Ännu blåser vindar.

 
Idag har jag kommit fram till en väldigt spännande sak i mitt liv. Jag har otroligt svårt för att skriva samtidigt som jag lyssnar på musik! Eller.. iaf om det är en låt som jag kan, & därmed kan sjunga med i. Spännade värre, nu vet ni det! 
 
Jag gav mig attan på att faktiskt skriva ett blogginlägg idag, för nu är det nästan 1 vecka sen jag skrev något överhuvudtaget. Det senaste inlägget avslöjade ju dessutom inte speciellt mycket om någonting, eftersom det är jag som satt & hade "roligt" en kväll & skrev ner lyrics på en låt. Ehehe, så kul kan jag ha ibland. 
 
Dagens roligaste måste ju ändå ha varit idag i skolan, när Liseth behövde hjälp med ett tal i matteboken, & läraren inte visste hur man löste problemet. Då kan man ju fråga sig om läraren verkligen valt rätt yrke. Tvek på det. 
 
Annars då? Inte allt för mycket faktiskt. Mitt huvud är upp & mina fötter är ner. Så länge det är så är det la dumt att klaga. Lite så känner jag. 
 
Funderar på om jag kanske ska göra en till videoblogg, eller om jag ska låta bli? Har ingenting att prata om = låter bli. Fine by me. Woop woop!
 
Just ja! Jag ska ÄNTLIGEN klippa av mig väldigt stora delar av håret. Förstår ni hur mycket jag längtar till fredag? (förhoppningsvis)? Nah, tror inte det. Ska bli otroligt skönt iaf. Nu ryker skiten! S k ö n t. 
Tänker mig något i stil med bilderna överst i blogginlägget. (Längden (typ) och frisyren som i bilden till höger, & luggen som bilden till vänster) Hoppas bara att det klär mig. Annars kan det bli.. jobbigt. Men som vanligt - bjuder jag på det. Det är ju fan bara hår, mitt hår växer dessutom som ogräs, så ptja.. shit happens.
 
Puss & kram. 

Mycket har hänt sen sist.

"Mycket har hänt sen sist, visst är det så.
Men det vi har känt finns för alltid kvar.
Tiden har gjort vårt liv, komplicerat men vi,
kommer alltid minnas hur det en gång var.
 
 
Jag kan springa och springa men aldrig komma ifrån,
känslor som rinner och följer mina spår,
som kvicksilver det skimrar och består,
finns kvar efter så många år.
Som en skugga vart jag än går,
när solen lyser och när det är moln,
när jag fryser och när pulsen slår,
under medvetandet och rakt på men,
jag kommer alltid tillbaks till det där,
det spelar ingen roll vart eller när,
det är alltid en saknad jag bär,
tittar i spegeln och ser att den klär mig,
men jag föredrar självklart att ha dig här,
även om jag har nostalgin kär,
så vill jag ta dig vidare,
och lära av tidigare misstag.
 
För så mycket har hänt sen sist, visst är det så.
Men det vi har känt finns för alltid kvar.
Tiden har gjort vårt liv, komplicerat men vi,
kommer alltid minnas hur det en gång var.
 
Jag ser fåglarna flyga över det hus som var vårt,
så länge sen men det känns som igår.
Ser i spegeln hur vi kämpade så,
men så stängde vi dörren ändå.
Det finns ingen som kan förstå,
det du gjorde kan ingen slå,
det var känslor på en högre nivå,
ändå sa vi att det var för svårt.
Men jag föredrar självklart att ha dig här,
även om jag har nostalgin kär
så vill jag ta dig vidare,
och lära av tidigare misstag.
 
För så mycket har hänt sen sist, visst är det så.
Men det vi har känt finns för alltid kvar.
Tiden har gjort vårt liv, komplicerat men vi,
kommer alltid minnas hur det en gång var.
 
Saknaden är blind, hur kan du tro att nåt försvinner?
Jag bär dig i mitt minne även om vi knappt hinner,
ses nu för tiden för när människorna springer,
får vi inte tid att bara vara för det ringer,
i telefonen och där på dörren hela tiden,
varje gång tror jag att det är du men blir besviken.
 
