Jag vet att du lyssnar på mig.

"Jag hör ditt namn & det känns fortfarande, men inte lika tungt, inte lika mycket. Oroa dig inte, oroa dig inte för mig." ♥


Vad skulle jag göra utan denna kvinna? 
Jag skulle förmodligen vara bortom all räddning.

Även om hennes texter är väldigt "mörka", skänker dem mig ljus som inte är av denna värld. 
Det går inte en dag, utan att jag lyssnar på hennes album, minst (utan överdrift) 10 gånger om dagen. 

Hon ger mig så otroligt mycket. & jag kan verkligen känna igen mig i _allt hon sjunger_ & berättar. 
En stor anledning till att jag fullständigt avgudar den här kvinnan.

Jag har aldrig i mitt 26 åriga liv, träffat på en artist som berör mig så fruktansvärt mycket som hon gör.
Och då har jag ändå under dem här 26 åren hunnit beta av väldigt mycket artister. 
Ibland undrar jag hur fan hon bär sig åt. Lyckas gör hon iaf. Milt uttryckt. 

Som jag sagt förut, så skulle jag kunna babbla om den här kvinnan i all evighet.
& jag skulle utan tvekan kunna rada upp alla hennes låtar, & skriva en rad om varför jag känner igen mig i just den låten. Låt efter låt. No problema what so ever. 

När något berör så att man iprincip börjar gråta varje gång man lyssnar på det -
då vet man att man hittat hem.

Tack för allt du ger mig fina fina Melissa. <3

The pain is here to stay.

Jag vet verkligen inte varför jag fortsätter plåga mig själv. 

Dum som jag är, så klickade jag mig in på mitt ex facebook. Tittade på hennes bilder. Mindes. & det slutade med att jag grät som ett litet barn. Varför ska det vara så jävla svårt att släppa taget?

Det går inte en dag jävel utan att jag tänker på henne. Saknar henne så det på riktigt gör ont i mig.
Hon var hela jävla världen för mig.
& jag lämnade henne.
Mitt livs kärlek. På riktigt, hur jävla dum får man bli?

Ibland önskar jag att jag aldrig någonsin lämnade henne.
Jag är väl medveten om att jag inte var 100% lycklig i det förhållandet vi hade, men samtidigt tänker jag nu i efterhand - vem fan är 100% lycklig i ett förhållande egentligen?
Alltid finns det väl någon brist & något som inte stämmer.

Jag tänker typ "tänk om det hade blivit bra, om jag bara stannat lite till?" Tänk om.
Just den tanken dödar mig långsamt. 

Visst har jag gått vidare på ett sätt, men absolut inte helt & hållet. 

Det är många gånger jag önskar att jag faktiskt tryckte på "skicka" när jag förberett ett långt sms till henne. Det är många gånger jag önskar att jag tryckt på "ring upp" när jag haft hennes nummer framför mig på telefonen. Ändå har jag låtit bli. För min egen skull antagligen. 

Människor över lag sätter stora spår i min själ. Men det är långt ifrån alla som sätter spår i mitt hjärta, & det har hon gjort. Utan tvekan.

Jag älskade henne med varje andetag jag kipade efter. Jag älskade varenda del av henne. Jag avgudade varje ögonblick med oss. Up and downs.
& nu tampas jag med att klara av att andas _utan_ henne.
Hur länge ska jag klara av det?

& det är _många_ gånger jag önskar att det gick att vrida tillbaka tiden.
& bara tanken på att hon är ute ur mitt liv för alltid, gör att jag dör långsamt. 

Jag hade velat att du alltid skulle vara en del av mitt liv. På ett eller annat sätt.

Jag älskar dig. Jag saknar dig, förstår du inte det?

Thanks for making me smile.

Helt plötsligt blev min dag en väldigt stor smula otroligt mycket bättre än innan

Finns inte ord som kan beskriva hur otroligt glad sånt här gör mig. & visst finns det väl ingen bättre känsla i världen än just känslan att som människa få känna sig så otroligt uppskattad? Tvek på det.

