You Malin - are a dumbass.

Av någon outgrundlig anledning började jag läsa gamla mail/konversationer på facebook.
Det skulle jag aldrig ha gjort.
Nu är det väldigt blött på kinderna, & maten som står här brevid mig känns inte längre intressant. 
 
"Du ska veta att du betyder mer än jag någonsin trodde var möjligt. Jag kan säga med handen på mitt halvtrasiga hjärta att du börjat laga mig. Det är du & bara du som fått mig att ha styrkan att ta itu med detta & styrkan till att låta någon få komma in i mitt liv som du har gjort. Så det enda jag kan säga dig är Tack! Tack älskling för att du inte ger upp hoppet om mig.
Jag älskar dig! ♥"
 
Skjut mig.

Videoblogg numeros.... 3?



Nu har jag svarat på alla frågor. Jag ber om ursäkt för att mina charmiga text snuttar inte är med förrän i slutet, men  efter att jag suttit ett bra tag med just det, så råkade jag trycka på någon knapp, så jag fick börja om. 
Men det orkade jag inte. Och så blev det cpigt på slutet också, om ni undrar varför slutet känns så direkt.
Det var meningen att jag i slutet av videon skulle kolla om jag fått några nya kommentarer innan jag avslutade bloggen, därav mitt prat om det. Hah.
Så nu vet ni det. Enjoy.

Frågelåda numeros.....?

Nu när jag fått mersmak för det här med videoinlägg, & eftersom folk faktiskt roligt nog verkar uppskatta det väldigt mycket dessutom, så tänker jag att det kanske kan vara på sin plats att ändra destination på FRÅGESTUND. 
 
Jag tänker att om jag får iaf 10 frågor (minst) från olika människor, så gör jag ett VIDEOINLÄGG & svarar på de istället för att skriva ner tråkiga svar. Känner att det också på så sätt kanske kan bli lite mer.... personligt & lite...kryddigare. 

Så nu vill jag att ALLA som nu trätt fram genom facebook ställer MINST 2 frågor var, & ni som fortfarande är blyga nog att inte träda fram, ändå gör samma sak. 

Frågan är fri, & jag avböjer inte att svara på något. 

Shoooooooooot, så lägger jag upp svaren imorgon kväll!
 
Puss.

Shut up, and shut up.

Tycker det är lika roligt varje gång jag får en kommentar här på bloggen. Nu senast idag fick jag en kommentar på mitt senaste inlägg som löd "Men vi veeeeeeet!!!!! Sluta få dig att framstå som ett offer. Herregud". 
Vet inte om jag ska skratta eller gråta ärligt talat. 

Jag kan ju såhär dessutom lite blygt erkänna att det på dagens internet & därav dess möjligheter INTE är speciellt svårt överhuvudtaget & få fram namn på en person genom ett IP-nummer. Just sayin'. 
 
Men ärligt talat så rör det mig inte ryggen speciellt mycket. Det som stör mig mest är nog kanske det faktum att personen i fråga ens gör sig besväret att läsa min blogg, än mer kanske att ens kommentera "ANONYMT" med rädsla för att bli påkommen. Vilket du redan är kan tilläggas. Så med det sagt skulle jag uppskatta om du kunde ta ditt pick och pack och dra dit pepparn växer, för jag är inte sådär jätte intresserad av att vara en del av din karusell.
Tack.
 
Och jag kanske ÄR ett offer? Någonsin tänkt på det? Men med det menas INTE att jag tycker synd om mig själv, eller att jag söker empati eller sympati. Eller jo kanske, för jag har inte förtjänat något av det som kommit min väg.
får man tycka synd om sig själv, & det tänker jag fortsätta göra.
 
Du vet så jävla lite om mig och mitt liv, så du ska egentligen inte kunna yttra dig.
Däremot finner jag det väldigt ironiskt att du ens bryr dig tillräckligt för att trycka ner dina patetiska rader i mitt kommentarsfält. :3 Sött må jag säga!
 
Nej. Nu ska jag tycka lite mer synd om mig själv.
 
Puss.
 
 

Don't pretend you're sorry, i know you're not.

 
Jag vet inte hur mycket om det här ni vet. Men jag skiter egentligen i vilket. 
Men jag har många gånger i mitt liv blivit dragen vid örat.
Dragen vid örat på det sättet att folk tycker det är väldigt roligt av någon anledning att spela på mina känslor
Det har inte bara hänt en gång. Inte heller bara två gånger. Och inte heller bara 10. 
 
