Spelnörd.se


Dem orden kan nog sammanfatta mig väldigt bra faktiskt. CSI - fatal conspiracy är det som gäller just nu!
Uppdrags spel över lag är något som ALLTID uppskattas!

Fick 3 data spel av älskling, valen föll på Prison break, art of murder & så det ovan. Fint ska de va!

Nåja, skriver bara lite snabbt och massa trams nu, eftersom älskling snart ska gå iväg till jobbet & lämna mig här helt ensam, & utan henne.. suxx!

Vi var ju som sagt på Kolmården & firade våran 1 års dag, med övernattning på Villa Fridhem. Vilket jag verkligen kan rekommendera för dem som ska till Kolmården & söker efter ett boende på samma gång. 4 stjärnigt hotell, med otrolig utsikt över vatten, stilla & lugnt en liten bit in från vägar & dylikt. Maten som serveras är gudomligt god! Spa avdelningen får också ett stort plus!
Var inte alls fel att simma runt i den stora bassängen för att sen gå upp och slappna av i bubbelpoolen.

Har massa bilder på facebook för den intresserade, men jag slänger iaf upp en bild på en pingvin som jag personligen tycker blev otroligt bra på bild!


Kan Rebecca Black, kan alla!


UN auto tune is a bitch!


Dagens konstanterande kort & gott är alltså; Kan Rebecca Black, kan ta mig fan till&med min farfar!

De låter ju SJUKT illa. Hon kommer ju aldrig kunna ställa sig på en scen utan att sjunga play-back. Om hon inte vill ta emot krossade tomat burkar i pallet vill säga.

Man kanske skulle satsa på en karriär inom musiken? Förutsatt att jag får lite hjälp på traven MED auto tune....

My heart bleeds for Norway.


Jag förstår inte. Jag vill inte förstå.

F
örst smällen i Sthlm, & nu smällen i Norge. Plus massakern. Vart fan är världen på väg? Helt käpp rätt åt helvete fel håll iaf. Hur kan man som "människa" göra en sån sak? Hur får man ens en sån tanke i huvudet? "Nej, nu ska jag in till Utøya & ha ihjäl oskyldiga ungdomar!". Då har man tappat sina skruvar i huvudet way back.

S
åg en film ← igår. & den fick mig att på riktigt må illa. Jag mår illa av att det finns så otroligt mycket hat i världen. Så jävla mycket orättvisor. Så mycket ondska.

Om det nu fanns en "gud" hade han verkligen som v
ärnade så mycket om människor, & ville att dem skulle vara goda, skapat dessa monster med ett enda motto - att förstöra våran värld?

Jag tror inte på några övre krafter längre. Det var länge sen jag gjorde.

Alla mina tankar går till vårat grannland Norge just nu. & jag ska minsann tända ett ljus för varenda själ som han gjorde slut på, den där dagen.

H-fredsfestivalen - på väg upp eller ner?

                                                      
(Bilderna är klickbara!)


Nu var det ett tag sen jag landat klart från årets Hultsfredsfestival. Jag har varit lika smidig som ett kylskåp att uppdatera bloggen. Att jag aldrig lär mig, huh.

Nåja. Festivalen var det ja.

Jag hade inte speciellt höga förväntningar. Jag målade upp en bild för mig själv om hur jag trodde att det skulle se ut, & på ett ungefär hur mycket folk jag trodde det skulle vara där. Skulle dem hålla samma standard som dem faktiskt haft innan det las ner, eller skulle Tysken ha jobbat röven av sig för Hultsfreds skull förgäves?

Det tycker jag absolut inte.
Han har utan tvekan lagt ner exakt så mycket krut som resulterar i att det blir alldeles lagom.
Absolut att man märkte skillnad på hur.. tomt det faktiskt var på folk mot tidigare år, men det spelade liksom ingen roll. Det gjorde snarare att dem som faktiskt modigt begett sig till Hultsfred fick en närmare "relation" till varandra. Stämningen var till skillnad från andra år (även om det varit otrolig stämning då också) tajtare än det varit förut.
Hm, svårt att förklara. Men man kände liksom i hela luften att spänningen var annorlunda.
Plus att alla var på bra humör, för att Hultsfred börjat leva igen.