Jag läste världens finaste mail ikväll. Från min vackra vackra Zandra. Tänkte dela med mig av en liten snutt av det mailet, bara för att visa en liten skymt av vilken otrolig människa hon är. <3

"Vet inte ens varför jag säger allt detta, jag älskar dig för den person du är Malin, verkligen, jag vet inte hur mitt liv hade sätt ut om du inte hade räddat mig från alla ensamma och sömnlösa nätter av ren ångest. Jag har en sån himla ångest över att vi inte fått träffas än, och jag vågar själv knappt svara på de annat än att jag är rädd. Jag framstår som så mycket Malin, och jag vill vara som det antagligen kan framstå, men det är jag inte. Jag är så himla knepig och skör som person så det är läskigt. Jag säger aldrig som det är för dig, eller för någon annan heller för den delen om hur det faktiskt är, och det är inte bra med mig. Jag minns inte senast jag sov normalt, jag minns inte när jag åt regulära måltider, jag minns inte när jag senast kände mig klumpfri i magen. Träffas ska vi, och jag önskar och hoppas att du kommer kunna acceptera de beteenden som jag faktiskt bär på då bara.

Jag önskar verkligen av hela mitt hjärta att jag på något sätt kunde få dig på rätt bana med dina bekymmer, och påverka dig tillräckligt nog för att du inte ska stressa med saker. Jag lider när du lider. Jag är så himla dålig på att stötta och supporta, och det har antagligen bara och göra med att jag faktiskt inte vet. Skillnaden är att jag de senaste åren inte vågat träffa på folk och kära ner mig, för de har jag velat verkligen. Så tro aldrig att du gör fel, för det gör du inte, man kan inte alltid pricka rätt. Du är så oändligt vacker på precis alla punkter, man är bortskämd som känner dig, och det menar jag verkligen.

Är supertacksam för den support som du faktiskt ger mig. Jag kanske inte verkar som att jag tar åt mig allt för mycket, men de gör jag, varje fin sak du säger sätter ljus på mig, och de är ett ljus som kommer från ditt håll, mot mitt totala mörker. Så tragiskt det låter, men jag vet inte ens hur jag hade orkat hålla mig vid liv om det inte vore för personer som dig, min pappa och mina vänner, på riktigt. Jag är inte ett dugg rädd för att dö, och det är så töntigt sagt men så är det bara. Hade det inte varit för de möjligheter och den närhet som jag faktiskt har så hade mitt liv aldrig hållit samman. Genom att sikta mot det omöjliga, så når man den högsta graden av det möjliga, har jag alltid fått höra, jag hoppas bara att det stämmer.


Tack för att du finns, Z.

"Non e nel mio orecchio che bisbigliasti, ma dentro il mio cuore.""

Unhappymode activated, boop!

"One light burning, give me hope, give me hope."

Nu var det "länge" sen jag skrev ett deppigt inlägg, så nu är det la dags igen, tycker ni inte det?
Tänkte väl. 
Here goes.

Jag måste ju till & börja med ibland framstå som en av dem mest deprimerade människorna på jorden. Det kan jag garantera er att jag _inte_ är. 
Men när man gång på gång misslyckas, & får sig en törn är det svårt även för mig att hålla allt högt. 
Det är inte alltid lätt att gå runt & se glad ut, det är inte alltid lätt att le "bara för att man måste", det är inte alltid lätt att bli rejected, för att i nästa stund bli det igen. 

Åh, vad jag har sagt det här många gånger förut, & jag kräks nästan på mig själv när jag tänker på att jag ska skriva det igen... meeeeen...
- Jag är inte den perfekta människan utseendemässigt, men det enda som finns & lever på min insida, är mitt hjärta.

Jag syftar absolut inte på något speciellt, så att alla har det klart för sig. Jag syftar på _alla_ händelser i mitt liv.
& jag sitter här till exempel & verkligen funderar på om jag _någonsin_ ens varit kär (som i kär på riktigt) i NÅGON av alla mina flickvänner.
För det första, hur vet man ens att man är KÄR? När det pirrar i kroppen, & sticker i tårna? 
Eller när man tänker på den här personen 24 timmar av dygnets timmar?
När man saknar något så mycket att man gråter sig till sömns? 