Jag är en sån där människa som tydligen är rolig att ha för stunden, men sen när det vänder sig upp och ner, är jag inte något att ha längre, och man slänger mig istället i soptunnan. Och helt plötsligt blir det JAG känner otroligt orelevant. Jag ska slängas med bara, så enkelt är det. Lesson learned
 
Men tänk för fan snälla igenom det en extra gång INNAN ni lirar mig runt erat lillfinger och INNAN ni ger mig otroligt grova falska förhoppningar. Jag är en människa med känslor precis som du. Jag är inte gjord av sten. Mitt hjärta kan ta många slag, men inte vilka som helst. Och speciellt inte hur många som helst.

Jag inser också att jag klagar en jävla massa i min blogg, men det skiter jag fullständigt i. För jag är bara så jävla övertrött på alla människor som tror att de kan använda mig den korta stunden de behöver någon annan nära, för att sen i nästa stund fullständigt fnysa bort det och lämna mig ensam kvar. Dessutom känner jag mig som bieffekt av det otroligt jävla korkad. Och ibland undrar jag faktiskt själv hur jag kan vara så jävla dum.
 
Är det KONSTIGT om jag är jävligt less på allt vad kärlek/känslor heter? Är det KONSTIGT om jag har svårt och tro att den "rätta" för mig snart visar sitt ansikte och kliver in i mitt liv? Är det KONSTIGT om jag snart faktiskt tror STENHÅRT på citatet jag för senast någon dag skrev i bloggen? Nej, det är det ta mig fan inte. Och ingen kan säga något annat. 
 
Säger du saker till mig som innefattar någon typ av KÄNSLOR ska du fan inte öppna käften om det om du inte till HUNDRA PROCENT kan ställa dig bakom det. Finns inga ursäkter. 
JAG har aldrig någonsin spelat på någons känslor, och kommer aldrig någonsin göra.
För jag fungerar inte så.
Det är inte min kopp te över huvud taget att såra en människa, och verkligen INTE ge någon falska förhoppningar. Thats not my kind of game
 
Och jag är också medveten om att jag låter bittrare än en bitterfitta. Må så vara. Kunde inte bry mig mindre. Det här är MIN blogg, och jag skriver vad fan än pleasar mig. 
 
Jag är bara så jävla trött på alla dubbelspel så jag kan spy 1000 gånger om i min egen mun.
Jag tycker inte att jag förtjänar det för fem öre. Inte när JAG alltid är den som är så jävla fin mot alla hela jävla tiden, och försöker ge så mycket kärlek till allt och alla jag bara kan. 
Och det slutar ÄNDÅ med att jag får skit kastat i ansiktet på mig. Hur fan jag än bär mig åt.
Jag menar, skjut mig fucking långsamt. 
Är jag verkligen inte på riktigt snart VÄRD lite kärlek?
Nu menar jag givetvis (!) inte från en FLICKVÄN. Men jag menar över huvud taget. 
Är det kärlek du vill ge mig - fucking shoot.
Men spela på mina känslor? Dra ta mig fan dit pepparn växer. Jag är inte intresserad av sån skit. 
 
Nu ska jag gå och borsta tungan med tvål. Det luktar svart här.

Videoinlägg numeros 2.

 
 
NU som ni märker är mitt internet tillbaka. Och såhär.... road över att det var borta var jag igår. 

I'm so tired of being here.

Believe me when I say so, 
I want you to know how things can feel.
 

Jaha. Då var redan halva veckan gången, imorgon. Onsdag redan. Och jag som hade hoppats att lovet skulle gå lååååångsamt. Men tji fick man för det. 
 
Så vad har då hänt sen sist jag skrev? Ingenting av värde iaf. Jag funderar i min soffa om dagarna som vanligt, och förmodligen mer än jag borde. Jävla tankar. Om man ändå kunde styra dem. Kan ingen liten japan eller kines uppfinna en tanke-styrare? Jag köper den direkt, oavsett belopp... jag lovar.
Hade varit en ofantlig lättnad om man hade kunnat välja vad man ska lägga tankar och energi på istället för att dem hela tiden automatiskt läggs på fel. 
 
Jag saknar sånt som jag inte borde sakna. Och jag saknar saker som jag egentligen inte kan sakna. Om det make sense, vilket det förmodligen inte gör. Inte ens för mig. 
 