Första dagen inleddes ju dock med ÖSREGN hela dagen. Vilket dessvärre gjorde att dem flesta sökte skydd från regnet istället för att låta sina öron explodera sönder i orgasm av Melissa Horn.
Det var inte många människor som tog sig dit just på grund av skitvädret.
Men jag var självklart där. & ångrar det inte så länge jag lever.
Den kvinnan är verkligen MAGISK. På riktigt.
Även om regnet stod som spön i backen, kunde man ändå lätt ana solens strålar i ansiktet.
Eller var det bara klinkandet på gitarren, rösten som ger mina öron orgasm av välbehag & glädjen blandat med sorgen från Melissa Horn som det kändes som solen smekte mig i ansiktet?
Jag vet inte. Det enda jag vet är att jag skulle kunna stå framför en scen som Melissa Horn bor på, i en tornado & njuta minst lika mycket.

Öltältena får STORT plus av mig i år. Dessutom var det en stor "dansbana" med utplacerade möbler på ena öltältet, & det stora plusset ligger främst i att det faktiskt var skyddat med tak. Så det var där mer eller mindre hela Hultsfred stod när regnet öste ner. Hur mysigt som helst!
& andra stora öltältet var precis vid vattnet, där man kunde avnjuta sin öl på en bänk, samtidigt som man stirrade ner på vågarna i sjön. Perfektare läge får man leta efter!

Så som svar på frågan om det är på väg upp eller ner?
Utan tvekan - upp!
Även om man kunde räkna ut med lilltån innan det ens kickade igång att det skulle bli förlust rent pengamässigt för dem, så tror jag att fler kommer våga sig dit nästa år.
Dessutom ska ju Tysken starta en festival i Norrköping, med början redan nästa år. Där han räknar med att det blir 30-50 tusen besökare.
DET mina damer & herrar kommer bli mäktigt!

Sen var det ju givetvis som vanligt. Fylla, fylla, fylla & så lite fylla till & en himla massa kärlek, skratt & god mat.

Jag summerar det helt enkelt såhär - Oskar Linnros men framför allt Melissa Horn var dem enda dragplåstrena för mig. Betala 1000 för att man vill se TVÅ band i princip? Well, it was MORE than worth it.
Lucky girl.

Tar lite om nuet också, haha.

På Måndag blir det Linköping med kusin Emelie, & på Tisdag åker jag till min kärlek för att fira våran 1års dag bland annat. Harre min je, vad tiden går fort! 1 fucking år redan!
Jag har redan börjat få fjärilar i magen inför att få träffa henne igen. Underbar känsla!
Hon ger mig så mycket vackert & jag älskar henne mer än jag trodde var möjligt att älska någon annan människa.
Johanna - Jag älskar dig!


Dagens sötvarning!


Guud! Jag smälter! Jag vill också ha en lejon unge kram!

You've got a friend.


Jag har aldrig varit den som varit omringad av vänner.
Jag har färre vänner än jag kan räkna på min ena hand.
& det är mååånga gånger jag funderat på - varför har det alltid varit så?
Ska jag vara fullständigt ärlig så vet jag verkligen inte.

Kan det vara för att jag är väldigt osocial? Svar nej. Jag är väldigt social av mig.
Kan det vara för att jag blivit mobbad? Svar ja.
Jag tror faktiskt att det kan ha med det & göra. Delvis. Tro det eller ej.
Jag tror att mobbingen har gjort att jag iaf i den här jävla skithålan med alla idioter som lever i den, gjort att jag "drar" mig för att ta kontakt med folk. Sen att folk inte visar något som helst intresse i att faktiskt lära känna mig, bidrar nog minst lika mycket.

Jag förstår faktiskt bara inte varför folk ser mig som ett "monster", eller vad nu felet ligger i.
Dem känner mig inte, men väljer att iaf bilda sin uppfattning, utan någon som helst grund!

Meen, okej. Vid närmare eftertanke är det väl trots allt deras förlust.. men still! Det irriterar mig.

Hur eller hur är jag oerhört tacksam över dem få guldkorn jag har i mitt liv. Jag vet i ärlighetens namn inte vad jag skulle göra utan er.

På senare tid har det dock kanske inte riktigt blivit så som jag velat. En människa som stått mig väldigt nära har helt enkelt slutat höra av sig. Utan anledning. Jag var den som hörde av mig sist, & om människan i fråga väljer att inte fortsätta.. well, what to do? To fucking bad bara.