Skingrar alla tankarna,
där inombords så skriker,
bara du kan göra något åt den här paniken.
 
Mycket har hänt sen sist, visst är det så.
Det vi har känt finns för alltid kvar.
Tiden har gjort vårt liv, komplicerat men vi,
kommer alltid minnas hur det en gång var
 
Så mycket har hänt sen sist, visst är det så.
Men det vi har känt finns för alltid kvar.
Tiden har gjort vårt liv, komplicerat men vi,
kommer alltid minnas hur det en gång var.
Vi kommer alltid minnas hur det en gång var."

Spegeltid.

 
  
Jag brukar ju surfa runt ganska flitigt på bland annat Youtube. & nu bara för någon kvart sen, så kom jag & tänka på Nathalie Schmeikal. Ni vet kanske inte vem det är?
Hon var iaf med i Idol år 2004. 
 
& jag får nog medge att jag hade en liten hemlig crush på henne. 
Dessutom så kan jag lite skrytsamt säga att jag vann en idol träff med henne strax efter hennes medverkan i Idol.
Det slutade med (vilket egentligen inte var planerat) att jag spenderade hela dagen med henne, istället för bara några timmar. Hurra på det!
 
Hur som haver. Så hittade jag ett endast 4 månaders gammalt klipp med henne nu när jag surfade runt på Youtubes stjärnhimmel. Hon har tydligen för dem som är intresserad, gått & blivit med band. 
 
& så måste jag ju säga, att om man jämför den första videon där uppe, med den under, så har ju hennes röst förändrats OTROLIGT mycket sen sist jag hörde henne. & glädjande nog till det absolut bättre
& så har hon råkat gå omkring & bli tusen gånger snyggare än förut också. Inte fy skam att vila ögonen på med andra ord. Vad säger vi på det? ONOM NOM såklart!
 
Jag är fortfarande svag för hennes röst, & låten tycker jag faktiskt är ett väldigt lyckat ihop plock av dessa två människor. Älskar den. Speciellt partierna där hon sjunger. Ptja, kanske är lite "hemligt" kär i henne fortfarande. Ehehe. 
 
NU ska Malin Karlsson sova, puss osv.

Too many times.

 
Det är många kvällar, när jag sitter i min ensamhet som tankarna flyger iväg lite extra mycket.
Ikväll råkar vara en sån kväll. Igen. 
 
Vet inte varför det är just på nätterna som tankarna börjar snurra som mest. 
& det är nästan alltid om samma sak. 
Kärlek. Känslor. Tankar
 
Okej, om jag ska vara lite självkär som man faktiskt får lov att vara ibland, så tycker jag själv att jag är en fantastisk människa. Att den människan som kommer in i mitt liv som flickvän kan skratta sig lycklig för resten av sitt liv att ha någon som mig i sitt liv. För det är fan inte många människor där ute som bär på ett sånt hjärta som jag gör. Det är inte många människor där ute som idag kan stå rakryggade efter allt jag fått vara med om i mitt hitills 26 åriga liv. Det är inte många människor där ute som dag efter dag kämpar att försöka hålla god min, utan att ramla genom golvet. Det är inte många människor där ute som skulle vara i närheten av att vara så hård som jag egentligen är.
 
Jag har varit med om så jävla mycket skit i mitt liv. Jag har varit med om så jävla många svek i mitt liv. Jag har varit med om så jävla tuffa beslut i mitt liv. Jag har fått ta emot så jävla mycket skit i mitt liv, men aldrig kunnat vara elak nog att ge samma medicin tillbaka, hur mycket ont en människa än gjort mig. 
 
Trivs man med mitt sällskap, & tycker att jag är en bra människa, tycker jag faktiskt att jag förtjänar att få lite grann tillbaka. Jag vägrar att bli slängd omkring med. Jag vägrar att vara någons påse med skit. Jag vägrar att ta mer skit. Jag vägrar att vara kycklingen man hackar på. Jag vägrar vara den som alltid ska behöva ställa upp, men knappt aldrig få något tillbaka. Jag vägrar att vara så jävla bra
 
Säger man saker till mig, ska man mena det. Gör man saker för mig, ska det ligga en tanke bakom. Vill man något med mig, ska man mena det. Tycker man något om mig, ska man våga stå för det. 
 