Jag läste en hemskt rolig quote idag. Som jag givetvis direkt kunde relatera till.
"People keep telling me that the right person will come along. I think mine got hit by a bus or something.
 
I mitt fall hade det inte förvånat mig det minsta om det var sant. Jag vet inte hur många gånger den korta meningen "jag saknar...." inkluderats i mina blogginlägg under åren. Men det är förmodligen bra många. 
Så jävla typiskt, att den rätta som någon gång skulle klampa in i mitt liv, blivit överkörd av en buss. 
Hur mycket oflyt kan en människa möjligt ha? (jag är ironisk här, för dem som inte fattar det. Hah)
 
Hur som haver. Slut med skitsnacket för idag. Jag tänker såhär... vill ni se en VIDEOBLOGG igen, får ni fan i mig komma med förslag på vad jag kan prata om. Ni får till imorgon på er att ösa in förslag. Kommer ni inte på något som jag nappar på, blir det aldrig mer någon. Så med andra ord - ös in med hemska förslag. Perfekt. 
 
Puss osv.
 
 

Aldrig mer ska rätt få bli så fel.

Det är att leka med eld när du drar upp det här igen 
För du ser i mina ögon att jag försvann för länge sen 
Det finns ingen att behaga, inget att förklara 
Inget att försvara, jag gav upp för länge sen 
Jag gav upp för länge sen.
 
Kom precis hem från en fika med världens bästa mamma. Min fika bestod av en burk Coca Cola & en lax & räksallad. Både nyttig & onyttig frukost med andra ord. I like alot.
 
För övrigt kan jag meddela att efter en disskusion med mamma, kommit fram till att jag kanske ska fundera lite extra på att bli lokförare. Hört att det tydligen är väldigt stor brist på det, dessutom inte speciellt lång utbildning, men kanske framför allt väldigt bra betalt just därför. Woop woop på det! 
Tål att tänkas på. 
 
Ikväll blir det lite kneg på dansbandsstället Pumpen som ligger beläget i det "vackra, röjiga" Södra Vi. Spännande som fan. Ehem. 
 
NU mina damer, ska jag ta bilen & bege mig till min älskade farmor & se om hon är hemma. Var alldeles för länge sen jag såg henne nu.
 
För övrigt kan jag meddela att det som hände för ett tag sen, är betydligt jobbigare än jag någonsin kunde föreställt mig. 
Känner därför att rubriken på mitt inlägg passar alldeles utmärkt "Aldrig mer ska rätt få bli så fel."
Kommer aldrig någonsin få veta om valet jag gjorde den dagen var rätt eller fel. 
Om det hade kunnat gå att rädda.
Vill inte tro det. Det gör för ont att tänka så. 
 
Det går fortfarande inte en dag utan att jag tänker på det. Det går inte en natt utan att jag drömmer om det.
Frågade mamma idag "Tror du hon någonsin kommer känna skuld för hur hon nu i efterhand behandlat mig?" 
Varpå mamma säger "Nej. Tror du det?" 
Nej, jag tror inte det heller
& ska jag vara helt ärlig, vet jag inte om det faktiskt är det som gör mest ont.
 
Puss & kram.
 
 
 

Hard battle.

Jahaja. Jag har spenderat "kärlekens dag" alldeles ensam, som jag förutspådde. Ingen som ville dejta Malin Karlsson på självaste kärleksdagen inte. Eran förlust! Just sayin'.
Jag är inte så eftertraktad bland brudarna som jag trodde. 
Skrutt.
 
Fast alla dagar för mig är kärlekens dag, så för mig gör det inte ett smack att ingen vågade dra strået till stacken. 
Jag hade det "jätte" trevligt i min soffa hela dagen.
 
Imorgon är det sista dagen innan sportlovet, woop woop. Det måste ju nästan vara det mest positiva med att fortfarande plugga. Att man faktiskt får alla lov på köpet. Det får en inte om man knegar minsann. En hel veckas ledighet kommer inte sitta fel kan jag lova. & så slutar man vid 12 på fredagar också. Det är ganska lagom för Malin Karlsson faktiskt. 
 
Roar mig as we speak med att titta på "Hissen" med Filip & Fredrik. Lite sådär spännande faktiskt. Anna Qvack & Lasse Kroner har "fastnat" i hissen med dessa herrar. Kollar mest pga av den qvackande ankan faktiskt. Lite lagom spännande människa sådär. 
 
