Home sweet home?


Naeh
.
Både jag & min kärlek har kommit fram till att jag är hemma när jag är med henne.
& det kan man tolka som man vill.

Jag tolkar det som att jag är hemma när jag är med henne. Jag känner att jag landat så fruktansvärt rätt i hennes famn. & att jag har fått äran att bli en så pass stor del av hennes liv, gör mig till den lyckligaste som går i ett par skor. Det känns mer rätt än någonsin, & jag menar det verkligen när jag säger det - jag hoppas innerligt att hon är min även om 60 år.
Jag har upplevt många tjejer i mina dar, men jag behöver inte uppleva någon mer. Jag vill inte uppleva någon mer.
Jag vill bara ha min Johanna. Min.. gud, det smakar gudomligt gott i munnen att få säga det om henne.
Min min min! Aaaaah!

Nåväl, jag åkte & överraskade henne igen i Fredags. I lördags när vi kom hem från Ida, kände jag mig allt annat än kry. Var inte på humör för fem öre, så jag tog tempen.. guess what? 39,6.
& så var det med det. Jag blev liggandes en hel vecka typ med 39 graders feber dagarna i ända.

Inget mig emot på det sättet att jag blev omhändertagen som den största prinsessan på jorden typ!
Första morgonen lurade hon i mig att hon skulle gå upp &.. vad det nu var.. & så kommer hon ner efter en stund med en frukostbricka! Nybakta scones hade hon bakat! & så ett glas med färsk kall juice! Visseligen fick jag inte i mig mer än en halv liten scones bit, men bara själva grejen att hon gjorde en sån sak för mig betyder mer än allt guld i världen.

Det är dem där små sakerna som verkligen får en att inse hur bra man har det. & hur gudomligt lyckligt lottad jag är som har en så fantastisk människa i mitt liv. Johanna - jag älskar dig nu, imorgon & för alltid! TACK för att du finns & förgyller varenda sekund av mitt liv. För första gången på 24 år älskar jag mitt liv. & det är tack vare dig.
Så från djupet av mitt hjärta - TACK för alla stunder av lycka du ger mig! <3

När jag satt på tåget hem idag så tänkte jag "Gud, jag kan verkligen se mig själv med den här kvinnan om 30 år! Det är henne jag vill gifta mig med! Det är henne jag vill ha mina 2 barn med! Det är henne jag vill skaffa min hund tillsammans med! Det är henne jag vill bo i en mysig lägenhet med!" & det slog mig verkligen idag hur fruktansvärt mycket jag vill att det ska bli så. Jag vill vara med henne för resten av mitt liv!
Förstår ni hur stort det är? Att verkligen på riktigt få den känslan i hela kroppen, & bara sitta & le åt hur underbart allt är! Gud, helt obeskrivligt. Bara hoppas att det är besvarat, haha.. illa annars! 

30 days challenge



Dag 11 – Mina syskon.

Jag har ju nämnt lite om dem i ett tidigare inlägg angående min familj.
Meeeen.. here we go!

Joacim - Min 2 år yngre bror. & ja.. han hade velat att jag skrev hur fruktansvärt "elak" jag var mot honom när han var liten, så jag gör väl det. Done!
Men vilken storasyster/storebror har INTE varit halv dum NÅGON GÅNG mot sina yngre syskon?

Hur eller hur. Jag kan väl inte påstå att jag har en jätte nära relation med min bror. Men på senare år har den blivit betydligt mycket bättre än den någonsin varit. Han kommer till mig när han vill ha råd, angående kärlek eller vad det nu kan tänkas vara & det värmer mig faktiskt. Jag tycker om att han "ser upp" till sin 2 år äldre syster!
Det är ju lite det min roll är tycker jag. Att faktiskt finnas där för mina 2 små pluttar när dem behöver.
& det tänker jag aldrig någonsin sluta göra!

Sofie - Min 7 år yngre syster.
Som jag för övrigt ville skulle heta Amanda! Haha.
Har ju ingenting med saken att göra, men så var det. Så blev det dock inte, eftersom hon heter Sofie & ingenting annat. Det är likadant där, jag har inte en jätte mega bra relation med henne, men vi har alltid kul tillsammans, & det kommer många skratt från båda två när vi väl sätter igång. Hon har väl inte riktigt kommit till "fråga-syrran-om-råd" stadiet än. Men det kommer nog!
& om du inte redan vet det sofie - så finns jag alltid här & har ett öra över till dig om du vill prata om något!
Jag tror att jag kan komma med bättre respons än du tror!
& jag har ju faktiskt nu när jag nämner det varit din stötte pelare när det gällde en boy för ett tag sen.
Jag sa att du skulle göra si & så för att han skulle höra av sig till dig. & vad hände?
Han hörde av sig, ofcourse.
Jag är allt annat än dum ibland.

Hur eller hur så älskar jag er oändligt mycket, så länge mitt hjärta slår & många dagar efter det. <3


30 days challenge

Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
.

Eh.. BORING! Tänker inte lägga upp en halvtaskig bild på min jobboutfit, för det är vad jag hade på mig idag.