& med handen på hjärtat har jag nog snarare velat bli älskad, än att själv ha gett samma sak tillbaka.
Missförstå mig rätt för jösse namn, menar inte att jag levt i "fejk" förhållande, där jag inte älskat människan i fråga.
Men om du frågar mig, är det stor skillnad på att älska någon & att faktiskt vara kär i någon.
& jag har nog mer älskat, än att vara kär.
Sen att jag har lätt för att _fastna_ för människor är en helt annan sak.

Jag älskar människor. & vill alla människor väl, vare sig jag känner dem eller inte.
Därav har jag nog lätt att trilla dit, & det är allt annat än bra för mig själv.
Finns inget positivt i det överhuvudtaget.

Jag ska från & med nu PÅ RIKTIGT (jätte patetiskt, jag vet) lägga allt vad kärlek heter på hyllan. Jag ska inte "leta", & jag ska inte heller lägga någon som helst energi på något i närheten av det.
Jag behöver en paus från allt det där. En jävligt lång paus.
Så trött, så trött på att alltid bli den som slutar med att vara olycklig. 

Det är många gånger jag funderar på om jag _någonsin_ kommer bli lycklig till 100% eller om jag kommer fortsätta småputtra på fjuttiga 20% i 26 år till. Snälla, skjut mig någon i så fall.

Nu kan de va' försent.

Funderar på om tiden är inne att ta bort allt som har med mitt ex att göra. Liksom, jag har fortfarande kvar kortet på henne på mitt nattduks bord. Känner mindre OK om man säger så. 

Men sen är det ju så att jag har oerhört svårt för att släppa taget, om någon som jag älskar (!) på ett eller annat sätt. & nej - jag är inte kär i henne, längre. Så nu vet alla det. Men hon var en väldigt stor del av mitt liv, i 1,5 år. Inte så lätt att bara sparka bort någon då. Iaf inte för mig. Kärlekskrank som jag är. 
Varför måste man tvunget koppla bort människor ur ens liv, som ändå faktiskt betyder så otroligt mycket?
Orättvist så det finns inte ord för det.

I hear your name in certain circels, and it always makes me smile.
Så är det.

Så, alltså.. dagens att göra lista består av;

* Ta bort bilden på henne med stort H.

Och.. det var det.

Nåt annat än det här.

Jag vill inte spara min längtan, jag har tänkt, men aldrig fått tala.
Jag är så feg att jag viskar, du hör säkert ingenting alls.
Men jag vet att jag döljer en sanning, att längtan inte leder nånstans.
Jag vet att jag måste ta steget, ur vår sista dans.

Det har varit väldigt mycket nerförsbacke på senaste tiden känner jag.
När jag läser de typ senaste 10 blogg inläggen är det bara neggo, neggo & så lite mer neggo.
Inte så uppfriskande direkt.
Fast samtidigt.. det är ju så jag mår. Så jag känner mig. & det jag tampas med. 

Mitt liv är långt ifrån perfekt. & det är inte så lätt att "tänka positivt". Det är ju inte direkt så att jag kan trolla bort alla mina bekymmer, alla mina tankar, eller hur jag känner & tänker. 

Det finns så mycket i mitt liv som jag saknar. Mycket jag saknar för att det ens ska vara i närheten av perfekt. 

Jag vill bara att någon ska komma & trolla lite för mig.
Lite kärlek. Lite omtanke. Lite "hej, jag vill visa att jag bryr mig." Lite godhjärtade människor, som kan ta hand om mig, som jag tar hand om alla andra när de faller. 
Jag vill också ha något att falla tillbaka på.

Men jag är inte bitter. Av någon outgrundlig anledning har jag väl förtjänat att vara i den här eviga gropen. Sen att jag inte har en aning om vad fan anledningen är, är en helt annan femma.

Jag kan inte bli klok på just det.. att inte komma underfund med _vad jag någonsin gjort_ för att förtjäna alla skit som slår mig i ansiktet, gång på gång.

Fast på ett sätt är det kanske bra, jag får se folk riktiga färger. På både gott & ont.
Mest ont.

Rise and shine they say.. tro mig - jag försöker så gott det bara går.

Got nowhere to run.



Efter mitt näst senaste inlägg, är det många som hört av sig & trott att det är de jag syftar på. Det gör jag inte. Jag syftar på mitt ex & ingen annan. Så nu vet alla det.