Syftar inte på något speciellt överhuvudtaget, så att alla är medvetna om det.
 
Men ibland springer allting i fatt mig. & jag kan verkligen inte hur mycket jag än vrider & vänder på det förstå vad fan jag någonsin gjort för att förtjäna all bajs som kommit i min väg. Vad jag någonsin gjort för att varje dag i nästan 13 års tid fått höra att jag är så jävla ful, värdelös, äcklig, hemsk, homojävel, patetisk. Vad jag någonsin gjort för ont för att förtjäna att bli spottad på, skrattad åt, hatad för. 
 
Jag har lärt mig att borsta av mig det. Men det tog väldigt lång tid. & hur mycket man än "inte tar åt sig", så sätter det sig vare sig jag vill eller inte. 
Jag har behövt resa på mig, gång efter gång för att ens överhuvudtaget kunna stå på benen.
 
Det är många gånger jag känt när jag vaknat att jag aldrig någonsin velat lämna sängen, för där är jag oåtkomlig för det som är utanför min dörr. Där kan ingen nå mig. 
 
Det finns så mycket i mitt liv jag saknar, & tycker att jag förtjänar, & det är också väldigt många gånger som jag faktiskt på riktigt ställer frågan till mig själv "Är det meningen att det ska vara såhär? Är det meningen att jag inte ska få något annat än motgångar? Är jag verkligen inte värd mer än såhär?

Det är också många gånger som folk sagt till mig "Du har haft så många motgångar nu, så nu kan det bara gå åt rätt håll." Kan det? Really? 
 
& jag vet, att någonting jag verkligen måste jobba på, är mitt hjärta. Av den anledningen att jag så gärna tar till mig folk, oftast alldeles för fort, & fattar tycke för dem. Men det är egentligen ganska enkelt varför - för att jag älskar människor
& för att jag vill finnas här för människor. "Rädda" människor. Jag tror nämligen att jag kan det. Fast det vet jag ju att jag inte kan. Men jag vill gärna tro det. 
 
Det har gått 18 dagar av det här året, & jag hoppas & ber i vilken form det än är, att det här året faktiskt på riktigt blir mitt. Jag är fan värd det

När vägen är mörk ska jag fortsätta gå.

Tja tja bloggen!

Vill du ha lite update sen sist? 
Det händer inte allt för mycket spännande faktiskt.
 
Igår blev jag bjuden på "Lill-lördags fest", efter mycket tjat osv, så beslutade jag mig för att åka dit.
Det visade sig bli en kväll fylld med.. alkohol, kortspel, & lite mer alkohol. 
Men jag klagar inte. 
Det var iaf med fina människor, & det är lite det som räknas känner jag. 

& kommer du ihåg bloggen, när jag för några inlägg sen skrev att jag absolut INTE ska gå & falla för någon?
Ptja, det gick väl sådär kan jag lite blygsamt säga då.
MEN, lugn i stormen mamma & alla andra som läser.. det är inget allvarligt överhuvudtaget. Bara en oskyldig liten flört. En flicka som fått lite mer uppmärksamhet än alla andra. Inget mer med det.
 
Ibland önskar jag dock att det fanns en knapp som man kunde trycka på & vips så var man hård som sten, & alla känslor försvann. Det hade varit fint som smör det. & det hade behövts as we speak.
 
Sen är det ju faktiskt så att hur mycket man än vill, så är känslor OMÖJLIGA att stänga av. 
Så enkelt är det.

På tal om något helt annat, så ska jag nu roa mig med att titta på folk som blir fisade i ansiktet.
Det är "Fråga Olle dokumentären" vi pratar om. Vad annars skulle kunna vara så tokigt?

Puss & kram.

25 saker du (kanske) inte visste om mig.