Puss osv.

Jag vet vad som måste göras.

Jag funderar. Som vanligt. 
Kan kanske redan nu säga reader discretion is advised, för nu blir det ett mindre peppigt blogginlägg.
Ja, det är en sån dag idag.
 
Men det här med känslor. Igen. Som jag så mycket förut skrivit om. 
Det är fan allt annat än lätt, & den som säger något annat kan stoppa upp en kaktus i rövhålet & vrida om.
 
Det känns lite som att allt jag tar mig för & gör vad gäller just känslor, blir så jävla fel. 
Jag älskar människor i allmänhet & tycker att alla männsikor är fantastiska. & när dem inte är fantastiska vill jag ändå gärna tro att dem är det.
 
Som många av er som läser min blogg, eller kanske förresten snarare känner mig, så har jag varit väldigt snabb med att skutta in i förhållanden. Right? Och jag sa efter Johanna att jag absolut inte ska skutta in i något nytt, förrän jag känner att jag är redo för det, & känner att jag klarar av det. Det står jag fast vid. Så ska det förbli. 
Jag känner verkligen för första gången i mitt liv (!) att jag behöver vara fri. Utan måsten, utan krav, & liksom bara... vara för mig själv. 
 
& ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig, när man träffar någon som sen börjar få känslor för mig, & jag kanske inte är på samma stadie, just av den anledningen. Jag har kommit till ett stadie där jag blockerat mina känslor från att stanna vid just - inga känslor. Just för att jag behöver vara själv. 
 
& då blir det så jävla fel. Jag kan tycka att människan i fråga är helt fantastisk, & allt bra i världen. Men jag vill liksom inte stadga mig. Inte än. Jag har inte svalt det som hänt än. Det ligger fortfarande vissa dagar & bubblar i halsen. & tills dagen när det äntligen runnit ur mig, DÅ kan jag börja att tänka på att eventuellt stadga mig med någon, om det skulle vara så. Men tills dess säger jag pass på det. 
 
Jag får helt enkelt sluta vara så jävla bra, & så jävla charmig. Måste ju vara därför tjejer faller som käglor för mig. 
 
Och så känner jag också att det NÅGON GÅNG vore jävligt trevligt om det bara kunde gå MIN VÄG någon gång också, & inte bara fullständigt skita ihop sig jämt. Spyr i min mun.
 
& är det inte lite märkligt, hur dem mest SMÅ sakerna som inte har någonting med något att göra överhuvudtaget kan få mig att fullständigt bryta ihop, & att jag helt plötsligt känner hur en blöt jävla tår från ingenstans rullar ner för mina kinder? Det kan liksom vara att jag tittar på något på internet, & så smäller det till & PANG så är jag nere på botten. 
Alltså, jag behöver nog söka hjälp.
Spyr i min mun igen.
 

Wanna be...?

 
Tänker att jag egentligen inte, när jag får tänka sådär på det känner för att "fira" alla hjärtans dag ensam. Det känns lite för mycket forever alone osv. SÅ därför tänkte jag LOTTA UT EN.... Nej, bara skojar.

Men, jag tänker att jag bjuder på biodejt om det är så att någon skulle kunna tänka sig att spendera dagen/kvällen med mig. Jag vet ju att jag har sjukt *host* många beundrare där ute, så jag tänker kanske lite att det är dags att ta det där tåget från tjottahejti & träffa mig innan jag blir någon annans. Eller kanske ta dem där 10 stegen bort till min dörr & bjuda ut mig, & ta mig med storm. Baha, vem försöker jag lura egentligen? 

Ledig & singel den 14 februari? Biodejt, med middag innan. Du & jag? Let me know.
Det är liksom först till kvarn. Lite så känner jag. Så alla som vill bli my valentine kan ju skriva något i kommentarerna här nedanför (gärna så att jag vet VEM du är också), så ska jag välja vem jag helst vill dejta av er, & vem av er jag absolut inte vill dejta. Nejdå, jag skojar bara. Det löser sig sa polisen.

GUD. Känns alldeles för desperat för min smak det här. Det är inte riktigt så desperat som det låter though. Tänker bara att det kan vara en rolig grej. Typ. Kanske slutar i katastrof iofs, men då har du iaf en full mage & en film avklarad i slutet på kvällen. Det är la alltid något seddu.

