Love will be hard.


I cant afford this heart
still i am responsible if it will fall apart
believe me, i dont want to go.

You wont believe its true
when i tell you 'bout my feelings
and what you're suppose to do
Im sorry but i dont want to go.

But baby i tell ya
my heart is freaking out when i held ya
even in the best of days
love will be hard, and hearts will be faking.

Maybe you're glistening
i see it in your eyes that your listening
but do you even understand?
I have to let go of your hand.

Here i go again.

Internet har varit nerlagt några dagar. & jag har haft _noll_ lust att sitta som jag gjort förut & kopiera bokstäverna som mitt cp tangentbord inte pallar att skriva för egen maskin.
Hur som haver, har det faktiskt hänt ganska mycket sen jag skrev sist. Tro det eller ej.
Jag ska börja plugga upp matte, för att senare kunna börja plugga till förskollärare.
Eftersom barn avgudar mig, & jag avgudar barn. Vore det _ganska idiotiskt_ att inte gå den vägen.
Ska också ut på praktik i början på mars. På dagis. Vilket kommer resultera i att jag kommer _älska_ att gå till jobbet varje dag! Kan inte bli bättre.
Jag tänker inte sitta hemma längre, jag behöver verkligen ta tag i mitt liv. & det ska ske nu.
Vad ska ni hitta på för bus i helgen?

Under löven.



Jag ligger gömd under löven. Jag ligger gömd under snön. & jag har fastnat med händerna i marken, & i minnet från en mardröm.

Jag har nog sagt det förut, men jag är så gudars tacksam över Melissa Horn. Hennes musik. Hennes lugna stämma. Hennes oskyldiga ansikte, när hon sjunger sina hjärtgripande texter. Jag kan relatera till varenda liten fras. & det känns så bra att bara vara ett klick ifrån att få lyssna på hennes texter. Luta mig tillbaka, tänka, tänka & tänka lite till. Jag finner stöd i hennes musik. <3

Hur som haver, nu lämnar vi Melissa Horn. & fokuserar på dem senaste dagarnas samtalsämne.
Whitney Houstons död.

Visst, det är tragiskt som fan, att en stjärna trillat av pinn. Men samtidigt blir det inte lite _för mycket_ uppståndelse? Folk gråter ihjäl sig för att hon inte längre finns bland oss. Det står i varenda tidning, på varje framsida, & 948474 sidor inne i tidningen pryder med texter som baserar på sorg över våran förlust. Man kan inte ens gå ut på internet förrän man möts av texter som har något med henne att göra.
& vi slipper det inte förrän flera veckor, ibland _år_ efter att det hänt.

Jag menar, det dör folk varje dag av svält, misshandel, oälskade människor. & det står det nästintill _aldrig_ om. Det enda som står är att vi ska skänka pengar, för att dem ska få mat.
Men det är klart - dem flesta av dem människorna sjunger inte, eller har ingen stjärnstatus som snurrar över huvudet. Det kanske är det som avgör. Kanske det som avgör att det inte är värt att kladda ner en spalt om det i tidningen.

Nu menar jag inte att man ska skriva om det _varje gång_ det dör någon, för det dör någon as we speak.
Men jag menar bara själva principen, att det blir sån jävla uppståndelse & smärre panik för att någon famous superstar trillat ner & dött. Tragiskt som sagt, men det finns väl gränser? 

Dessutom grävde hon väl sin egna lilla väg till graven. Vem kunde inte se det komma?
Amy Winehouse, tackade nej till rehab, & det gjorde uppenbarligen Houston också.

Too bad. Dem borde öppnat den dörren.

Le tattoo.



(Klicka för större bilder ↑)

Den som säger "har man en tatuering vill man bara ha fler.." är inte direkt ute & cyklar.

Jag ska ha en till tatuering. Vet inte när, men jag vet att den ska dit inom en relativt snar framtid.

S
å jag lägger upp mina "skisser" här & låter er säga vilken som är tjusigast, även om det slutgiltiga valet av tatuering givetvis vilar på min axlar.

Cheers!

Wake up.




Den här låten kan vara något av det absolut vackraste jag hört. Någonsin.
Känner väl igen mig lite i den, som med alla andra deppelidepp låtar känns det som.

Jag kan väl "avslöja" att jag i skrivande stund (& annars också för den delen) just nu känner mig väldigt vilsen.
Jag vill inte behöva tampas med det, men lika snabbt som jag säger det, inser jag att jag måste.
Om det fanns ett sätt att slippa ta itu med det på, hade jag tagit till det medlet för länge sen.
Men det finns det inte.
Det ligger i mina händer, & jag mår på riktigt illa bara av tanken.

Men det kan inte tas ifrån mig att jag inte vill något hellre än att det bara ska vara bra. Bli bra. Blir bra. Whatev'.
Dessvärre kan jag inte trolla. Även om jag ibland försökt, vilket i sin tur har slutat i total katastrof.
Enough om katastrofer. Även om jag känner mig som en hel katastrof. Typ som en tsunami. Eller världens fetaste jordskalv. Eller som en bubblande vulkan, på gränsen till att spotta ur mig all lava i världen.
Ungefär så. Get the picture?

Hur som haver, är känslan jag bär på inte rolig för fem öre.
& jag vet vad som måste göras för att den ska lätta, om så lite.

LLSDFKEOFDFLDFLS, jag blir tokig. & jag svammlar bara just nu. Vet varken ut eller in. Fast jag egentligen gör det.

Haha, det här inlägget måste ju framstå som hur jävla vrickat som helst, för den som inte anar vad jag pratar om. Men jag bjuder på det. Cheers mate!

Nu ska jag gå ner i min bunker, gräva ner mig under täcket, & bara hoppas att alla problem i världen har försvunnit när jag vaknar imorgon.

Now thats one big wish. Men drömma får man. Alltid.

Im back.

Nu har jag äntligen fått låna en dator som jag kan skriva mina otroligt saknade bokstäver på. å,ä, & ö is back in town! HURRAY!
Sååå, nu kommer det antagligen bli lite mer uppdaterat än vad det brukar, & jag kommer väl förhoppningsvis kunna slänga upp 1 inlägg per dag iaf. typ. HURRAY FOR THAT TOO!
Fast nu när jag har tillbaka mina saknade bokstäver, vet jag inte vad fan jag ska skriva, hahah. F a i l.
Aja, vi kan väl säga så, så länge. Så blir det ett nytt inlägg ikväll, när jag kommer på något bättre att skriva om.
Sounds fair to me.



bloglovin

Mitt namn är Malin, är 25 år ung. En homosexuell tjej som skriver om aktuella samtalsämnen.

I min blogg, kommer du kunna läsa om allt från hur det ser ut i min vardag, till heta & mindre heta ämnen i dagens samhälle. Så vill du inte bara läsa om tråkigt mode, ska du låta ögonen vila på min blogg.

RSS 2.0