 
 
Jaha. Då har jag gjort det. Fyfan. Mitt första (& antagligen sista) videoinlägg. Böööörp.
Skjut mig.
 
Jag kan tala om för er att mitt hjärta slår i 4949484 km/h nu, för att jag har sån jävla nojja över att lägga upp det här. 
Dessutom har jag inte kunnat klippa i videon, för jag vet inte hur fan man gör. HAHAHA! Så mellanscenerna/snacket kan ni ju hålla för öronen. Däremot hittade jag en rolig knapp där det stod "Text", så en jävla massa textremsor har jag tryckt in istället, bara för att jag tyckte det var roligt.
 
Så ptja, jag ska gå & dra onepiecen långt över huvudet nu & gömma mig. För alltid.
 
Puss & kram.

I wanna be bad with you.

 
Det hade varit bra om det fanns en off knapp på känslor ibland. Jöst säyin'. 
 
Jag funderar faktiskt på, kära bloggläsare om jag kanske skulle börja videoblogga?
Fast i samma veva som jag tänkte på det, skrek jag NEJ inombords. Haha, för jag vet hur lång tid det brukar ta att få till en hyffsat bra bild på mig själv tex, innan jag väljer att lägga upp den på internet.
Kan ni då förstå vilka jävla problem jag kommer ha med en VIDEO som är betydligt längre än en fjuttig bild?
Omg. 
Tror direkt att jag tog mig lite väl mycket vatten över huvudet nu faktiskt.
 
Jaja, ingenting är ju trots allt bestämt. Så vi får se hur det blir med den saken.
OM jag gör en så småningom, har ni kanske några tips på vad jag kan babbla om?

This isn't good.

And i can't stop thinking about you
 
Mjaha, då var den här helgen över minsann. Fan vad fort det går! Omg.
 
I fredags åkte jag till Hultsfred efter skolan. Till Lundellarn. Vi började tagga lite smått inför festen på kvällen, & efter en stunds häng hemma hos henne begav vi oss till Mimmi's place. För att lite senare bege oss till festen. Det var en jävlans massa folk, & jag var nog den som med god marginal spräckte åldersstrecket. Höhe. 
Men det var trevligt som attan minsann. Woop woop. Full blev jag också. Hurra. 
Gjorde bort mig en eller två gånger kan tänkas, men det bjuder jag på. Haha. 

Sen på Lördagen var det bakishäng, slappt slappt, skönt skönt. På kvällen traskade vi över till Mimmi igen iaf, & hade filmkväll med en jävlans massa goda tillbehör på bordet. Onom nom.
Det var trevlans minsann!
 
& idag har det varit kalas i Eksjö hos kusin Sara som har flyttat till hus med sin boyfränd. Mycket trevligt, mycket trevligt. Gillar tillställningar som kalas med släkten osv, eftersom jag nog har den bästa släkten som går att få. 
Mhmm. 
 
Nu har Helene precis gått utanför dörren & jag tänkte väl att jag skulle försöka kolla ikapp lite skilda världar innan det är dags att duscha & skutta ner i sängen. Woop woop!
 
För övrigt om ni ville veta, så har jag otroligt (!) ont i båda benen, från knäna upp till murran typ. 
Tror Emily knäckte nöten vad det berodde på. När vi på festen gick ut på balkongen för att röka, gick jag många gånger ut där utan varken jacka eller skor (så jävla clever, haha), & jag frös då som ni kan gissa som ett jävla cp. 
& spände förmodligen tydligen både det ena & det andra. Så ptja, får nog skylla mig själv. Tog mig lite vatten över huvudet osv. 
 
För övrigt, så syftar jag INTE på den ni tror jag syftar på i den allra översta meningen. Så nu var det sagt.
(Och inte på mig själv heller för den delen, med tanke på ego bilden, hahah)
 
Puss & kram på er, era negerbarn.

Jag menade allt, men jag har ändrat mig nu.

