag lever. Jag vill bara inte prata. Du är för intensiv, okej? Förlåt, men fatta piken redan."

LIKSOM VA? För intensiv? Vet ens den människan vad det ordet betyder? Tvek på det.
Det enda jag brydde mig om var att hon mådde bra, & jag ville veta om hon ens var i livet, eftersom hon helt plötsligt bara försvann utan att höra av sig. There's nothing more to it.
Men visst, om det är att vara intensiv för att man bryr sig om att någon mår bra, så fine.
Men annars? Fuck you. 

Jag har varit den snällaste i världen även mot henne, egentligen en "främling" som jag LÅNADE UT 200 KRONOR TILL, för att hon inte hade några pengar. Sa hon. & snäll som jag är, lånade jag ut pengar till henne utan att blinka. Tji fick jag för det. 

Skrev ett långt sms som svar kan tilläggas, där jag bland annat avslutade med att säga "Pengarna du är skyldig mig, kan du stoppa upp i röven". Contact deleted.

Idioti på hög nivå. Men det är ju en helt vanlig vardag i Malin Karlssons liv dessvärre. 
Vad jag någonsing gjort för att förtjäna all skit som hela tiden slår mig i ansiktet, har jag fortfarande inget svar på. För jävla sorgligt om du frågar mig.

Det hela slutade iaf med att allt annat sprang ikapp mig i samma veva som smset landade i min telefon, och det slutade med att midsommar kvällen blev helt förstörd, för jag bröt ihop inför hela samlingen. Så nu har hela min släkt fått se när jag gråter lika mycket vatten som niagara fallet sprutar. Trevlans på det.

FML.

"Du tycker synd om dig själv".

Jag kom till insikt med att det faktiskt är så idag. Iaf inom genren "hur folk behandlar mig".
Det är väldigt ofta som folk ser mig som en stor påse med skit som man kan kasta runt med hur man vill.

Jag duger att komma till ibland när det passar den andra personen, men så fort det är tvärtom, & jag visar att jag bryr mig om en människa, så sticker de fortare än kvickt. När det blir ombytta roller är det inte lika roligt längre tydligen.

MEN det kan jag däremot verkligen inte ens i min vildaste fantasi KAN förstå, är hur folk kan vara så jävla trångsynta & allmänt dumma i huvudet (?). Jag har inte gjort en enda människa på jorden något dumt, & ändå får jag bara skit tillbaka. Varför? Vad har jag _någonsin_ gjort för att förtjäna skit från NÅGON?

Personen som jag väljer att finnas för 24 timmar om dygnet, 365 dagar om året, natt som dag, solsken som regn, har inga som helst problem med att överhuvudtaget vända på klacken & lämna mitt liv. Helt utan anledning.

Det enda jag vill med mitt liv, är att vara omringad av folk som jag faktiskt bryr mig om. Men hur ska jag kunna göra det när de en efter en väljer att lämna det?

Och jag vill aldrig någonsin en människa illa. Det finns inte en liten gnutta ont i mig överhuvudtaget. Det enda jag vill är att få lite jävla tacksamhet tillbaka, för att jag finns & ställer upp. Om så bara ett sms, ett telefonsamtal på 1 minut, eller vad fan som helst. LITE KÄRLEK tillbaka på något sätt, istället för att folk ska vara så jävla otacksamma.

Dock är jag på tok för medveten om att jag är _för_ snäll. Det kan jag dessvärre inte göra någonting åt, för det är sån jag är född att vara. Uppenbarligen. 

Så ja - jag tycker fan synd om mig själv. För jag tycker verkligen _inte_ att jag förtjänar någon skit överhuvudtaget. Just sayin'.

(På tal om något helt annat, så har jag blivit totalt lost i Marina & the diamonds. Kärlek!)
Now you're asking me for some more time.
I am trying to survive.
Victim of my desire

När det väl kommer till krita, förstår man vilka man faktiskt betyder någonting för, & vilka som bara ser en som en stor påse med skit. Känns ju skön...t. Eller kanske inte.

Jag trodde dock att jag betydde någonting mer än vad du får det att framstå som.
& om du tänker höra av dig bara för att jag skriver om det, kan du lika gärna låta bli.
Jag vill att du hör av dig när du _vill_ höra av dig, & inte för att jag uppmärksammar det, eller drar upp det i bloggen. Personen i fråga vet nog vem jag syftar på. 

Jag mår också _skit_ ibland kan tilläggas. Jag har mina gropar, & mina dagar när jag kan sitta & stirra in i väggen i timtal utan att röra mig ur fläcken. MEN det hindrar mig aldrig någonsin från att prata med folk som jag bryr mig om, & som mitt hjärta slår för, om så bara lite. För det är folket som jag bryr mig om, och som jag älskar som gör att jag orkar hoppa upp ur gropen igen. Ta nya tag, se nya möjligheter, andas, tänka efter, & börja leva igen. 

Jag är trött på att _alltid_ vara den jäveln som _alltid_ ska behöva höra av sig, för att ens få veta om personen i fråga lever. Folk har alltid haft en förmåga att försvinna ur mitt liv, under inga som helst omständigheter. Jag har aldrig i mitt liv knappt varit osams med någon. Eller aldrig någonsin _medvetet_ sårat någon. Jag försöker istället ösa över så mycket kärlek jag bara kan på allt som rör sig. Jag tror på karma. Att det man ger, får man förhoppningsvis tillbaka. Men gång på gång blir jag motbevisad, & det gör så jävla ont i både hjärta & själ. 

Nu har du bevisat vart du står iaf, & du bryr dig säkerligen inte så pass mycket att du ens läser min blogg.

Bryr du dig inte, behöver du inte låtsas som om du gör det heller. Då kan du hellre stå där du står.
Just sayin'.

Nu ska jag sova.