Tack för 14 fantastiska år.

 
 
Något många av er som läser min blogg nog inte vet om mig - är att jag sen Westlife bildades för 14 år sen fullständigt avgudat dem.
 
Jag minns fortfarande idag när första singeln kom, & hur jag sen den dagen nästan dagligen lyssnat på dem. 
Starstruck ASAP milt uttryckt
 
Jag fick bara för någon dag sen reda på att dem nu gemensamt kommit fram till efter 14 år att kliva av scenen för alltid. Men jag är inte bitter även om det är jävligt sorgligt, dem gick ut med flaggan hissad så högt upp toppen man bara kan komma & "lämnar oss" när dem skiner som absolut starkast. & kommer fortsätta göra.
 
Jag har hunnit med 2 konserter med dem dessutom, vilket är ett litet plåster för själen. Otroligt lycklig över det, & förmodligen 2 konserter som jag aldrig någonsin kommer glömma. 
 
Har precis kollat klart på "Westlife - den sista spelningen." på Svtplay & har precis lyckats torka bort den sista tåren som trillat ner för min kind. Så. Jävla. Vacker. Konsert. 
Den utspelade sig i Irland, & en av medlemmarna visade stolt sin kärlek mot folket genom att tillochmed ha en öronsnäcka i färgerna som symboliserar Irland. 
 
Den scenen i programmet som slog mig hårdast i hjärtat var utan tvekan när Shane sa följande;
- "I want you all to take out your mobilephones and put them up in the air, and i will tell you a short story. (Givetvis gjorde alla 85.000 som han sa), I was 8 years old and i was watching a Micheal Jackson concert on Tv, and.... this was all i saw.... and i said to my mom... (& han bryter ihop i gråt), that's gonna be me someday." 
Då kan jag tala om för er att det fullständigt brast för mig också.
 
Att kliva ut på en arena för sista gången i hela sitt liv inför 85.000 människor, & att med så mycket nakenhet för sina känslor & tankar kring alla år tillsammans, & att kunna visa sin kärlek & sorg på det sättet som dem 4 grabbarna gjorde den kvällen visar bara vilka jävla stjärnor dem är
 
Så från djupet av mitt hjärta tackar jag dessa 4 snubbar för att dem funnits vid min sida väldigt många svåra år av mitt liv, & för att dem skänkt mig så otroligt mycket under alla 14 år på både gott & ont. 
Deras musik har genom åren kommit att betyda otroligt mycket för mig på många olika sätt, & räddat mig många gånger från att falla ner i den välkända gropen. 
 
Säga vad man vill - Men i mitt hjärta kommer dem alltid ha en speciell plats, & framför allt så kommer deras musik aldrig tystna för mig
 
Tack för 14 helt fantastiska år kära Westlife. Det har varit en ära att få följa er genom årens lopp. 
 
"You raise me up, so I can stand on mountains, you raise me up, to walk on stormy seas. I am strong, when I am on your shoulders, you raise me up... to more than I can be." <3

Videoblogg numeros...... 11?

 
LYSSNA MED HÖRLURAR, ANNARS HÖR MAN INGENTING.

När ingen vet, när ingen ser.

 
 
Jag tänkte vara så pass rolig att klistra ihop ett videoinlägg ikväll. Men, eftersom jag tycker det är tusen gånger roligare att göra en video när jag får frågor (finns risk att samtalsämnena tar slut annars, japp japp.)

SÅ med andra ord. Fråga på! Ingen fråga är för dum, & jag svarar på _allt_. 

HIT ME! (Minst 10 frågor (från olika personer) ska fås ihop för att det ens ska vara lönt att göra en video, så jobba på. Ju fler desto roligare.)
 
Nu kör vi.

Jag saknar det som inte finns.

"det finns en annan sida, det finns någonting jag aldrig ser
men jag vill inte veta vad, för därifrån syns längtan mer.
men om jag tar mig ifrån en sviken dröm och hit igen
så kanske jag kan känna meningen med tystnaden."
 
Jag tycker det är väldigt roligt att se rörelsen inne på min blogg. Besökarna har blivit betydligt mer dagligen än vad dem någonsin varit. Dessutom vet jag att många av dem kommer genom Facebook. Skulle vara himla roligt om ni ville lämna ett avtryck i kommentarsfältet för att tala om hur ni hittade hit. Tack, hej. 
 