Jag ligger i sängen kan ej finna ro
Vet inte längre vad jag ska tro
Jag hoppades länge på svar ifrån dig
Att du skulle vakna och tänka på mig

Jag ville va stolt
Inte be om förlåt
Men jag faller på knä nu
och ber dig om nåd

Så ta mig tillbaka
In i ditt liv
Jag ångrar mig nu
Jag vill inte va fri
Jag bönar och ber
Men det struntar jag i
För kär var det sista som jag ville bli

Jag tänker på alla dom saker jag sa
Allt som jag lovat när det kändes bra
Jag menade allt men jag har ändrat mig nu
Mitt hjärta det bultar det finns bara du

Jag ville va stolt
Utan regler och krav
Men åh vad jag önskar
Jag hade dig kvar

Märkligt att det skulle vara så svårt
Att svälja sin stolthet och be om förlåt
Jag ville va stark och klara mig själv
Men fan vad jag behöver dig här nu ikväll

The world is near the end.

 
Alltså, ibland undrar jag vart världen är på väg. På riktigt. 
 
Varnar härmed känsliga läsare/tittare för bilden som kommer här nedanför. (Valde att lägga den där nere den här gången, på grund av vad bilden helt enkelt innehåller.) Ni kanske förstår av bilden här uppe ↑
 
Ibland blir man rädd. & ibland blir man kanske lite mer rädd. 
Liksom, på riktigt? Okej, dem här människorna har ju antagligen problem sen innan med just det här, & just det i sig är ju jätte tragiskt. Men att... gå såhär långt? "It hurts, but i do it for Justin :(((((((", "This was earlier, (taggar Justin Bieber) sorry for not being able to write your name on there... sorry."
"You stop using drugs and we'll stop cutting. You make this world meaningless and we've lost hope."
 
Alltså, okej. För det första så känner dem förmodligen inte ens Justin, mer än att kanske (!) ha sett honom på konsert, & det är förmodligen det närmaste dem någonsin kommer komma. För det andra är det ju ganska galet iaf i min värld att ANTA att han använder droger bara för att han är känd, & för att någon tidning skrivit "från säker källa" att han setts med en joint iförrgår. Tippar på att dem här tjejerna på bilden nedanför, tagit skvallerblaskorna på lite för stort allvar. 

Och dessutom att starta en jävla kampanj för det här & uppmana (!!!!) unga tjejer att skära sig själva för att någon jävla bildjävel som förmodligen bara är skit, är ju helt absurt. 
Har man ens några hjärnceller i pallet överhuvudtaget då, undrar jag? Förmodligen inte. Idioti på hög nivå.
 
Det är ju också ganska tragiskt att skvallerblaskorna går ut med sånt här, för att dem om några borde kanske vara medvetna om att vissa människor faktiskt andas och pustar Justin Bieber. Då menar jag att deras liv mer eller mindre cirkulerar ENDAST runt honom. Man kan nog utan överdrift kalla dem för besatta helt enkelt. 
& om något sånt här som att han skulle använda droger då kommer ut i luften, hur tror dem att vissa människor då ska reagera? 
Vissa skiter ju uppenbarligen blanka fan i om han röker på då & då, för att dem inte känner honom (som jag), & så finns det dem som stänger in sig, plockar fram rakbladet & förstör sig själva.
 
Menar bara att man kanske inte ska ta allt man läser på så jävla stort allvar jämt. 
Och så vitt jag kan se har han en alldeles egen kategori på Twitter också. "Cutforbieber".
Vilken ära! 
 
& bara grejen att lägga ut sånt här, och dessutom tagga honom tyder ju på stora allvarliga problem hos dem här tjejerna. Tycker i det här fallet mer synd om Justin, som kanske faktiskt ser det här, som i så fall förmodligen känner en jävla skuld, & det i sin tur kanske slår tillbaka på ett sätt för honom, som jag inte tror är speciellt hälsosamt. Ibland borde nog folk bara ge fan i att lägga sig i.
 
Ptja, vet inte vad mer jag ska säga faktiskt. 
 

Come on skinny love.