Verkar jag tyngre nu?

Jahaja. Då var snart den här helgen över också. Har kommit till det stadiet, att jag tycker att både veckorna OCH helgerna går alldeles för fort. Tiden liksom på riktigt bara flyger iväg. Tur att jag står så jävla stadigt på mina rangliga ben, så jag inte dras med i vinden. 
 
Som ni säkerligen vet har jag haft besök i helgen, & det har varit så trevligt så minsann. Mycket skratt & film. Helt i min smak med andra ord. Skrattat så jag fått ont i magen flera gånger. Det var länge sen jag skrattade så hjärtligt faktiskt. Skönt! 
 
Nu sitter jag bara & fiser & väntar på att tiden ska gå lite till. Fick en inbjudan av mamma idag, att det minsann blir stormiddag idag. Så jävlans trevligt.
 
Anledningen till att jag sitter & fiser? Förmodligen för att jag täppt till rövhålet under hela helgen. Jag är inte den som lägger av en brakare eller en smygare för den delen när jag har besök från någon jag aldrig förut träffat.
Alltså, vad fan... varför i allsin dar är det så? Varför ska jag egentligen låta mitt rövhål lida & magen därför endast bestå av gaser som trycker på & vill ut, & jag istället envisas med att knipa igen? Nej fy farao. Jag vet ju hur ont i magen jag får av det, ändå kan jag inte släppa på gränserna. Illa som fan. 
Nu får jag stå mitt kast. 
 
Intressant läsning in deed känner jag. Inte gjort ett blogginlägg på flera dagar & skriver om fisar. Så jävla retard.
 
Nu ska jag fortsätta fisa & lyssna på min älskling. 
 
 

När tankarna tar över allt.

 
Ni vet dem få gångerna jag skrivit att jag inte kan koncentrera mig på att skriva när jag har musik i öronen?
Upptäckte precis att jag kan det med Melissa Horn i lurarna. 
Sagt sen första gången den kvinnan nuddade mina läppar att hon är magisk. Där är liksom beviset. Score på det!
 
Nu menar jag inte att jag har kysst Melissa Horn. Kom på att det kanske lät lite så. Eller jo, det har jag förresten. Fan vad jag ljuger.
I mina drömmar. Inte bara en gång, utan flera. Ännu mer score på det!
Hon är min i drömmarna iaf. Räcker så det blir över för mig. 
 
Jaha. Känner kanske att det var dags för ett litet inlägg igen. Känner att jag på sista tiden varit alldeles för dålig på det. Som vanligt. Men jag vet inte, tappat intresset lite för det här med bloggandet faktiskt.
Förr kunde jag skriva som om jag inte hade något annat för mig än att sitta framför datorn. 
Idag ser det minsann annorlunda ut. 
Tackar fan makterna up above för det ändå. Lite så känner jag.
 
Jahaja. Vad har hänt sen sist då? Inte ett jävla skit egentligen.
Klippt mig, som ni vet.
Gått i skola, som ni antar. 
Osv osv. 
 
Känner ibland att jag lever ett ytterst spännande liv faktiskt.
Faaast, det blir la ändå vad man gör det till. Som jag alltid brukar säga.
Ligger väldans mycket sanning i det minsann. 
 
Alltså, jag har funderat lite. Som vanligt. Ni känner väl mig? Det är lite så jag funkar. 
Får nog skutta in i facket "tänkare". Tror jag platsar väldigt bra just i det facket. 
 
Ibland känns det som om man bara vill trycka "STOPP" kliva av karusellen kallad livet & säga upp sig.
Känner aldrig ni så ibland?
Att det känns som om ALLT går emot en, gång på gång & att man bara vill dra täcket över huvudet & försvinna en stund? 
Kanske bara är jag.
Men jag har insett att den känslan kanske infinner sig lite för ofta. 
Lite för ofta för mitt eget bästa. 
 
Dock har jag på senaste tiden insett att jag som människa måste vara något av det starkaste som klampar runt på jorden. Jag har ett psyke som jag skulle påstå inte är av denna värld. Jag har ben som jag skulle påstå är mirakelben. Som gång på gång jävlar i mig envisas med att jag visst klarar av att stå, utan att falla.
Jag har ett hjärta, som gång på gång klarar av att plåstra om sig, utan att förblöda. 
 