Nåväl, vill bara att alla mina guldkorn; Mammut, Min stora kärlek i livet Johanna, Zandra, ska veta att jag finns här i alla väder, 24 timmar om dygnet, sommar, vår, vinter & höst. Behöver ni råd klockan 3 på natten, vet ni vilket nummer ni kan slå. Ni är allt. Tack för allt fint ni ger mig!  ♥

When you're down and troubled
And you need some loving care
And nothing, nothing is going right
Close your eyes and think of me
And soon I will be there
To brighten up even your darkest night

You just call out my name
And you know wherever I am
I'll come running to see you again
Winter, spring, summer or fall
All you have to do is call
And I'll be there
You've got a friend. ♥

videoinläggs oskulden är spräckt!



NU lyckades jag, efter att ha slitit som ett jävla djur!

Nu hoppas jag fan att dem här dryga 40 sekunderna smakar gott som fan!

Eeeeeller?


Inget videoinlägg för malin inte.

Vet ifan hur man gör för att skicka inlägget på min iphone till bloggen.

& så länge ingen kan hjälpa mig
har jag sminkat mig helt i onödan... sucks.


Jag behöver eran åsikt!

Jag funderade på det igår när jag skulle lägga mig. Det är ju faktiskt väldigt många bloggare som har videoinlägg i sina bloggar. & jag är faktiskt sugen på att testa & tänkte väl mer eller mindre se om intresset för det finns från eran sida!?

Jag kan absolut inte lova att det faktiskt blir något när det väl kommer till krita, med tanke på hur fruktansvärt dålig jag blir inte bara på kort utan även på film.. haha, men okej..... jag lovar att jag bjuder på det!

Sååå.. för att det inte bara ska bli tråkiga inlägg om vad fan jag gör, eller vad jag har ätit till lunch, så tänkte jag att ni helt enkelt får komma med förslag. Som jag sen i min tur mer eller mindre helt enkelt gör något av!
Vi kanske kan kalla det uppdrag?

Jag tänkte börja redan i morgon med första videoinlägget, så kommentera massor nu på vad jag kan göra!

Oinbjuden gäst.

Satt uppe vid datorn & tryckte lite när jag ser en bil parkera på våran grusgång.
Ser direkt att det är pappas bil, men ser inte om han är ensam eller inte.
Vem har han med sig, tror ni?
Nej, om ni trodde ragatan diana eriksson, har ni fel. Tro mig.. hade hon varit med honom hade hon fått stå UTANFÖR dörren under tiden pappa var här. Dem får gärna stå utanför & skrämmas.. men monster är inte välkomna in i mitt hus.

Lilla Rasmus var med! Helt otroligt.. var väldigt, väldigt länge sen jag såg honom!
Det var lite tragiskt dock, eftersom det var väldigt länge sen han såg mig också hade han sagt till pappa "Malin, är det hon som är gråhårig?"
Alltså, det låter ju kul när man hör det kanske. Men vad det grundar sig i är allt annat än roligt i mina öron.
Uppenbarligen minns han inte ens hur sin egen syster ser ut. & det gör så ont i bröstet.

Är det verkligen så det ska vara?
Jag har aldrig någonsin valt att skuffas ifrån mina egna syskon. Eller min pappa för den delen.
Ska vi verkligen ses så sällan, att det till&med går så långt att dem glömmer hur vi ser ut?
Det är ju helt upp & ner vänt om du frågar mig.
Fruktansvärt tragiskt.

Men jag ska väl inte klaga, jag fick träffa honom iaf.. även om det bara var en dryg halvtimme.
Man får vara glad för det lilla. Eller?

Jävla fartdåre!


Jag snubblade genom facebook in på det här blogginlägget idag. → Rekommenderar alla att läsa detta!

& det fick mig verkligen att delvis känna igen mig, & delvis att i forstättningen tänka på att ännu mer ha ett vakande öga över bromspedalen.

Det är många gånger jag befunnit mig på motorvägen, & det är långt ifrån 1 gång man stött på människor bakom ratten som har ofantligt bråttom någonstans.
Som exempel, om jag kör om någon som jag tycker ligger & puttrar, kommer det alltid en idiot bakom som lägger sig precis i röven på mig, tutar för att JAG kör för sakta (!) mitt i en pågående omkörning, som oundvikligt resulterar i att jag blir stressad som ett jävla odjur på grönbete.

& så fort jag kört om blinkar in till höger för att signalera att jag byter fil, kommer idioten bakom & blåser förbi i typ 200! Dessutom får man ofta "arga blicken" från föraren som precis körde om, eftersom jag uppenbarligen inte höll måttet på gaspedalen.
Vad är poängen med det?