 
Som många av er som läser min blogg & har hängt med ett tag, vet antagligen att jag är en väldigt tänkande människa. & eftersom jag nu as we speak håller på att "köpa hem" avsnitt av skilda världar, så tänkte jag att "Jamen nu Malin, finns det lite mer tid att tänka. Så tänk, & så skriver du ett úberlångt blogginlägg sen, som alla kan trycka in popcorn i käften & läsa sen!" Mjo, said and done.
 
Nej men på riktigt. Det är ju ingen hemlighet att jag faktiskt på riktigt tänker väldigt mycket. Kanske ibland för mycket för mitt eget bästa. Fast samtidigt, vem gör inte det ibland?
 
Kan säga på en gång att jag inte tänker skriva någonting om det ni säkerligen tror att jag kommer skriva om.
Jag har lagt allt som har med det att göra bakom mig, & känner redan hur otroligt mycket lättare i hela kroppen jag blivit av att äntligen kunnat ta steget att kunna kasta hela påsen i papperskorgen. För en gångs skull.
 
Nej men alltså. Människor rent allmänt, är ju fan jävligt knepiga varelser. Varför kan inte alla fungera som bebisar? Öppna som en bok & mottagbara för allt?
Det hade ibland varit så otroligt mycket lättare.
 
Det kan vara en ganska simpel situation som jag känner mig väldigt... instängd i. 
Liksom, jag tänkte på det igår tex. 
Att jag trots att jag känner mig väldigt... "on top of the world" i en situation så känner jag mig på något konstigt sätt trots det på något sätt väldigt liten. 
Det är många gånger som jag typ bara vill ta i för full hals & skrika "SYNS JAG? HÖRS JAG? FINNS JAG?" 
Nu har jag ju aldrig gått så långt & skrikit sönder halsen, men det är många gånger jag känt att jag velat. 
Kanske alldeles för många gånger.
 
Jag känner kanske att folk inte tar mig för vad jag är. 
Eller jag vet inte, skitsamma. Svårt att förklara. Vi hoppar över det den här gången. 
 
Käääääääääääääääärlek. Är ju ett väldigt ständigt återkommande ämne i min blogg. 
Kanske både lycklig & olycklig kärlek på olika sätt. 
 
& även om jag vet att jag kommer hitta min prinsessa där ute någonstans, så är det väldigt väldigt många gånger som jag verkligen tror om jag verkligen på riktigt kommer göra det.
Allt känns så jävla avlägset, & ärligt talat så vet jag inte om jag vågar igen
Om jag vågar öppna mitt hjärta helt & hållet för en annan människa igen.
Om jag vågar släppa in någon på det sättet i mitt liv en gång till. 
Om jag vågar riskera att öppna mitt hjärta, för att kanske i nästa stund få en kniv genom hjärtat igen.
Samtidigt är jag ju väl medveten om att det är en risk man får ta.
Men jag vet inte om jag är villig att ta den risken en gång till.
Jag vågar inte
 
Jag är alldeles för rädd att bli trampad på tårna en gång till.
Jag är alldeles för rädd för att ge henne allt, & inte få någonting tillbaka, en så småningom en kniv genom hela kroppen. 
Jag vågar inte. 
Jag är inte villig att riskera att mitt hjärta åker på en törn till.
 
Så med andra ord lägger jag allt som har med kärlek att göra på hyllan. Bra länge.
& så ska jag bara sitta här, framför mina skilda världar avsnitt & bara vänta på att bli uppvaktad av någon annan prinsessa först. Innan jag hinner uppvakta henne. kanske jag vågar.
 
(& Mamma, jag vet att man inte träffar någon om man sitter inne & tittar på skilda världar, så börja inte rabbla upp den historien. Puss på dig!)

And heartache came to visit me.

 
Det finns inte mycket i världen som upprör mig egentligen.
En av sakerna är dock människor som flitigt jobbar för att få någonting att se ut som att jag är vargen bland alla får. 
När jag absolut inte är det.
 
Men självklart kommer det alltid finnas människor som är så jävla trångsynta & inte förstår att det faktiskt är dem som är boven i dramat & inte tvärtom. Varför kan man ju undra då? 
Ja, antingen så vill dem inte komma till insikt med hur sviniga dem faktiskt varit/är.
Eller så är dem helt enkelt bara helt blåsta i pallet.
Your choice. 
 