Så istället för att skriva om något så tråkigt som vad fan jag hade på mig idag, så tänker jag skriva 3 roliga "berättelser" om mig. Saker som folk aldrig låter mig glömma!

Den första storyn handlar om mig & kalas hos släkten.
VARJE gång jag klev innanför dörren till ett kalas var det absolut första jag sa "Ska vi äta hääär?" "Vad blir det för maaat?" HAHA, visst att jag är fullständigt tokig i allt vad mat heter, men ibland går det kanske lite för långt.

Den andra storyn jag tänker dela med mig av handlar om mig som pojkflicka som liten. & jag var det verkligen också! Big time. Hur som helst. Det var vinter, & jag var ute ensam & lekte. Jag var kär i en mycket äldre tjej än mig, som jag visste brukade cykla förbi vårat hus när hon kom från jobbet. Så jag tajmade alltid att vara ute just precis då, bara för att få se henne. Så när jag denna vinter såg henne komma på sin cykel runt hörnet, stoppade jag frivilligt ner huvudet i snön & flaxade med armarna & skrek "HJÄÄÄLP!" Ihopp om att hon skulle stanna & hjälpa mig. HAHA! Vad fan trodde jag egentligen? Att hon faktiskt skulle skutta av sin cykel springa fram till mig & hysteriskt slita upp mitt huvud ur snön? My god. Det har skrattar min familj fortfarande gott åt kan jag lova.

& den tredje storyn får bli att jag som liten ville vara en kille. Jag minns att jag en gång gick fram till en sån där "Sand" låda ni vet, som dem använder för att sanda hala gator med? Öppnade locket, tog lite grus & knådade det (som inte gick så bra som ni förstår) & stoppade in det under min läpp för att det skulle se ut som snus. HAHA!
Alltså, är jag den enda som var såhär ofantligt trög som liten? Vad var tanken med det liksom? Att folk även om det sipprade ner grus från käften på mig, på allvar skulle tro att jag som typ 10-12 år gammal snusade?
Nu gör jag det dock, men jag kan lova att det INTE är grus jag har under läppen...

10 saker du inte visste om mig.


• Jag avskyr ordet "hej då"! Använder mig näst intill aldrig av det. Min fras istället blir oftast "Hej hej!"

• Jag har en fruktansvärd fobi för spindlar! Så fort jag får syn på en spindel, stannar hela min värld. & jag måste leta efter andan för att hitta den igen. Svetten börjar rinna på 2 sekunder & det känns som om mitt hjärta ska hoppa ur bröstkorgen. Gud bevare mig väl!

• Jag "avskyr" kakor/bakelser m.m Det är väldigt få såna typer av snacks jag stoppar i min mun!
Det enda som funkar är; kanelbullar, dumlekakor, havreflarn & jordgubbspaj!

• Jag är allergisk mot tomater. (inte i matlagning dock), misstänker också att jag är allergisk mot färsk ananas. Inte kul! Eftersom det är fruktansvärt gott! Likaså Kiwi.

• Jag älskar att sova! & skulle utan problem kunna sova bort en hel dag!

• Jag är extremt rädd för hajar.

• Jag har svårt för djupa vatten. Jag avskyr att inte kunna se vart mina fötter är. Rädd att jag ska studsa in i en haj, om det så är i svenka vatten. Löjligt va?

 • Jag är oerhört svag för sushi & anser mig kunna leva på det resten av livet!

• Jag ville som liten blir kallad för "Macke" eftersom jag tydligen då hellre ville vara en kille. HAHA!

• Min dåliga vana måste vara att jag snusar! Catch dessutom. Kärringvarning på det.

Visste du allt? Eller fick du lära dig något nytt? Myten säger ju att man lär sig något nytt varje dag, men jag vet inte...


30 days challenge


Dag 9 – Min tro
.

Oj, min tro? Erhmf.
För det första är jag absolut inte kristen. & anser mig inte som troende överhuvudtaget.
Jag tror inte att det sitter en "gud" i himlen ovanför oss.
Jag tror däremot att det finns NÅGOT övermäktigt.

Jag väljer därför att skriva att jag tror på kärleken.

Kärlek till livet. Kärlek till människor.

Man kan leva tusenfalt längre genom att tro på kärlek, än att tro på gud.
Iofs är det lite samma samma om man tänker efter.

Ibland skiter det sig om man går ner på sina knän & ber, & ibland skiter det sig i kärlekens tecken.
Lite same shit.

Men jag tror på att sprida kärlek omkring sig. Att inte hata, utan istället lära sig att älska det man har.
& sakna det man inte har.

Dessutom tror jag att man väljer hur man behandlar sina medmänniskor. Iaf allra oftast.
Att vara öppen mot alla, tror jag gynnar sig i slutet, istället för att stänga ute en viss typ av människor.
Jag resonerar som så att ALLA är värd en ärlig chans. Om det sen visar sig att människan i fråga är helt oduglig, kan man i så fall då ta steget ur dansen.

Världen vi lever i idag, har betydligt mycker mer hat i sig, än vad den bär på kärlek. Fruktansvärt sorgligt.

30 days challenge

Min kärlek på balen. Så oerhört vacker! <3 ↑

Dag 8 – Ett ögonblick
.

