Styrkan är du.


Såg på "Det blir bättre" häromdagen. Med Jonas Gardell. Han sa något som etsat sig fast i huvudet på mig;
- Vi är alla skyldiga. Men VAD vi är skyldiga till är det bara vi som bestämmer.

& det kändes på något sätt så skönt att höra.
Jag vet inte hur många gånger jag gått genom vad jag trott varit en öppen dörr, men lika snabbt som den öppnats slått mig i ansiktet.
Jag har flera år känt mig skyldig till det som hänt mig. Gått omkring & på fullaste allvar trott att det är mig det varit fel på.

Alla människor som år efter år slagit sönder mig med ord. Alla människor som år efter år velat slå ihjäl mig för min sexuella läggning. Alla människor som år efter år serverat sin kärlek på silverfat, men som dragit undan fatet lika snabbt som jag börjat äta på det. Alla människor som år efter år velat kasta sönder mig med glasflaskor & saliv. Alla männsikor som år efter år skrikit efter mig på stan & visat med långfingret att jag borde dra åt helvete.

Till slut tror man på det folk säger. Man tror att man är ful, man tror att man är dum i huvudet, äcklig, inte värd att leva & att man är en skam för världen.
& hur febrilt man än försöker fäkta bort sina egna dumma tankar om sig själv, slår det tillbaka minst lika hårt ändå.

Man känner sig så ensam. Så liten. Så olevande.
Men man är aldrig ensam, så länge man inte väljer att faktiskt vara det.

Man får slå sig fri - för att bli fri.

Jag har många gånger undrat hur mycket det egentligen krävs för att benen under mig inte ska palla trycket & vika sig under mig. & jag har blivit lika förvånad varje gång dem faktiskt klarat av att bära mig.

- Res på dig & gå! Det är bara jag som bestämmer mitt öde. Det är bara jag som bestämmer hur jag vill leva. Det är bara jag som bestämmer vad som är rätt & fel i mitt liv. Det är bara jag & ingen annan som äger mig.

Jag har precis som tusentals andra slagits för att vara där jag är idag. Målat upp en vägg där jag vet att ingen annan kan komma åt mig. Försökt kasta bort alla klumpar i magen. Försökt att intala mig själv att jag duger precis som jag är.

& det är nog första gången i hela mitt liv som jag faktiskt kan titta på mig själv i spegeln & känna "Fan vad bra jag är! Fan vad jag är grym! Fan.. vad bra jag är på mitt sätt."

Jag känner mig skyldig för att jag tillät människor att klanka ner på mig. Men bara för det tyckte jag aldrig någonsin att det var okej att dem gjorde det.

Det är lustigt att man ibland faktiskt känner sig så otroligt ensam, när man såhär i efterhand inser att man faktiskt haft människor bakom sig hela tiden. Bara att det just var svårt att se det från den synvinkeln.

Det enda som kan ta dig vidare i livet är du. Det är du som bär på styrkan & det är endast du som bestämmer vart i livet du vill komma. Livet är skit för ALLA någon gång, men det enda som kan vara en tröst är att det blir bättre!
& det är bara du & ingen annan som bestämmer när tiden faktiskt är inne för att det ska bli bättre.

& till er som vill ta er någonstans men känner hopplöshet. Sluta på en gång! Då är det du & ingen annan som sätter upp dem murarna. Du kan ta dig precis vart du vill, bara du vill. Bara du vill.
Med negativa tankar blir du fast i din hopplöshet. Rise and shine!

Det som är dåligt i ditt liv, tycker jag att du ska släppa på en gång. Vad vinner du på att behålla något som endast får dig att må dåligt? Vad vinner du på att vara andra till lags, när det är ditt hjärta som borde tala om för dig vad som är bra för dig & inte tvärtom?
Du vinner inget förutom förlust.

Börja klättra mot det bättre som komma skall - idag.
& så länge som benen bär har du kraften. & du är aldrig någonsin ensam. Aldrig någonsin ensam.

& idag är jag så otroligt tacksam över det jag har i livet. Jag har kanske inte allt det jag önskar (om man nu någonsin kommer ha det ens..) men jag är på god väg. & trivs med mitt liv mer än någonsin just nu.

Nu kan människor få skrika & kasta saker på mig bäst fan dem vill. För det rör mig inte ryggen längre.
Det känns som om jag idag går på ett par ben av sten. Ingenting kan någonsin få dem att vika sig under mig igen, om dem så med sprängmedel under tungan skulle försöka få dem att vika sig.

Helt enkelt får människor tycka & tänka vad dem tänkas kan, för ingenting kan längre knäcka mig.
& det beror helt & hållet på att jag inte längre tillåter det.

Vinn värdecheck på Bubbleroom!



Jag har vunnit en värdecheck på bubbleroom. Värdet är 100:- Kanske inte så mycket att hänga i granen tänker ni
- men jag handlar aldrig där & därför lottar jag istället ut det eftersom jag inte har någon användning för det.

Så allt du behöver göra är helt enkelt bara att motivera varför just du vill vinna!
Bästa motiveringen är helt enkelt den som vinner
.