Funderar på om jag imorgon ska slänga upp en videoblogg igen, det var ett tag sen nu & jag känner mig manad att "klistra ihop" en. Vi vet ju alla hur jävla bra resultat det brukar bli. En video på mig, & en fjuttig liten textruta längst ner, ungefär som om folk inte skulle fatta vad jag sa utan den. Så kan det vara.
 
Annars har jag egentligen inte så mycket mer att tillägga, jag ville bara säga hej & säga att jag mår betydligt bättre nu än för några dagar sen. Av någon anledning så har jag varit på fasligt bra humör idag. Det är bra jobbat kan jag tycka. 

Puss.

Let her go.

 
Nu är det dags att lägga allt gammalt bakom sig. Le & vara glad för att det äntligen är över. 
Vill bara flika in att hon har en polisanmälan på halsen, efter att utan min tillåtelse ha gått in på min Facebook, snokat runt, klistrat ihop en privat konversation mellan mig & en tjej & lagt upp på ett öppet forum på Facebook. 
Texten över bilden löd något i stil med "Jag skiter i vilket. Det här är min hämnd." 
 
Frågan är bara vad hämnden skulle gå ut på. För det här var en konversation som utspelade sig efter att hon dumpade mig, & dessutom var det personen i fråga konversationen handlade om som istället för mig tog skada.
Men så kan det vara. 
 
"Dataintrång" heter det hon sysslat med iaf. Böter eller i värsta fall 2 år i fängelse väntar henne förhoppningsvis. 
She is messing with the wrong bitch.
 
Så.
Det var det.
Nya andetag. Nya krafter. Ny energi. Nu räcker det med tilltrycknad. Nu ska någon aldrig mer få trampa mig på tårna igen. I've had enough. Nu är jag värd lite kärlek på riktigt. Nu är det min tur att glänsa. Nu är det min tur att med nya mål & ny syn på allt, att bara få vara. Ifred. Utan trassel & utan känslor.
Bara vara. 
Ensam
 
"Staring at the bottom of your glass
Hoping one day you'll make a dream last
But dreams come slow and they go so fast
You see her when you close your eyes
Maybe one day you'll understand why
Everything you touch surely dies."
 
 

HAHAHAHAHA!

 
Alltså. Jag dör så jävla roligt. Barn alltså. <3

Karma is a bitch, and so are you.

 
"Same bed, but it feels just a little bit bigger now
Our song on the radio, but it don't sound the same
When our friends talk about you all that it does is just tear me down
Cause my heart breaks a little when I hear your name
And it all just sound like uh, uh, uh

Too young, too dumb to realize"
 
But just because it burns, doesn't mean your gonna die
You gotta get up and try.
 
Vilket för övrigt ska bli min nästa tatuering är tanken. 
Kunde knappast hitta en mer passande text än så känner jag.
 
Hur som haver, så vill jag bara titta in här & berätta att jag lever mer eller mindre.
 
& kan även tillägga att det på något vis känns betydligt mycket lättare att komma över det som hänt, med tanke på vilket rövhål det visat sig att hon är. Mer än jag trodde från början. Kanske det som gör mest ont. 
Förstår inte på riktigt hur det kan finnas så elaka människor.

Det sorgligaste av allt är kanske ändå att jag inte har fått något så enkelt som en ursäkt för hur fan hon har betett sig. Känner att jag åtminstone är värd det, även om det kanske egentligen hade gjort noll skillnad.
Tycker bara att det hör till vanligt folkvett. Vanligt folkvett att kunna visa ånger när man varit så hemsk, kunna släppa sin stolthet & be om förlåt. Inte så mycket begärt om du frågar mig. Eller så är det precis det det är.
 
 



bloglovin

Mitt namn är Malin, är 25 år ung. En homosexuell tjej som skriver om aktuella samtalsämnen.

I min blogg, kommer du kunna läsa om allt från hur det ser ut i min vardag, till heta & mindre heta ämnen i dagens samhälle. Så vill du inte bara läsa om tråkigt mode, ska du låta ögonen vila på min blogg.

RSS 2.0