Oj. Vilken knepig en!

Men precis som igår tänker jag bryta "regeln" & inte bara skriva om ett ögonblick, utan ett par stycken.
Ögonblick som jag aldrig någonsin kommer glömma.

Det första ögonblicket är samtalet jag fick från min mamma om min älskade Gizzmo.
Jag minns exakt vad som hände,  vad som sa's & vad jag gjorde.

Jag var tillsammans & bodde ihop med mitt ena X Frida. Vi var hemma & hade ganska precis skjutsat in varma mackor i ugnen när min telefon ringer. Det är mamma. Hon pratar på som om allt vore som vanligt tills hon säger "Kan jag inte få prata lite med Frida? Det var så länge sen."
Redan där blir jag lite fundersam. För min mamma brukar aldrig säga en sån sak.
Så jag ger luren till Frida, & hon går iväg. Jag hör på henne att något inte står rätt till, & får redan då en stor klump i magen.
Sen får jag luren igen, & blicken jag får från Frida då, säger mig att något är väldigt galet.
Det blir tyst i telefonen ett tag & jag hör på mamma att hon har gråten i halsen.
"Det absolut värsta som du kan tänka dig, har hänt."
Jag förstår på en gång. & bryter ihop fullständigt.
Värsta dagen i mitt liv, någonsin. & jag dör av rädsla inombords för att det någonsin ska hända igen.
NÅGON GÅNG vill jag ha en liten katt igen, men det har snart gått 3 år sen det hände & jag är fortfarande rädd för att skaffa mig en liten kissemiss. Gud bevare mig väl.

& sen det andra ögonblicket jag vill dela med mig av är när Johanna för första gången sa dem tre magiska orden till mig. Det värmer än idag att tänka på.

Vi låg i soffan & kollade på tv, med hennes syster & hans ena vän. När dem till slut beger sig ner på Jespers rum.
Vi ligger kvar i soffan, & jag njuter av att Johannas fingrar drar igenom mitt hår.
Jag tittar upp på henne & säger;
"Jag tycker om dig."
Varpå hon blir tyst en liten stund, tittar på mig & säger;
"Vet du en sak? ..... Jag älskar dig."
Gud, jag måste ha sett väldigt rolig ut sekunderna efter att hon sagt det.
Min spontana reaktion blev;
"Vad sa du nu?"
Haha, charmigt värre va?!
Hur eller hur, så måste mina ögon blivit 10 gånger större än dem redan är (!) eftersom jag inte alls var beredd på att höra det från henne.
Mitt svar tillbaka blev såklart;
"Jag älskar dig också."
& sen den dagen kan jag inte sluta säga det till henne. Varje dag "tvingas" hon höra mig säga "Jag älskar dig."
För det gör jag verkligen. Johanna - jag älskar dig.

Nu orkar jag inte tänka mer. Mår piss. Idag igen! Wää på dä´. Nu ska jag skutta ner & duscha för att sen slänga mig i bingen. Godnatt!

30 days challenge


Dag 7 – Min bästa vän
.

Är man tvungen att bara välja EN människa här? Om så är fallet, bryter jag den regeln.

Det är ett par personer jag vill nämna här.

Manuela, min älskade mammut - Du om någon känner mig utan & innan. Vi kan prata om ALLT & det älskar jag med dig.
& även om det tar ett tag innan vi faktiskt pratar med varandra, så vet vi båda två vart vi har varann.
& vi har alltid saker att prata om, även om vi så ses varje dag. & det älskar jag med dig.
Vi har alltid kul ihop & skrattar båda två åt allt, & det älskar jag med dig.
Vi har haft våra up & down, precis som vilka människor som helst & det älskar jag med dig.
Jag älskar att du är min bästa vän. För jag älskar dig! <3

Annie - Du har också känt mig bra många år nu. Hur många år är det exakt, vet du? Haha, mitt minne är som känt vid det här laget långt ifrån bra. Illa!
Vi ses på tok för sällan, & det hatar jag med oss!
Vi skrattar ALLTID i telefon när vi pratar med varandra dock, & det älskar jag med dig.
Du får mig alltid att skratta, & du vet exakt vilka knappar du ska trycka på för att få mig att bryta ut i ett fullständigt skrattanfall. & det älskar jag med dig.
Tack för att du finns kära stockholmare!

Helene - Vi har känt varandra väldigt många år nu. & du får mig också alltid att skratta.
Du är en av dem absolut snällaste människor jag kommit att stöta på. & även om du är långt ifrån en ungdom längre, så märker man inte att du är en dag över 25, med ditt barna sinne & din humor, haha!
Tack för att du finns Raggarn!