& jag är inte så jävla elak som det kanske framstår, or whatever. Men jag blir bara så jävla trött på hur folk behandlar mig. 

Senast på midsommar fick jag ett sms från en tjej, som jag pratade med hur mycket som helst förut, tills hon träffade sin nuvarande pojkvän. Vilket resulterade i att vi inte alls pratade lika mycket längre, vilket jag har full förståelse för. Men sen försvann även hennes facebook, så jag blev orolig att det kanske eventuellt hade hänt henne något, som vilken människa som helst hade blivit.

Så just av den anledningen skrev jag sms, efter sms, för att försöka få tag på henne. När det till slut damp ner ett sms i telefonen på midsommar där det stod följande;
"Jag lever. Jag vill bara inte prata. Du är för intensiv, okej? Förlåt, men fatta piken redan."

LIKSOM VA? För intensiv? Vet ens den människan vad det ordet betyder? Tvek på det.
Det enda jag brydde mig om var att hon mådde bra, & jag ville veta om hon ens var i livet, eftersom hon helt plötsligt bara försvann utan att höra av sig. There's nothing more to it.
Men visst, om det är att vara intensiv för att man bryr sig om att någon mår bra, så fine.
Men annars? Fuck you. 

Jag har varit den snällaste i världen även mot henne, egentligen en "främling" som jag LÅNADE UT 200 KRONOR TILL, för att hon inte hade några pengar. Sa hon. & snäll som jag är, lånade jag ut pengar till henne utan att blinka. Tji fick jag för det. 

Skrev ett långt sms som svar kan tilläggas, där jag bland annat avslutade med att säga "Pengarna du är skyldig mig, kan du stoppa upp i röven". Contact deleted.

Idioti på hög nivå. Men det är ju en helt vanlig vardag i Malin Karlssons liv dessvärre. 
Vad jag någonsing gjort för att förtjäna all skit som hela tiden slår mig i ansiktet, har jag fortfarande inget svar på. För jävla sorgligt om du frågar mig.

Det hela slutade iaf med att allt annat sprang ikapp mig i samma veva som smset landade i min telefon, och det slutade med att midsommar kvällen blev helt förstörd, för jag bröt ihop inför hela samlingen. Så nu har hela min släkt fått se när jag gråter lika mycket vatten som niagara fallet sprutar. Trevlans på det.

FML.

Feeling sorry for myself.


"Du tycker synd om dig själv".

Jag kom till insikt med att det faktiskt är så idag. Iaf inom genren "hur folk behandlar mig".
Det är väldigt ofta som folk ser mig som en stor påse med skit som man kan kasta runt med hur man vill.

Jag duger att komma till ibland när det passar den andra personen, men så fort det är tvärtom, & jag visar att jag bryr mig om en människa, så sticker de fortare än kvickt. När det blir ombytta roller är det inte lika roligt längre tydligen.

MEN det kan jag däremot verkligen inte ens i min vildaste fantasi KAN förstå, är hur folk kan vara så jävla trångsynta & allmänt dumma i huvudet (?). Jag har inte gjort en enda människa på jorden något dumt, & ändå får jag bara skit tillbaka. Varför? Vad har jag _någonsin_ gjort för att förtjäna skit från NÅGON?

Personen som jag väljer att finnas för 24 timmar om dygnet, 365 dagar om året, natt som dag, solsken som regn, har inga som helst problem med att överhuvudtaget vända på klacken & lämna mitt liv. Helt utan anledning.

Det enda jag vill med mitt liv, är att vara omringad av folk som jag faktiskt bryr mig om. Men hur ska jag kunna göra det när de en efter en väljer att lämna det?

Och jag vill aldrig någonsin en människa illa. Det finns inte en liten gnutta ont i mig överhuvudtaget. Det enda jag vill är att få lite jävla tacksamhet tillbaka, för att jag finns & ställer upp. Om så bara ett sms, ett telefonsamtal på 1 minut, eller vad fan som helst. LITE KÄRLEK tillbaka på något sätt, istället för att folk ska vara så jävla otacksamma.

Dock är jag på tok för medveten om att jag är _för_ snäll. Det kan jag dessvärre inte göra någonting åt, för det är sån jag är född att vara. Uppenbarligen. 