Jag har OCKSÅ on top of that, insett att jag ibland gett kärlek & omtanke till helt fel människor.
Såhär med facit i handen ni vet? När man ser vilka jävla svin som döljer sig bakom fasaden?
Det har hänt mig alldeles för många gånger.
Dock så har jag aldrig, hur mycket jag än vridit & vänt på det kommit underfund med vad det är som gör att jag blir ett så lätt mål för just dem här människorna.
Vad det är som gör att dem här människorna med gott samvete kan trycka ner mig till botten, utan att titta tillbaka i backspegeln för allt jag gjorde för dem. 
Där kommer jag aldrig komma fram till ett svar. 
Men det är sånt jag är beredd att leva med.
Jag hoppas bara innerligt att alla människor som någon gång gjort mig illa inser sina misstag.
Nuff said. 
 
Nu tänkte jag längta & se fram lite mer emot Fredag, titta på Fråga Olle Dokumentären & fortsätta lyssna på Melissa Horn emellanåt.
Det är en sån dag idag.

Nu vare klippt.

 
(Före)                                          (Efter)
 
Gissar att alla som följer min blogg är folk från Facebook. Men IFALL det är någon som inte gör det, & är nyfiken på hur håret blev så slänger jag la upp en bild här också. 

Ganska markant skillnad om ni frågar mig. Observera att jag är ALLT annat än vän med kameran, så bilden till höger med resultatet är ju allt annat än rättvist. Men det duger i krig.
 
Kan passa på att tala om för er att ikväll blir det melodifestival mys i min ensamhet, & invigning av Dead space 2 spelet. 100:- på dollar store i Vvik. Joman tackar! 

Höres.

'Cause everything is gonna be alright.

*Pausar musiken i hörlurarna för att kunna skriva* Hah, jeeez.
 
HEJ BLOGGEN! 
HUR FAN MÅR DU? 
OKEJ. FINT.
 
Själv mår jag alla tiders. Jag har varit på strålande humör hela dagen & har egentligen inte en aning om varför. 
Kanske var det för att jag idag kom hem med många fina saker efter att ha shoppat lite & därmed förlorat pengar?
Kanske är det för att jag har mens, & världens jävla mensvärk emellanåt?
Kanske är det för att jag har haft konstant huvudvärk i 3 dagar i rad nu?
Inte fan vet jag. Bitter är jag inte iaf & det tackar jag humörkärringarna i kroppen för.
 
Förmodligen kan det bero på att jag äntligen SKA KLIPPA BORT MITT HÅR IMORGON!
Är inte så drastiskt som det låter. Lite hår ska minsann vara kvar uppe på skalletoppen. Men mycket ska väck, & det ska bli så j ä v l a s k ö n t. Klockan 12 imorgon har jag tid & då smäller det som fän. Umtz umtz. 
& ja, BILD kommer att dyka upp. Förmodligen flera timmar efter klippningen skett dock. För jag är inte sådär jätte bra kompis med kameror. Men det kommer. Med lite tur någon gång under årets lopp. Kanske förhoppningsvis också INNAN det växt ut till ett skatbo igen. Kanske. Den som lever får......? Precis. 
 
Jaha, det som följde med mig hem från dagens shopping är iaf, ett stycke svart basic linne. Ett stycke hoodie tröja (som för övrigt är mitt absolut favorit plagg.) Ett stycke skjorta (Som jag på senaste tid funnit mycket kärlek & ömhet i), ett stycke dataspel i form av "Dead space 2" (WOOP WOOP!), ett stycke mobilskal, 4 stycke block ljus som nu pryder mitt vardagsrumsbord, ett stycke prydnadssten, som nu pryder under mina ljus, en jävla massa kalsonger (eller ja, 4 par, ingen tanga trosa den här gången). & ja, det var nog allesusamen. 12 toalett rullar också. Om ni ville veta. 
 
NU ska jag nog fortsätta spela lite jurassic park minsann, & sen efter det inviga mitt älskade nya dataspel. 
Det är mitt fredagsnöje. Vad är ditt?

På återseende. 



bloglovin

Mitt namn är Malin, är 25 år ung. En homosexuell tjej som skriver om aktuella samtalsämnen.

I min blogg, kommer du kunna läsa om allt från hur det ser ut i min vardag, till heta & mindre heta ämnen i dagens samhälle. Så vill du inte bara läsa om tråkigt mode, ska du låta ögonen vila på min blogg.

RSS 2.0