Johanna, min kärlek - Du är inte bara min flickvän. Du är också min bästa vän. 
& det känns så skönt att vi både kan pussas & klänga på varandra som apor, för att i nästa stund ligga i sängen & prata "allvar" om världens alla ämnen. & det älskar jag med oss!
Vi har aldrig någonsin slut på samtalsämnen, & det är inte många sekunder mina käkar INTE håller på att gå ur led för att du är världens sötaste - vad du än tar för dig
Du får mig ALLTID konstant att befinna mig i ett lyckorus, & du får mig ALLTID att dra efter andan varje gång mina ögon vilar på dig. 
Du får min mage att konstant tvingas finna en lugn nerv, för att den inte ska pirra sönder. Vilket jag älskar med dig!
Du får mig att känna saker ingen annan människa någonsin varit i närheten av, & du får hela min värld att snurra som om hela jag vore ett lyckohjul på Liseberg. 
Den 27 juli 2010 kom att bli den bästa dagen i hela mitt liv. & snart har du varit min i 7 månader. 
& jag har aldrig upplevt att 7 månader kan vara så underbara & magiska.
Tack för att du finns älskling, & tack för att krafterna från ovan ledde dig in i min saga just den där dagen. 
Jag älskar dig, från djupet av mitt hjärta. & så länge du bara vill är jag din. <3

30 days challenge


Dag 6 - Min dag.

Hm, jag tycker dock att listan borde vara lite roligare. Men står det att jag ska skriva om min dag, så gör det.

Slappade hela morgonen. Sen kom Helene & hämtade mig så vi drog till hennes syster en sväng & lekte med barnen. Den ena av dem är verkligen helt såld på mig. Jag fick knappt åka därifrån. Redan i tv-rummet klamrade hon sig fast vid mitt ben när jag sa att vi skulle åka. & släppte en stund, då jag passade på att springa ut i hallen. Väl där kom hon tätt efter & slingrade sig runt benen på mig igen. Haha, sött värre! Det roliga var dock att hennes mamma skulle åka & jobba, & ville ha en puss & en kram, vilket hon absolut inte ville ge henne.
Men när jag skulle gå fick jag båda delarna. Haha, jag menar.. hon ville ju aldrig låta mig åka! Haha.

Jag har kanske sagt det förut - men jag har fruktansvärt lätt för barn.

& bara för att dryga ut inlägget lite tänkte jag dra "historien" om när jag var barnflicka i Sthlm.
Jag skulle till familjen för allra första gången på intervju. Flickan som då var 4 år (minns inte) så tog det & jag ljuger inte.. inte ens 5 minuter innan hon var på mig & klängde. & då ska det också nämnas som ni kanske förstår att jag aldrig träffat henne innan. Lite kul sådär!

Vet inte vad det är som får barn att känna sig så.. trygga? i min närvaro.
Kanske är det min aura som skriker ut kärlek & snällhet? Haha, jag vet inte. Kul är det iaf, då jag älskar barn!

Syster yster har 38,6 i feber stackarn, på tal om blåbär. Ska kolla min också nu, för jag känner mig banne mig inte helt kry fortfarande. :c Skrutt!
Håll tummarna för att jag inte har feber.
Dessutom var Elias här igår, & när han kom hem kräktes han. Så det är något skit som går just nu i vårat avlånga land. För på dagis & förskolor är det likadant, halva skaran av barn är hemma & är sjuka på dem flesta dagisen i stan. Ack ack!

30 days challenge


Dag 5 - Vad är kärlek?

Kärlek kan vara så otroligt mycket i mina ögon. Det kan vara kärlek till en vän, ett djur, eller en pojk/flickvän.

Hur vet man då att man är kär?

Det finns nog miljoner svar på den frågan. & jag kan ju givetvis bara svara för mig själv.

Jag vet att jag är kär, precis så som det står på min header.
"You know youre in love when you cant fall asleep, beacuse reality is finally better than your dreams".
Nu är det ju givetvis så att jag kanske inte bokstavligt talat ligger sömnlös om nätterna, bara för att min verklighet nu för tiden är bättre än vad drömmarna brukar vara.
Men just principen, att livet just nu är bättre än alla drömmar som finns. Oavsett dröm!

& när jag känner hur det pirrar i hela kroppen när jag ser henne.
Hur jag ler KONSTANT hela tiden när jag hör hennes röst på andra sidan luren.
Eller i can do you one better, när jag pratar med henne öga mot öga.
Hur jag har svårt att koncentrera mig på att äta, när hon sitter nära. (HAHA, glömmer aldrig första gången jag åt när hon satt brevid & tittade på, my god!)
Hur hon får hela mig att ständigt befinna mig i ett lyckorus.
Hur jag bara ser henne även om jag står i en folkmassa bland tusentals andra.

Listan kan göras oändligt lång. Jag är kär.

Kärlek till djur ja. Gud, idag är en sån där "jag-saknar-gizzmo-dag". Jag saknar att ha honom springandes omkring här. Jag saknar att skriva på datorn & ha honom liggandes brevid mig i sin korg på datorbordet.
Jag saknar att höra hans "pratande".
Jag saknar att se honom "prata" när han står vid fönstret & tittar på alla fåglar.
Jag saknar att han kraffsar på dörren till toaletten när jag är där inne, & vill komma in.
Jag saknar att ha honom liggandes i mitt knä i timmar.
Jag saknar att gå runt & bära på honom utan att han frivilligt vill gå ner från min famn.
Gud vad jag saknar honom. Min älskade Gizzmo.

30 days challenge


Dag 4 - Det här åt/ska jag äta idag.