Jag har fått en värde kod som jag kommer skicka i ett mejl när tävligen är avslutad till den lyckliga vinnaren!

Tävlingen avslutas på söndag
!

Lycka till!

Dagens look alike - Justin Bieber.




Ladies and gentlemen, låt mig presentera Dani Shay.

Tjejen som utan tvekan kan sjunga. & tjejen som utan tvekan är grymt lik alla 14 årigas tjejers absoluta favorit
- Justin Bieber.

För visst tusan är dem lika! Hon blir stoppad på stan vart hon än befinner sig, vilka kläder hon än bär, & hur feminima drag hon än har - & folk ber henne om autografer i Justins ära(?). Jag förstår dem.

Hade jag varit i deras skor, hade jag antagligen också reagerat även om jag absolut inte hade bett om autograf.
Eller det hade jag kanske, om det var den riktiga Justin Bieber.
Endast för att sen sälja den på ebay för flera miljoner!
& kanske att jag hade gått så långt som att be honom spotta ut sitt tuggummi ur munnen i handen på mig & sålt det för yttligare några miljoner! Busiga mig! Cash is king.

Tystnaden som uppstår när hon förklarar för 14 åringarna att hon inte alls är Justin Bieber, utan helt enkelt bara  en look alike som heter duga, är något jag med nöje skulle vilja se!

Flickan från det blå.


Ibland är ord obefintliga. Ibland finns det helt enkelt inget bra sätt att förklara vad man känner. Inuti. I hjärtat.
& sen den vackraste skapelse jag någonsin mött blev min, har jag inte bara en gång blivit mållös, utan så pass många gånger att jag för länge sen inte kan räkna gångerna på mina alla 10 fingrar.

Den underbaraste känslan en människa bara kan känna, befinner sig i min kropp 24 timmar om dygnet -varje dag. Tänk dig att du vinner sm guld i varje tävling du ger dig an, eller att du övervinner alla dina största rädslor i livet, & tar dig levande ur dem alla. Ungefär sånt rus befinner sig i kroppen. Eller nej.. Inte ens den jämförelsen gör känslorna rättvisa som bubblar i magen på mig.

Jag skulle kunna skriva om det varje dag, & varje dag försöka få er att förstå hur jag känner. Men eftersom jag dag in & dag ut tampas med att själv försöka förstå vad den här vackra kvinnan gör med mig, kan jag omöjligt redovisa för er hur det faktiskt känns. Jag kan bara fortsätta vara mitt fantastiskt glada, utåtriktade, orädda, jag med bättre självförtroende än någonsin tidigare. För mig är det otroligt fascinerande att en människa verkligen kan beröra så otroligt mycket som hon lyckas med.

Men samtidigt befinner sig en rädsla inom mig. Att någon gång leva utan henne. Min skatt som jag bryr mig mest om i hela världen. Man kan aldrig säkert veta att man kommer vara tillsammans i all evighet. Det tror inte jag på för fem öre. Man kan aldrig veta till 100%. Däremot tror jag man kan finna sin själsfrände i sin flickvän. & det kan jag med handen på hjärtat säga att jag har gjort. Jag har funnit henne, som jag kan se mig själv med om 50 år. Jag har hittat henne som jag känner ett obeskrivligt lugn med varje gång jag får äran att vara där hon är.

Jag älskar henne mer än jag själv förstår. & jag kan lova med handen på mitt hjärta & svära på alla gravar i världen att jag kommer älska henne villkorslöst så länge hon vill. Jag kommer finnas där som en stöttande vägg varje gång hon behöver mig.
Jag älskar henne.

Ibland behövs inget mer än & veta att hon är där & att hon är min. & det är hon.



Här sitter jag igen, försöker att förstå vad som har hänt,
En liten ung brunett, som är det allra vackraste jag sett,
Hon lovar mig att alltid stanna kvar, ja hon lovar mig att jag är allt hon har.

Sången om flickan, flickan brevid mig som viskar hallå,
Hon stormar av lycka, lycka omkring sig för att jag ska förstå,
Att hon är flickan från det blå, ja hon är flickan från det blå.

Jag har aldrig kännt såhär, som om jag lever i en annan värld,
Jag försöker slappna av, men det är alldeles för svårt när hon är här,
Hon lovar mig att alltid stanna kvar, ja hon lovar mig att jag är allt hon har.

Sången om flickan, flickan brevid mig som viskar hallå,
Hon stormar av lycka, lycka omkring sig för att jag ska förstå,
Att hon är flickan från det blå, ja hon är flickan från det blå.

Sången om flickan, flickan brevid mig som viskar hallå,
Hon stormar av lycka, lycka omkring sig för att jag ska förstå,
Att hon är flickan från det blå, ja hon är flickan från det blå.

Ja, hon är flickan från det blå. <3!

November kåt.