Är det meningen att vänsterfilen på en motorväg ska vara filen där man kan köra hur fort man bara vill?
För att vi andra som håller oss till högerfilen i deras ögon är småputtrare?

Är det 110 på en motorväg så är det väl också meningen att man ska hålla sig till 110?
Det borde väl vara som vilken fortkörning som helst om man överskrider hastighetsgränsen?

Patetiskt nog hittar dem mirakulöst bromsen så fort dem ser baksidan av en polisbil.

Men har dem någonsin tänkt på att det sitter människoliv i dem andra bilarna? 
Männsikor som också ska någonstans för att träffa nära & kära?
Människor som sitter & har en trevlig stund i bilen på väg till sins livs semester?
Att dem kanske aldrig når sitt mål på grund av att DU har bråttom?

Hur bråttom har du egentligen då?
Du har väl också människor du är rädd om i din bil? Eller dem kanske inte betyder lika mycket som att få trycka gasen i botten på din nya bil?
Skulle det vara värt att trycka på 50 km i timmen extra bara för att komma fram till din destination 10 minuter tidigare än planerat?
Än att faktiskt hålla hastigheten & komma fram 10 minuter senare?

Att en människa som kör som en idiot plötsligt tappar kontrollen över bilen, inte bara riskerar deras eget liv utan antagligen minst 10 andras? Jag menar, blir du tvungen av någon anledning att helt plötsligt på en motorväg trycka bromsen i botten, är det flera liv bakom som blir inblandade i din handling.
Men det spelar ingen roll, du har ju bråttom.

Det har hänt x antal gånger att jag legat bakom andra bilar på vägar där det varit enfiligt, när det kommer en idiot & blåser om i bra mycket mer än 110, när vi själva ligger i 110 precis som man ska. & så kör dem om.. & det kommer en bil på andra sidan, & det är sekunder ifrån att smälla!
Kunde man kanske inte väntat till ett bättre tillfälle att köra om?
Eller har man verkligen så förbannat jävla bråttom? Tydligen.
Frågan kvarstår dock - har dem verkligen så jävla bråttom som dem ger sken av? Eller är det bara "tufft" att trycka gasen i botten & blåsa förbi?

Folk kan köra om i dem mest idiotiska situationerna.
I kurvor (utan uppsikt över om det kommer en bil!)
Vid heldragen linje! Jag kan ju berätta för dem jävla nötter som inte vet vad en heldragen linje betyder, att det absolut är FÖRBJUDET att köra om, för att det lite längre fram är 0 uppsikt över vad som komma skall.

Jag har själv suttit i bilar där jag inte varit föraren & föraren i fråga har noll respekt för skyltar med hastighetsgränser.
MITT LIV LIGGER I FÖRARENS HÄNDER! Jag har människor som väntar på att jag ska komma hem! Oskadd!
Springer det ut ett djur på vägen när du ligger & blåser i 150 km i timmen, har du NOLL chans att hinna väja, & en krasch eller att du tappar kontrollen över bilen är oundviklig. Ska JAG som mer eller mindre lagt mitt liv i dina händer då riskera mitt liv bara för att du ska spela tuff & trycka gasen i botten?
Nej du tack, då går jag hellre.
Gah, det finns inget värre!

Sitter jag med i DIN bil, är det ögonen på vägen som gäller, båda händerna på ratten & sunt förnuft i trafiken!

Jag brukar alltid säga "Hellre komma fram sent, än att aldrig komma fram alls". Kanske något att fundera på?

Tack för mig.

SNART!


Nedräkningen har börjat! Nu är det nära! & jag längtar så jag håller på att spricka! <3

Det absolut första som kommer hända när jag sätter min fot på Hultsfred festivalens mark är att vila ögon & öron på den kvinnan som har kommit att göra väldigt stora avtryck i mitt liv. Kan det bli bättre? Dont think so.

Jag har aldrig varit s
åhär upp över öronen förälskad & betagen av någons musik tidigare.
Kanske beror det på att jag faktiskt känner igen mig i hennes texter? dont know.

Faktum kvarstår dock - Hon gör svensk musik vackrare än den någonsin tidigare varit!

& med tanke på att hon är först ut, kommer jag hela festivalen gå runt med ett leende på mina läppar.