Det som står på menyn idag är inget mindre än Pasta med kyckling & citron & basilikasås.
Något av det absolut godaste & fräschaste jag ätit faktiskt.
Helt klart en ny favorit på middagsbordet!

Bara för rolighetens skull så slänger jag upp receptet för dem som kanske är nyfikna på att testa det.

Tillagningstid:
 Max 20 min
Svårighetsgrad: Medel
Portioner: 4

Du behöver:

400 g pasta av valfri sort.
500 g kycklinglårfilé
2 vitlöksklyftor
1 gul lök
1 dl vitt vin
3 dl "kraftig" kycklingbuljong. (3 dl vatten + 1 msk buljong) Till vegetariskt alternativ funkar grönsaksbuljong lika bra.
2 dl lätt creme fraiche
Skalet från 1 citron
1 kruka basilika

Såhär gör du:

1. Tillaga pasta enligt anvisningarna på paketet.
2. Skär kycklingfiléerna i grova bitar. Bryn dem i lite olja. Salta, peppra & ställ åt sidan.
3. Skala och hacka vitlök och gul lök. Fräs i olja i en vid kastrull utan att det tar färg. Häll i vin och buljong. Låt sjuda tills hälften återstår.
4. Rör i crème fraiche, rivet citronskal och bladen från basilikan. Mixa slätt med en stavmixer.
5. 5. Låt kycklingen sjuda 3-4 minuter i såsen. Smaka av med salt och peppar. Servera med pasta och garnera om så önskas med svarta oliver.

Ät & njuuuut! Det tänker banne mig jag göra sen.

30 days challenge.



Dag 3 - Mina föräldrar/Familj.

Min mamma. Gunilla. Min klippa, min ängel & min idol.
Vad skulle jag möjligtvis göra utan henne?
Hon har så länge jag kan minnas alltid funnits vid min sida & varit min stöttepelare när jag sträckt ut handen & behövt hjälp, eller råd. Ibland behöver jag inte ens göra det. Hon ser tydligt på mig när jag inte mår bra, tack & lov. För den värsta frågan som finns när man redan mår piss är "Hur mår du egentligen?" Får man den frågan när tårarna redan är beredda på att krypa fram, kommer dem ALLTID (iaf på mig) när man får den frågan. 
Bägaren rinner över så att säga. 

Hur eller hur, ett speciellt minne jag har från min mamma (även om jag har massvis) så finns det åtminstone 1 jag vill dela med mig av & som jag aldrig någonsin kommer glömma.

Det var när vi bodde i Gullringen, mamma lagade mat, & jag hjälpte till. Helt plötsligt från nowhere säger jag;
"Mamma... vad skulle du säga om jag var homosexuell?"
Mamma svarar med skrattet i beredskap;
"Lilla gumman... det har jag vetat om LÄNGE!" & så till frasen som aldrig någonsin kommer suddas ut från mitt minne; "Men det spelar ingen roll om det är en tjej eller kille du blir kär i, bara du är lycklig."
Det värmde så enormt.
& det gör det fortfarande.

Tack för att du finns mamma & för att du är så fantastiskt underbar. Jag älskar dig!

Min pappa. Stefan. Vet inte riktigt vad jag ska skriva faktiskt, & det får mig att känna mig så elak.
Men samtidigt så är det inte mitt fel att allt blivit så fucked up mellan oss 3 barn & pappa.
Jag lägger faktiskt all skuld på honom, att det blivit såhär.
Det var inte jag som valde att bo ihop med en psykotisk idiot jävel.
Det var inte jag som valde att sätta på henne & sätta 2 barn till, till världen.
Det var inte jag som alla gånger lät kasta ut honom från lägenheten, & sitta mitt i vintern i en bil, för att jag inte hade någonstans att ta vägen.
Det var hon. & det var han.

& så vitt jag förstår det håller han kanske på att flytta tillbaka till svinet. & om så är fallet så menar jag det verkligen när jag säger det (hur mycket han nu än skulle "behöva" mig) så säger jag upp all kontakt överhuvudtaget med min pappa. För då har fan min bägare runnit över för mycket för att orka bry mig längre.
Sorgligt, men sant.
Men återigen är det aldrig någonsin jag som gjort något fel. Jag har snarare flera gånger bett på mina bara knän att han ska lämna henne. Gråtit framför min egen pappa miljontals gånger för att jag är så olycklig över att se hur olycklig han är med henne.

Men when it all comes down to it, så är han ta mig fan en vuxen människa & borde veta bättre för sitt eget bästa.
Men skenet bedrar, som så många gånger förr.

Han får helt enkelt bada i skiten om han nu trivs så bra med det, jag vägrar att plocka upp efter honom mer.
Men jag saknar honom. Jag saknar min pappa. Så som han en gång var.
Det känns sorgligt att säga det, men nu för tiden känns han mer som en väldigt avlägsen "vän". & det är egentligen inte den relationen jag vill ha med min egen pappa.

Sen vill jag faktiskt även om han inte är min biologiska pappa slänga upp en bild på honom.
Min mammas pojkvän.
Han är en av dem finaste änglarna gud sänt ner till våran familj.
Sättet han tar hand om min mamma, & den villkorslösa kärleken han ger henne, får mig att älska honom.