Jag bokade en biljett på ticnet.se idag. Melissa Horn ska ha konsert i Linköping den 24 november, & jag kommer vara där.
Rad 5 kommer jag få sitta på, hur nära, bekvämt & bra som helst.
Åker själv, men shit the same. Jag åker inte för att ha sällskap med mig dit, jag åker endast för hennes skull, så då kan jag lika gärna njuta all by my self.

Jag har tänkt på en sak. Som vanligt. I vissa sammanhang, eller väldigt många.. känner jag mig så fruktansvärt värdelös.
Som i sammanhanget när man pratar med någons förälder till barn 18+, & dem säger något i stil med "Ja, han har jobb direkt efter att han slutat skolan, gud så himla bra!" Så sitter jag i bakgrunden & känner "Vad fan har jag åstadkommit på den fronten? & nu är jag fan 25 år, & här sitter jag dag in & dag ut som en jävla trasa, & har inget arbete att gå till!".
Det får mig VARJE gång något sånt kommer på tal, sjunka till dem djupaste nivåerna & känna mig fruktansvärt värdelös, men framför allt misslyckad.

Okej, visst.. jag kanske inte är den männniskan som visar mina framfötter mest av allt på jorden, & jag är inte heller den som söker 100 jobb varje dag. Jag är inte heller den som söker jobb i tjottahejti bara för att det är ett jobb där.
Jag har mina ramar. Jag vill inte behöva flytta 100mil från allt & alla på grund av ett jobb.
Jag har också krav när det gäller jobb. Jag tar inte vad fan för skit som helst, bara för att.
Jag vet vad jag är intresserad av, jag vet vad jag iaf skulle kunna tänka mig att jobba med, & jag vet definitivt absolut vart jag ALDRIG tänker sätta min fot när det gäller jobb. Mc donalds & telefonförsäljare tex går FETBORT.
Mc donalds för att jag absolut inte skulle palla trycket & därför antagligen stressa ihjäl mig & gå in i alla världens väggar.
Telefonförsäljare av den enkla anledningen att man vet själv hur förbannat trött man är på dem när dem ringer & tjatar så det går hål i öronen.

& dem vuxna människor som säger att det inte är så svårt som man vill få det att verka, att skaffa sig ett jobb - kan ta sig i röven & hålla fast där tills dem ändrat uppfattning. Gå in på www.ams.se & se med egna ögon.
Vad kan jag som 25 åring utan utbildning, utan truck kort, utan 10 års erfarenhet, söka där?
Då kan ni som sagt på en gång räkna bort alla 10000 tjänster som telefonförsäljare & mc donalds.
Vad finns kvar? Kirurger på lasarettet? Elektriker? Sjuksköterskor? Truckförare? Bussförare?

Jag skulle kunna dö för att få ett fast arbete. Tro inte att jag VILL vara arbetslös. Jag blir bara så trött på tjatet omkring det, jag VET mycket väl vid 25 års ålder att jag måste ta tag i mitt liv vad gäller jobb. Men finns det inget jobb att söka, finns det inte mycket att göra åt det. & plugga? Ja, men vad fan vill jag plugga till då? Jag är inte ett dugg motiverad att skutta ner i skolbänken igen. I så fall skulle jag vilja plugga på distans. Men då måste jag först komma underfund med VAD jag vill bli. Vad jag vill jobba med. Så det inte blir som förra gången, slutar med 17000 i skuld till CSN. Nej tack.

Nuff said.

The power of words.



Så sant som det visas på klippet. Sen skiter jag fullständigt i hur "fake" den är. Storyn är galet sann!

Ord är mäktiga. Punkt & slut!

Update.

Nu var det ett sjujävla tag sen jag uppdaterade min blogg känner jag.
Men ni vet nog alla vad det beror på? Just precis - jag är hos min kärlek. Fortfarande ska tilläggas.
& då är inte direkt bloggen prioritet nummer 1 som ni förstår.

Hur eller hur, så ville jag bara tala om att jag lever & att en "ordentlig" uppdatering kommer så fort jag landat i urtråkiga hemstaden igen. Vilket nog antagligen blir på torsdag, eller fredag.

Hur som helst. Ta hand om er mina vänner! Det tänker jag göra. <3

Jag lämnar er med det här klippet ovan, haha.. gud vad jag garvade när jag såg det!

Dagens gråtfest.


Herregud. Fick ett sms av min kära bror igår där det stod "Du måste kolla upp en sak på youtube sen som verkligen visar vad äkta kärlek är. Sök på Chris Medina - What are words. Jag gråter varje gång jag ser videon & lyssnar på texten."

Jag förstår min bror. Herregud vad jag grät & ja, det är verkligen som han skrev. Det beskriver verkligen vad äkta kärlek är.
Gud, se efter själva.

All min kärlek & respekt till människor som honom!



bloglovin

Mitt namn är Malin, är 25 år ung. En homosexuell tjej som skriver om aktuella samtalsämnen.

I min blogg, kommer du kunna läsa om allt från hur det ser ut i min vardag, till heta & mindre heta ämnen i dagens samhälle. Så vill du inte bara läsa om tråkigt mode, ska du låta ögonen vila på min blogg.

RSS 2.0