Det började 2007. Det var första gången du dök in i mitt liv.
Jag kan inte riktigt minnas exakt vart i livet jag befann mig just då när du sakta smög dig inpå, men jag är helt övertygad om att jag var i stort behov av dig redan då. Du bar liksom upp mig varenda gång jag höll på att falla, och med din musik tätt intill mina öron kunde jag andas ut, och fångas upp innan jag hann krascha med bakbundna händer.
Istället för att så många gånger krascha ner i hård betong, kraschade jag ner i dina mjuka melodier.
Som bomull för hela min kropp när mina ben inte klarade av att bära upp mig.

Dina texter är som ett manus direkt skrivna ur mitt liv. Varenda litet ord sjunger du om mig. Du fångar upp varenda relation jag någonsin varit i. Även relationen till mig själv. 
"Man är vacker, först när man känner sig som det." Om du bara visste hur mycket just den textraden pulserat i mina hörselgångar. Hur många gånger jag försökt intala mig själv det framför spegeln dag in och dag ut. Hur "För när man ser att det blöder, ja det är först då det gör ont." räddat mig ur så mycket hjärtesorg.
Hur det hela har blivit lite lättare att ta avstånd ifrån med den textraden swishandes förbi mina ögon om och om igen. Hur alla dina låtar bara trycker ner mig gråtandes på golvet, men samtidigt världens mest kärleksfulla kram som ett lovord att allt kommer att bli bra. För det blir det väl alltid?  

Mellan 2011 oxh 2013 var det länge tyst från dig. Jag skrev av mig i din gästbok 4 april 2013. ↓ 

 
2 Oktober 2013 släppte du ditt 4e album.
En av låtarna heter "Säg att du behöver mig"
Du sjunger att du tappat motivationen och att "jag behöver höra dina ord efter månader av omotivation".
Det tog mig ganska lång tid att få reda på att det var genom en kommentar i din gästbok som du fick upp motivationen igen och började skriva, och därav blev den här låten till.
Jag såg ett klipp på youtube för ett bra tag sen där någon hade filmat dig precis innan du ska sjunga den här låten, och så säger du "Jag var inne på min gästbok en dag, och då var det en tjej som bland annat hade skrivit "Jag behöver dig, vi behöver dig" och jag började störtgråta, och den här låten blev till." 

Nu vet ju inte jag öht om det var just min kommentar du läste, men det innehåller ju åtminstone just de orden du i det klippet yttrade. 

Jag vill egentligen bara säga tack för allt vackert du ger mig, och för att jag alltid kan fly in i dina textrader när jag behöver någon som räddar mig från det djupa hålet i marken. Du anar inte hur mycket din musik betyder för mig, och vilken ofantlig kraft jag vinner tillbaka genom att låta den svepa genom mina öron och sinnen. 

För bara någon vecka sen gick jag in på youtube och såg att du bara några timmar tidigare hade lagt upp ett nytt filmklipp. En ny låt. Jag höll på att smälla av där och då. 
Du har alltid haft förmågan att beröra mig något fruktansvärt med dina texter, och jag tänkte att det här inte blir annorlunda liksom. Det blev det. På så sätt att jag totalt brakade ihop och tårarna kunde inte sluta rinna ner för mina kinder. Visst att jag fått tårar i ögonen innna, men inte på det här sättet. 
Du har alltså gjort det igen. Om inte kraftigare den här gången. 
Aldrig har jag blivit så berörd av dina låtar förut, som av den här nya. 
Ännu en gång kan jag relatera så gigantiskt mycket.

Du var med i P3 för några år sen när hon som var programledare sa "Jag ska läsa upp en kommentar på din facebookwall här, från en tjej som heter Malin Karlsson (min kommentar hade fått flest likes så därför hade den hamnat längst upp, och blev på så vis lättillgånglig.) där jag bland annat skrev att det är som att du sjunger om mitt liv, och hur du kan sjunga om någon som du inte ens vet existerar.
Nu vet du att jag existerar.  

Jag tog mig friheten att göra en lyricsvideo på din senaste låt ↑

Tack igen. För allt du gör, och fortsätter göra för mig. Ses på Liseberg på Fredag. ♥

Kommentera

Publiceras ej