Så ser eller hör ni någon som skuttar runt & nynnar Melissa Horn låtar längst bak i matkön, eller intryckt på (gud bavare mig väl!) en bajamaja är det med stor sannolikhet jag!

Frågestund avslutad!



Jag har fått en del frågor. Kul!

Nu ska jag bara ge dem ett svar också.. & dem kommer här! Hoppas det smakar!



Mia frågar:

Tror du att du funnit din kärlek i livet, eller oroar du dig för att din tidigare olyckliga cirkel förföljer dig?

Malin svarar:

Jag tror att jag har funnit min kärlek i livet, svar ja. Det känns faktiskt fruktansvärt rätt. & det kände jag redan första dagen vi träffades. Det kändes som om vi hade känt varandra i flera år! Vilket jag aldrig varit med om tidigare.
Men om jag är orolig för att min välkända "olyckliga cirkel" precis som du skriver förföljer mig?
Mitt svar är utan tvekan; JA! även om det känns väldigt rätt med just Johanna, finns det alltid en oro inom mig som är rädd för att jag ska bli sviken igen. Jag menar, har alla mina andra förhållanden känts bra som tusan i början för att sen visa sig bli ett helvete.. så kommer nog känslan av att min "lyckliga cirkel" när som helst kan bli en "olycklig cirkel" igen alltid finnas där i bakgrunden.


S frågar:
Hur är det mellan dig och Johanna? Är ni lika kära?

Malin svarar: Det är hur bra som helst mellan mig & Johanna. & på din fråga om vi är lika kära svarar jag; Ja, självkart! Hade jag inte varit skogs kär i henne, hade hon inte varit min flickvän!
Men om vi är lika kära som vi var i varandra i början?
Jag kan säga såhär..
Både jag & Johanna är väldigt överens om att kär har olika "stadier".

1. I början är man löjligt fnittrig, man kan knappt äta i närheten av varandra, det bubblar i magen & man kan inte sluta le. Det enda man tänker på om dagarna är att man vill vara med varandra. Man ringer till varandra minst 100 gånger om dagen.

2. När man varit tillsammans ett tag, vet man (förhoppningsvis) vart man har varandra, man kan vara mer avslappnad i närheten av varandra, & man öppnar sig på ett helt annat sätt inför varandra. Pirret ligger dock fortfarande & puttrar!

3. Stadie 3, kan man väl säga mer är en sammanfattning av dem andra två stadierna.
Man är fortfarande otroligt kär, bara det att det kanske inte lika tydligt "syns". Do you get my point?
Kort & gott - vi älskar varandra. What more can i say?



Nat the twat frågar:

1. Varför vill du så desperat ha frågor? :D

2. Och sen: Vart och med vad jobbar du? (Ibland är du arbetslös och ibland jobbar du i dagisköket, jag förstår inte!)

3. Och sen: Vad är dina dåliga sidor?


Malin svarar:
Som svar på fråga 1 svarar jag precis som det står i bloggen, att jag tycker det är fasligt kul att besvara frågor!
Och på fråga två blir mitt svar, jag förstår om folk kan bli förvirrade, eftersom jag själv är det i det ämnet.
Jag jobbar alltså som vikarie inom kök för tillfället. Vilket innebär att dem ringer in mig när dem behöver folk. Ibland med direkt längre "schema" & ibland blir jag bara inringd. Get it now? haha
& mitt svar på vad mina dåliga sidor är så vet jag faktiskt inte vad jag ska skriva, haha. Att jag är envis? Men det behöver ju samtidigt inte vara något dåligt? Hm, vad mer? Att jag snusar? haha.. nej, jag har inte så många dåliga sidor, tråkigt nog.. Eller klart det finns dåliga saker med mig, men dem ligger nog på botten av min kropp & är svåra att hitta!


Josefina frågar:
Om du fick välja ett jobb i världen, vilket skulle du tagit då?

Skulle du tänka dig att dra iväg som volontär eller au pair fastän du har förhållande? Eller om tjejen följer med också?


Malin svarar:


Oj, första frågan är så svår! Jag har fått den förut & vet inte om jag direkt gett något bra svar på det. Men.. Någonting med människor? Med händerna? Med djur? Haha, du ser! Men jag har ju faktiskt alltid drömt om att prata i radio, så mitt svar får helt enkelt bli - Radiopratare!