"Nu är jag så jävla less på dig!
Jajo. Om du kunde se det från något annat perspektiv än din egen jävla bubbla någon gång, skulle du kanske någon gång komma till insikt med hur jävla elak som människa du faktiskt är.
Du vet att jag inte vill dig något dumt, men när du gång på gång på gång hela tiden lyfter upp mig i skyarna för att alla ska se "vilket jävla svin jag är", så kan jag inte låta bli att bli jävligt förbannad.
 
Hur skulle det vara om du faktiskt på riktigt öppnade ögonen någon gång, istället för att gömma dig bakom din bokstavskombination? Hur skulle det vara om du kanske faktiskt på riktigt kunde uppskatta människor som VILL finnas för dig, istället för att skälla ut dem för allt vad du är värd? Hur skulle det vara om du faktiskt på riktigt kunde visa lite empati & sympati? Hur skulle det vara om du faktiskt på riktigt kunde lära dig att uppskatta dem få människorna som faktiskt kommer lämna ett avtryck hos dig på ett eller annat sätt, & vårda det ömt istället för att kasta iväg det som den största påsen med hundskit? Hur skulle det vara om du faktiskt öppnade ögonen?
 
Jag måste av någon outgrundling anleding (som inte ens finns) gjort dig otroligt förbannad på något sätt. 
& jag kan verkligen inte hur mycket jag än vrider & vänder på det komma på en enda sak.
Visst, kanske att jag lämnade dig som FLICKVÄN när du behövde mig som mest, men jag lämnade dig aldrig någonsin HELT OCH HÅLLET. Det var det du som ville att jag skulle göra. För nu helt plötsligt betydde jag inte ett skit längre.
 
För alla gånger jag funnits där för dig, för alla gånger jag hållt din hand när du mått dåligt, för alla gånger jag varit den enda du har kunnat ty dig till, för alla gånger jag sagt att det kommer ordna sig, för alla gånger du varit kvar i telefonen över hela natten, för att jag ska kunna höra om du vaknar av en mardröm eller i panik, så att jag snabbt kan vara till hands. För alla gånger jag VELAT finnas där. Vad har jag fått för det? Dem få gångerna du sagt tack, har jag på ett sätt få dra det ur dig. Du har alltid haft svårt att uppskatta mig, men inte alla andra. 
Det måste ha varit fel på mig från början.
 
& jag kan verkligen inte på riktigt förstå hur en människa som DU kan vara så jävla känslokall.
Du är inte längre den du var. Du är förbytt helt & hållet. Man känner inte igen dig överhuvudtaget.
Du är en helt annan människa än den du var från början.
 
& jag skulle uppskatta hemskt jävla mycket om du för en gångs skull kunde se på dig själv, istället för att se det från det perspektivet du kanske hellre vill att det ska vara. 

Den här gången är det inte jag som är vargen bland alla får. Det är du. Du. Du. Du. Du.
& så länge du gömmer dig & vägrar hoppa fram & inse vad du håller på med, så kommer det förbli så. 
 
Du är inte värd någonting i mina ögon längre efter allt ont du gjort mig. Du är inte värd någonting överhuvudtaget.
& jag ångrar DJUPT att jag skickade det där jävla brevet till dig. Jag hoppas till Gud att du bränt upp det & slängt det åt helvete som jag hysteriskt gråtande bad dig göra i telefonen när du tvunget ringde upp mig för att spotta skit över hela mig. Varför ringde du ens när du ändå inte hade något vettigt att säga överhuvudtaget? 
 
Det här är det sista inlägget jag "ägnar" dig. & jag vet att du läser. Det rör mig inte ryggen. Läs du om du finner det så jävla intressant. Det tyder ju snarare på att du faktiskt ändå kanske känner dig lite skyldig till ditt beteende, om du inte kan släppa mig helt.
 
Jag tänker släppa dig helt, från & med nu. Hade gjort det fram till igår. Inte ägnat dig en tanke fram tills då.
Men så dök något upp & det blev som det blev.
Hur som haver, nu är vi finito. Nada.
 