Han är inte bara en ängel som ger villkorslös kärlek till min egen mamma, han ger oss massvis av kärlek också.
& det är jag så evigt tacksam för. Min mamma har verkligen haft tur att träffa någon som honom.

& min fantastiska syskon Joacim & Sofie, som jag älskar av hela mitt hjärta & är tacksam över att jag har.
Vet inte vad jag skulle göra utan er heller. Finns alltid här för er. Jag älskar er!

30 days challenge.


Dag 2 - Min första kärlek

Första kärlek? Hm, jag anser att det beror lite på hur man ser det. Min första flickvän hade jag när jag var 15, eller 16. Minns inte exakt. Carolina hette hon & var från växjö. Men jag var aldrig kär som i kär i henne.
Så därför tycker ni säkerligen att mitt svar nu är antingen skit tråkigt eller skit sött, men jag svarar utan att blinka Johanna. Med andra ord min nuvarande flickvän. 
Dels för att förhållandet med henne bokstavligt talat är så perfekt det bara kan bli. Vi kommer överens som två magneter fästa i varandra. Vi har alltid saker att prata om, samtalsämnena tar aldrig slut. Vi skrattar ihop konstant hela tiden. Hon får mig alltid att le. Jag har dragit historian 10 tusen gånger förut. Så ni vet hur det ligger till.
Kort & gott känner jag mig genuint älskad utav henne, från topp till tå. Precis så som jag älskar varenda liten sak med henne. Hon får mig att känna mig trygg så som ingen tidigare flickvän fått. Hon får mig att känna mig betydelsefull & behövd utan att behöva säga något.
Hon finns. & det gör mig så lycklig. & att hon är min. Jag förstår nog inte det ibland än idag.
Så lycklig är jag över att ha hittat en så genuint fin människa som henne.

Hon är flickan som har en perfekt relation till alla i sin familj. Hon är flickan som ingen kan tycka illa om, just för att hon är så geniunt härlig på alla plan. Hennes skratt smittar av sig, & man blir lycklig i hela kroppen bara av att höra henne prata.
Hon är magisk.
& det känns som om jag är en del av en helt fantastisk saga, som jag aldrig hoppas behöva bläddra till sista sidan i. 
Det är glitter & hjärtan runt om mig vart jag än ser. & så vill jag alltid ha det. Med henne. 

Vi pratade om det för några dagar sen. & jag tror verkligen på fullaste allvar att jag kommer vara "nykär" i henne om 2 år också. 10 också för den delen. Alltid. 

Jag känner mig hel med henne i mitt liv. & Johanna - jag hoppas verkligen att du kommer vara en del av mitt liv så länge jag lever. Jag älskar dig! <3 

30 days challenge.



Okej. 90% av alla bloggare gör den. Så jag tänker inte vara "sämre". Men bara för att göra det hela liiite "roligare" tänker jag slänga upp en bild för varje "chapter", som på något sätt har med dagens utmaning att göra. 


Dag 1 – Om mig.

Namnet Malin Karlsson föll på mammas läppar när jag pluppade ut ur hennes vagina. Det var också namnet jag fick. Kvinnan på bilden ovan är alltså jag. ↑ Är en snart 25 årig tjej i mina absolut bästa år. Lever & bor för tillfället i sugstaden Vimmerby. & kan med handen på hjärtat lova & svära på att aldrig återvända hit när jag väl kommit härifrån.
Jobbar för tillfället inom kommunen, som kokerska på två olika ställen.
Har ett stadigt förhållande med min stora kärlek Johanna. ♥ & är lyckligare än jag någonsin tidigare varit!
Ge mig ett jobb i närheten eller i nyköping, tack? Gracias.

Vad ska man skriva mer? Att jag som ni säkert redan iofs listat ut, är homosexuell. & har varit det så länge jag kan minnas. Mina blickar har aldrig någonsin vilat på killar. Det har alltid varit en självklarhet för mig att söka mig till tjejer. Jag har haft (orkar inte räkna igen), 7 mer eller mindre seriösa förhållanden.
Men nu hoppas jag faktiskt med handen on my heart att jag hittat rätt flicka. Jag behöver inte uppleva någon mer. Jag vill bara ha Johanna. I wanna grow old with you princess. ♥

Min skoltid var bajs. Rakt igenom. Jag minns att jag blev mobbad redan i 6e klass. & det fortsatte ända upp till 3an i gymnasiet. Det slutade så illa att jag blev mordhotad. För min sexuella läggning
Nowadays skiter jag bokstavligen talat fullständigt i om folk slänger ur sig skit. Jag har lärt mig att kasta det åt sidan & inte ta åt mig. Något jag önskar att jag lärde mig redan från 1a dagen.
Men det skulle visa sig att jag blev starkare som människa. Mobbingen har på något komiskt sätt gjort mig till en väldigt stark individ. Psykiskt. And for that im happy.