Nah, jag tror inte att jag vill utomlands för att jobba. Visst tusan vore det härligt! Men naah. Om Johanna hade kunnat följa med, så hade jag absolut inte haft några problem med det. Dock hade jag varit väldigt noga med att välja VART jag skulle jobba i så fall. Jag åker banne mig inte vart som helst.


& Nat the twat frågar igen:

Du har ju alltid tjatat om att du vill gå upp i vikt - hur går det?
- VARFÖR I HELVETTE TAGGAR DU AV ALLA BILDER PÅ FACEBOOK? Jag har sett ALLA bilder på din bästa kompis konto och DOM ÄR SÖTA så sluta tagga av dom för du är JÄTTEFIN. Skaffa lite självförtroende kvinna :) Enough said! (HAHA JA JAG HAR SNOKAT JAG ERKÄNNER!)

Malin svarar: Det går finfint med min viktuppgång! Förut har jag ställt mig på vågen & den har visat typ.. 55 kilo. Nu väger jag minsann hör & häpna.. *springer & väger sig* 62.8 kilo! Vilket med andra ord är en viktökning på drygt 7 kilo! Happy me!
& som svar på dina andra fråga.. så blir mitt svar tyvärr oavsett vad du tycker, att dem är fula & att jag absolut inte trivs med att låta hela Facebook se dem! Jag har alltid tyckt att jag blir otroligt dålig på bild, vilket också resulterar i att jag väldigt sällan uppdaterar med egobilder. Men tack, sitter & storler för komplimangerna du öser över mig!



Det var allt. Hoppas det smakade!

Frågestund!


WIHO tänker ni! Det absolut bästa med min blogg är ju frågestunderna eftersom förfrågan på det är oerhört stor, & för att ni alltid brukar komma med så mycket frågor... not!

Hur som haver ger jag mig inte!
Jag vet att ni sitter inne på frågor som ni gärna vill ha ett svar på!

Sen om frågorna gäller mig eller inte, skiter jag fullständigt i. Undrar ni ingenting om mig, kan ni fråga andra saker. Kanske anonymt om det är något som tynger er, or what ever. Det är ju trots allt ingen nyhet att jag fullständigt älskar att leka "psykolog" & nog tusan har jag räddat många människors liv på olika sätt bara genom att finnas vare sig det är över internet eller irl.

Så kom igen nu ffs! ALLA prenumeranter kan ju börja med att ställa MINST en fråga var. Det är 25 frågor redan där!
Ge mig lite att göra, sjuk som jag är.

& som ni verkligen vet vid det här laget.. - INGEN fråga är för dum, jag svarar på allt!

Ser att ni börjat fråga, fortsätt så!
Jag kommer att slänga upp svar på alla frågor jag fått in imorgon någon gång under dagen.
Så håll utkik!


Dålig på att uppdatera & pepp.


Jag vet att jag är gräslig på att uppdatera, men har man en dator där man hela tiden får kopiera & sen klistra in å, ä & ö, LOVAR jag att man drar sig för att hålla på med något som har med bokstäver att göra.

Men hur som haver. Pepp var det ja.
Nu är det bara 9 dagar kvar, sen drar det roligaste på hela året igång - Hultsfreds festivalen!
& jag längtar så att jag håller på att spricka!
Melissa Horn inviger hela festivalen, så det jag absolut mest sett fram emot, är förbi redan första dagen.. men vad gör det, när jag redan nu vet att det kommer vara ett minne för livet att få se henne igen?

Festivalmaten, människorna, att få vara där med mammut, doften av alkoliserade människor, ljudet från alla omkring sparkade burkar, doften av mat, känslan av solen, njutningen av all musik.. listan kan göras lång.
Det enda som betyder något är att jag kommer vara där!

Nu har jag gått & blivit med feber också. Runt 38 grader varm är min kropp just nu as we speak.
& så har jag gått & blivit med Iphone också, men det visste nog dem flesta.

Dock är min telefonlista iprincip tom eftersom jag var tvungen att återställa min andra telefon, eftersom jag förhoppningsvis hittar en köpare på den.

Nu, ska jag spela sims 3, leva livet. Ciao jao!



bloglovin

Mitt namn är Malin, är 25 år ung. En homosexuell tjej som skriver om aktuella samtalsämnen.

I min blogg, kommer du kunna läsa om allt från hur det ser ut i min vardag, till heta & mindre heta ämnen i dagens samhälle. Så vill du inte bara läsa om tråkigt mode, ska du låta ögonen vila på min blogg.

RSS 2.0