Så ja - jag tycker fan synd om mig själv. För jag tycker verkligen _inte_ att jag förtjänar någon skit överhuvudtaget. Just sayin'.

(På tal om något helt annat, så har jag blivit totalt lost i Marina & the diamonds. Kärlek!)

Let me find my piece of heaven.

Now you're asking me for some more time.
I am trying to survive.
Victim of my desire

När det väl kommer till krita, förstår man vilka man faktiskt betyder någonting för, & vilka som bara ser en som en stor påse med skit. Känns ju skön...t. Eller kanske inte.

Jag trodde dock att jag betydde någonting mer än vad du får det att framstå som.
& om du tänker höra av dig bara för att jag skriver om det, kan du lika gärna låta bli.
Jag vill att du hör av dig när du _vill_ höra av dig, & inte för att jag uppmärksammar det, eller drar upp det i bloggen. Personen i fråga vet nog vem jag syftar på. 

Jag mår också _skit_ ibland kan tilläggas. Jag har mina gropar, & mina dagar när jag kan sitta & stirra in i väggen i timtal utan att röra mig ur fläcken. MEN det hindrar mig aldrig någonsin från att prata med folk som jag bryr mig om, & som mitt hjärta slår för, om så bara lite. För det är folket som jag bryr mig om, och som jag älskar som gör att jag orkar hoppa upp ur gropen igen. Ta nya tag, se nya möjligheter, andas, tänka efter, & börja leva igen. 

Jag är trött på att _alltid_ vara den jäveln som _alltid_ ska behöva höra av sig, för att ens få veta om personen i fråga lever. Folk har alltid haft en förmåga att försvinna ur mitt liv, under inga som helst omständigheter. Jag har aldrig i mitt liv knappt varit osams med någon. Eller aldrig någonsin _medvetet_ sårat någon. Jag försöker istället ösa över så mycket kärlek jag bara kan på allt som rör sig. Jag tror på karma. Att det man ger, får man förhoppningsvis tillbaka. Men gång på gång blir jag motbevisad, & det gör så jävla ont i både hjärta & själ. 

Nu har du bevisat vart du står iaf, & du bryr dig säkerligen inte så pass mycket att du ens läser min blogg.

Bryr du dig inte, behöver du inte låtsas som om du gör det heller. Då kan du hellre stå där du står.
Just sayin'.

Nu ska jag sova.

Dont take, what you dont need from me.



Avvisad. Avvisad. Avvisad. Avvisad. Avvisad. Avvisad. Avvisad. Avvisad. Avvisad

Finns det någon värre känsla i världen att känna, än att bli just avvisad? Kanske. Men jag tror att den är jävligt svårslagen.

Jag känner att det blir väldigt mycket "depp" inlägg i följd nu. Men det här är min blogg. Min blogg, där _jag_ skriver av mig. Skriver om hur jag mår framför allt. & just nu har jag skuttat ner i en svacka, & därav blir det depp. Simple as. 

Jag fanns till hands, när det kändes som om hela din värld skulle gå sönder. 
Jag var inte längre än en arm bort.
Jag höll din hand hårt varje gång du kände att du behövde.
Jag sa flera gånger varje dag "Det ordnar sig, håll ut. Det blir bättre med tiden."
Jag gav dig hela min värld.
Jag slutade andas för dig.
Jag slutade leta när jag fann dig.
Jag var lycklig.
Jag var hel.
Jag var allt. 
Vad är jag nu?

Jag kommer aldrig sluta finnas här, inte det jag menar. 
Men jag skulle uppskatta om jag fick lite uppskattning. Lite kärlek tillbaka. Lite kärlek.
Jag kräver _ingenting_ för alla gånger jag fanns där för dig, jag fanns där för att jag _ville_.
Inte heller när jag valde att lämna våran värld, var det något jag _ville_. 
Det var något jag _behövde_. Skillnaden är stor. 

Jag gav dig allt. Men fick inte lika mycket tillbaka. Jag behöver det. & det visste du. 