Mina förhållanden har varit långt ifrån perfekta. Snarare har ALLA (& det menar jag verkligen) varit s k i t.
Det som jag tror börjar som något bra, har alltid visat sig vara helt tvärtom. Utan att jag lagt märke till det.
Jag har blivit bedragen, mer än en gång. Svartsjuka har härgat något fruktansvärt. Dock inte någon gång från min sida. & jag tycker det är rätt fascinerande att jag som varit med om så mycket skit, inte är ett dugg svartsjuk av mig. För sig mig, vem hade inte blivit ett uns svartsjuk när man har flickvänner som konstant ber om att få läsa ALLA sms på mobilen, veta exakt vad man skrivit med folk på msn, om dem flörtat med mig, om jag flörtat tillbaka i så fall, att mina vänner inte är välkomna upp i lägenheten för att det är min flickväns lägenhet. Att jag får sova på soffan för att det är min flickväns säng. & ja.. listan kan göras lång. Men here i am. Fläckfri från allt vad svarsjuka heter. & för det är jag evigt tacksam.

Jag har lärt mig att inte gå runt & vara rädd för att min förhållande skiter sig. Jag står i slutändan ändå maktlös när det gäller det. Skulle hon vara otrogen, finns det ingenting FÖRE det jag kan göra för att förhindra det, & inte efter händelsen för att göra det ogjort. Händer det så händer det helt enkelt. Orkar inte lägga energi på något som KANSKE kan hända. Jag tror istället att chansen är betydligt mycket större att hon går & är otrogen om jag som flickvän är svartsjuk. Nu har ju dock fallet inte alltid varit så. Även om jag inte varit svartsjuk en suck, så har otrohet ändå förekommit. Jag var väl helt enkelt inte tillräckligt bra. Vilket jag iofs själv har väldigt svårt att se.

Nu drog det iväg väldigt mycket här ser jag, haha. Men det var bara för att alla som läser min blogg ska få en liten bild av hur jag faktiskt är som människa.

Summering;

1. Det är svårt att hitta en lika godhjärtat människa som mig.
2. Jag ser alltid till att dem i min närhet mår bra, innan jag ens tänker tanken att ta itu med mitt eget mående. (inte bra alla gånger jag vet, men så funkar jag.)
3. Jag har väldigt lätt till skratt (nu framgick ju inte riktigt det, men jag skrattar ALLTID, åt ALLT.)
4. Jag är fruktansvärt envis om jag gett mig fan på något.

Sen kommer jag inte på något mer, någon kanske kan fylla i?

Puwss & kram.


Melodifestivalen 2011



Jag har hela tiden trott att Melodifestival handlar om att skicka ett bra SÅNGnummer till Eurovision i Maj.
Det finns tydligen många som inte håller med mig, av någon outgrundlig anledning.

Har jag helt fått det här om bakfoten?
Är det ett "perfekt" DANSnummer som ska skicka till Eurovision? & oavsett om sången är fruktansvärd, är det helt enkelt dans numret som räknas?
Give me a fucking break.

Melodifestival för mig handlar iaf om att skicka vidare den låten med bäst chanser att vinna hela rasket i Maj. Baserat på SÅNGEN & LÅTEN. & inte på något jävla dansnummer. Jag bryr mig inte ett skvatt om något fjantigt dansnummer.

Som Danny Saucedo i år. Tidingarna skriver & mer eller mindre mördar hans låt. Men han ska vinna.
Bara för att hans scennummer & hans upp pumpade kropp är freaking awesome!
Han var förhandstippad att gå till final redan INNAN man ens hört låten. Bara för att han har ett sexpack på magen.
& det får mig bara att skratta hyseriskt, för att det är så jävla löjligt.

Likt Eric Saade förra året med Manboy intryckt i låten 24 ggr under 3 minuter. Ska absolut inte Danny vara sämre, utan trycker in "In the club" hela 35 gånger under samma tid.
Det är i princip det enda han sjunger. Med undantag för väldigt korta mellan fraser.

Den enda trösten i det här fjanteriet är väl att han absolut inte har någon som helst chans i Eurovision om han nu skulle komma dit. Det har jag redan bestämt innan jag ens hört dem andra bidragen. Kan dem, kan jag.


Svar till den nyfikna.

Tänkte slänga upp svaren på alla dem miljoner frågor ni ställt i min "frågestund". Enjoy.

Vill du har barn? I så fall, vill du vara den biologiska mamman eller vill du att din tjej ska vara det? Eller är du mer inne på att adoptera?

Mitt svar: Hm, jadu. Bra fråga! Jag vill nog att min flickvän ska vara den biologiska. Hon är ju så fruktansvärt vacker. Tänk ett barn med hennes gener! Nejmen, klart jag skulle vilja vara "hel" mamma också, men jag tror jag vill att min flickvän får stå för den biten. Det blir ju ändå mina små pluttar på ett sätt iaf!

Vad är ditt drömjobb?

Mitt svar: Också en väldigt bra fråga. Jag har ju faktiskt i nuläget inte någon som helst aning om vad jag vill jobba med. Jag tycker om att jobba mycket med mina händer dock, så något jobb där jag får jobba med händerna iaf!

Har du testat några droger?

Mitt svar: Räknas snus? Haha, nej.. skämtosido. Mitt svar blir kort & ärligt. Nej. & tänker aldrig någonsin göra det heller. Eller jo, när grisar kan flyga & helvetet frysit till is.

