En del av Malin

Det är kanske många där ute som tror att jag "njuter" av att "ha det så bra som jag har det", & då syftar jag på att jag bor hemma.

Jag bodde själv innan jag var tvungen att ta min tillflykt hem. Lägenheten jag bodde i skulle säljas, vilket resulterade i att jag blev utsparkad. Med inget annat val - var jag tvungen att flytta hem igen.

& visst, jag har det bra här. Men jag längtar (många tror inte det av någon anledning) till jag faktiskt kan bli självständig igen. 

Dock känner jag att jag sitter fast. Jag kommer liksom ingenstans. Utan inkomst, & utan ett ställe att bo på överhuvudtaget, så kommer man dessvärre inte så långt. Hur gärna man än vill.

Klart som _fan_ att jag vill vara en självständig människa. Det vore ju något allvarligt fel i huvudet på mig annars.

Jag går på socialbidrag varje månad. Jag söker över 40 jobb varje månad. & även om det _alltid_ blir samma respons på mailen "Vi har haft våran rekrytering, men tack för visat intresse & välkommen tillbaka nästa gång", så slutar jag inte söka. För att jag vill ha ett jobb.

Jag söker för fan jobb över HELA SVERIGE. I hopp om att iaf "VÄLKOMMEN PÅ INTERVJU HOS OSS!" 
_MEN_ Jag är LÅNGT ifrån ensam om & söka dem FÅ lediga jobb som faktiskt finns.

Finns betydligt mer jobb om man är AT-läkare, eller kirurg, eller har 10 års erfarenhet, eller är veterinär, eller eller eller...

Jag har som dem flesta andra ungdomar idag, gymnasiet i grunden.

& med bara det i bagaget är det jävligt tufft att armbåga sig fram. Tro det eller ej.

Jag söker inte jobb för nöjets skull & för att få pengar. Jag söker jobb, för att jag _vill_ härifrån.

För att jag vill slå mig fri. Hitta min egen fristad. & vara själv. Ta hand om mig själv. & igen, _vara själv_.

Så, finns det NÅGON därute, som läser min blogg, som vet ett jobb NÅGONSTANS i Sverige?
Eller någon jag kan FLYTTA HEM TILL? Innan jag blir utkastad ur det här huset på riktigt.

ALLA förslag tas emot med väldigt stora öppna armar.

& en sak till - Jag är inte mer än människa.

Så de så.