Jag hoppas du nu då som uppenbarligen lever för att trycka ner mig just nu, är jävligt nöjd med hur jävla värdelös som människa jag känner mig, hur jävla ouppskattad som människa jag känner mig, & hur jävla less jag är på att gråta mig till sömns varje natt för att jag känner mig så jävla värdelös. Det är väl jag som får säga tack, eftersom du inte vet hur man uttalar det ordet.
 
& jag vet att jag kommer klara mig så mycket bättre utan någon som njuter av att trycka ner mig i skiten.
Jag behöver energi, inte bli rånad på den.

Ett fel, närmare rätt.

 
I'm so lonely all the time.
 
Tänkte sluta sitta framför dumburken och sjunga för mig själv & spela in töntiga pratklipp till folk på msn. 
Det är lätt hänt när Malin Karlsson är uttråkad. Men det bjur' jag på!
 
Hur som helst. Nyår firades i Kalmar, hos min bästa vän Mammut, hennes boyfränd, Emelie & Andreas.
Det blev 3 rätters middag som bestod av;
Förrätt; Fyllda avokadoskal (fast det var det inte, vi sket i det och hällde upp det i en varsin skål istället), med räkor, typ.
Till varmrätt; Stekt fläskfile i skivor, potatis med massa olika grönsaker och rotfrukter, rödvinssås, sallad.
Till eftterätt (som knappt gick ner i kaggen); Glass, banan, kiwi, cola sås & maränger.
Otroligt gott & smakligt med andra ord! 

Sen begav vi oss ut efter massa alkohol för att titta på alla vackra fyverkerier. Är det bara jag som tycker att fyverkerierna blivit smått överskattat dock? Dessutom kan jag inte låta bli att tänka på alla stackars djur som måste åka iväg långt för att gömma sig med sina ägare, som också därför inte ens kan ta sig utanför dörren på självaste nyårsafton. Hrmpf. 
 
Så idag kom jag hem från Kalmar med andra ord. Tittat igen lite på webbtv osv. 
& förresten, igår visade dem Melissa Horn - Live på Cirkus på SVT2. God bless them! 
En hel timmes konsert med världens bästa, plus backstagesvideos, och dessutom on top of that en exklusiv intervju. Behöver jag säga att jag satt där i soffan & smalt fullständigt? (heter det ens SMALT?) Jaja, whatever.
 
Imorgon ska jag iväg till kusinen vid 9. Vi ska åka till mormor och fika. Blir trevlans minsann! 
 
Nästa sak jag ser fram emot är Lördag. Då blir det förfest hemma hos mig & min vän Marcus, och hans vän Malin kommer hit, jag ska bjuda på lite käk, snacks & givetvis musik. Sen bär det av till Metropol för lite party. Mest i baren för min del då, eftersom jag inte dansar, men ändååå. 
Det ska bli sjukt roligt att komma ut bland folk lite faktiskt, händer inte allt för ofta i Malin Karlssons liv so to speak. Nu är ju iofs Metropol allt annat än drömstället om man säger så, men iaf!
 
Söndag är det tänkt att jag ska få besök i form av Emily, vet dock inte om det erbjudandet gäller än... EMILY?
 
Nåja. Nu ska jag svänga mina lurviga inne i duschen innan jag skuttar ner i soffan... igen (!) & kollar x antal avsnitt av skilda världar som dem lagt ut medans jag varit borta. Lövely! Det slutade ju så spännande. Woop woop!
 
Hoppas erat nyår var fantastiskt mina vänner & att år 2013 blir oförglömligt på många sätt för er! 
Ta hand om er i trafiken & glöm inte att kramas! <3



bloglovin

Mitt namn är Malin, är 25 år ung. En homosexuell tjej som skriver om aktuella samtalsämnen.

I min blogg, kommer du kunna läsa om allt från hur det ser ut i min vardag, till heta & mindre heta ämnen i dagens samhälle. Så vill du inte bara läsa om tråkigt mode, ska du låta ögonen vila på min blogg.

RSS 2.0