Har du nån tatuering? I så fall vad och vart? Eller vill du tatuera dig?

Mitt svar: Nix. Det har jag inte. Jag skulle däremot absolut kunna tänka mig att tatuera mig. Men då ska det också vara något som betyder väldigt mycket. En text maybe. Men absolut inte min partners namn tex. Hur mycket jag än älskar henne & hur mycket hon än betyder för mig. Men.. gud förbjude, om det skulle ta slut vill jag inte sitta där med ett namn jag aldrig riktigt kan få bort.

Hur ser din drömdag ut?

Mitt svar: Oj, vet inte riktigt om jag förstår frågan faktiskt. Haha, men det är kanske en tolkningsfråga.
Erhmf.. Ja.. typ en dag med mycket skratt, glädje & tokiga påhitt. Ungefär så som mina dagar ser ut nu. Alla dagar är underbara när jag har min kärlek Johanna i mitt liv! <3

Var vill du helst åka på en veckas semester?

Mitt svar: Till min kärlek? Haha, nej.. men.. det spelar mig faktiskt inte så stor roll. Är det bara långt utanför sveriges gränser är jag glad. & om det på något sätt inkluderar ett närmare möte med delfiner. Det är min stora dröm i livet, att någon gång få simma med delfiner. Det djuret berör mig så fruktansvärt djupt att det är creepy. Bara jag SER en bild på delfiner, brister jag ut i gråt. And dont ask me why, cause i have no answer.


Bättre sent än aldrig.


Jag vet att jag är galet dålig på att uppdatera min blogg. Men på en dator där inte å,ä,ö vill fungera, & som resulterar i att jag får kopiera dem bokstäverna överallt... lets just say - you get fucking sick of it.

Charmen med att jag nu bor hemma, är att det finns en dator som alla tangenter funkar på, jag får mat på bordet varje dag - ordentligt! Dessutom gudomligt god. Jag får sällskap & framförallt. Jag har tak över huvudet.

Jag brukar egentligen inte skriva så mycket om mitt eget liv. Men nu var det ett tag sen & det har hänt en del, så därför tänker jag skriva av mig.

Som skrivet ovan - jag bor numera hemma hos min mamma med familj. Eftersom min lägenhet nu är såld. Hyr man i 2a hand är det osäkert som sten på vatten, & jag sjönk. Så i brist på annat tak över huvudet just nu, får det bli såhär. En kortare stund hoppas jag.

Jag har total vägrat att söka lägenhet här i stan. För jag vill bort! & bosätter jag mig, fastnar jag bara här ännu längre, & det vill jag inte!

Enough om det.

I fredags åkte jag till min kärlek. Grejen är bara den att hon hade inte en blekaste aning om att jag skulle komma. Jag hade bara hört med hennes mamma så att det var okej. & jag var varmt välkommen, som jag misstänkte!
Hur eller hur..
När jag landade i Nyköping var Johannas pappa en ängel & hämtade mig på stationen.
Sen väntade han i trappuppgången, när jag traskade upp för trapporna.
Jag höll för kikhålet (bara för att vara absolut säker på att hon inte skulle se mig innan hon öppnade dörren).
Plingade på.
Det tog ett tag innan någon kom & öppnade.
(jag hade genom Johannas mamma medlat & var därför säker på att det var just Johanna som skulle öppna dörren.)
Så hör jag att hon närmar sig. & hon öppnar dörren.
Reaktionen blir oslagbar!

Det första hon gör är att tappa hakan till golvet, för att sen övergå till att hålla handen för bröstet. & sen flyttas handen till munnen. Hon sa inte ett ljud på typ en kvart. Haha, hon blev galet chokad över att se mig där. Vilket jag förstår, haha!
Sen kramar hon mer eller mindre sönder mig, & jag tycker mig till&med se en & annan tår i ögonvrån på henne.
Oförglömlig stund.

Hennes mamma fyllde år samma dag som jag kom. Så efter att ha sträckt över en bukett blommor till min kärlek, fick även hennes mamma en blomma. Vilket uppskattades!
Så med resultat av att hennes mamma fyllde år, fick jag också träffa hennes släkt för första gången!
Det var för övrigt det första som kom ur hennes mun när hon väl "kunde" prata igen "Nu får du ju träffa dem!"

Gud. Det var helt underbart! & tack vare min surprise så känns det inte lika långt tills jag får träffa henne igen.
Även om jag helst av allt vill vara där NU!

Nu orkar jag inte skriva mer. Svaren på dem frågorna jag fick på min "frågestund" kommer upp imorgon.
& förresten var det banne mig den sista frågestunden jag hade. Någonsin.
Så pass kassa som ni faktiskt är på att ställa en simpel fråga.

Sleep tight.




bloglovin

Mitt namn är Malin, är 25 år ung. En homosexuell tjej som skriver om aktuella samtalsämnen.

I min blogg, kommer du kunna läsa om allt från hur det ser ut i min vardag, till heta & mindre heta ämnen i dagens samhälle. Så vill du inte bara läsa om tråkigt mode, ska du låta ögonen vila på min blogg.

RSS 2.0