"Du har fortfarande kvar känslor för henne". Nej. Inte på det sättet som att vara _kär_. Men hon var en del av mitt liv väldigt länge, & vi kom varandra nära under tiden vi spenderade ihop.
Är det verkligen så konstigt att man faktiskt kan bry sig så hemskt mycket om en annan människa?
Nej. Nej. Nej. Nej. 

Jag är en människa som fullständigt skiter i mitt eget mående, för att det är viktigare för mig att de runt omkring mig mår bättre än vad jag själv gör.
Så har det alltid varit, & kommer alltid vara.

Jag kan ta hand om mig själv. Min värld går inte sönder bara för att jag är mån om de omkring mig.

Man vet aldrig när man kan sluta andas på riktigt, & så länge jag fortfarande andas tänker jag finnas här för de som behöver. Hur mycket kraft det än kräver.

Put your hands on my heart.



Lyssnar på radio stationen "Lugna favoriter", & de pratade med en tjej, som ringde till sin pojkvän, läste upp världens finaste text, & frågade om han ville gifta sig med henne. & jag, blödig som jag är.. hade inte ett öga torrt.

& sånt får mig osökt in på mitt eget kärleksliv, & in i min egen "olycka" egentligen. Om man kan skriva så utan att det låter fel. Menar inte att jag är olycklig & hur deprimerad som helst. Jag är bara jävligt _kärleks_ olycklig.

"Kärleken kommer när man slutar leta." Jag letar inte. & har aldrig gjort. Det är inte direkt så att jag raggar på allt & alla som rör sig, "bara för" att jag är en kärlekskrank. Snarare tvärtom. Jag flörtar inte med någon. Mest av rädsla. Jag är så fruktansvärt rädd för att bli ratad. Så därför låter jag bli.

Jag har ju dessvärre inte jätte hälsosamma förhållanden i ryggsäcken, & det är nog mycket därför jag är livrädd. Så fort någon säger "Jag tycker om dig." blir jag livrädd. Livrädd för att det sägs bara för att det ska sägas. & bara för att det just då passade att skriva det. Det låter helt knäppt va? I mina öron låter det också hysteriskt knäppt, men det är så jag känner.

& jag märker ju att jag just nu är mer sårbar än någonsin. Så fort jag hör en lugn låt, eller ser en feelgood, eller romantisk film, så fort jag ser andra par se så kopiöst förälskade ut, så fort jag ser min bror/syster gosa med sina lovers, får jag en klump i magen. Det är inte så att jag missunnar de det, för det unnar jag de över allt annat på jorden. Mina syskon förtjänar all kärlek i världen.

MEN.. nu kommer det stora MEN:et. Jag tycker att jag förtjänar det _minst_ lika mycket. Lätt att säga när man är singel kanske. Men.. jag har & kommer nog aldrig förstå varför det ska vara så jävla svårt att finna ett intresse i mig. & som jag sagt miljoner gånger förut - jag _vet_ att jag är långt ifrån ögongodis, MEN (igen) jag har ta mig fan det största hjärtat på jorden. Borde inte det göra mig till en 10 poängare bara därför?

Det har gått många tjejer, in & ut ur mitt liv. & när någon kommer för att stanna, är jag den lyckligaste på jorden, för att jag har någon att bry mig om.

Men så fort de går av olika anledningar, blir jag som ett tomt skal. Folk säger att singellivet är underbart. Jag har aldrig någonsin njutit av det, & kommer förmodligen aldrig någonsin göra. 

Jag vill ha någon att bry mig om, någon att skriva söta lappar till, någon att köpa blommor till, någon att krama i timmar, någon att skriva "Jag tycker om dig. Jag älskar dig. Du är så fin. Du är det bästa för mig." till. Någon om att bry mig om.

Jag bryr mig ofantligt mycket om mina människor, som finns i mitt liv. Jag värdesätter de högt över allt annat & mitt eget mående. Utan tvekan. Så har det alltid varit & kommer alltid vara.

Jag kan sakna det som var (bra eller dåligt), bara på grund av att jag då hade någon att bry mig, någon att älska, någon att tycka om, någon att få gosa in mig i, någons famn som tog emot mig, någons viskningar om natten, någons andning. Att kunna ligga på någons bröst, & bara höra hur hon andas. Jag kan på riktigt bli knäpp av sånt här.

Vart finns min prinsessa? Vart vart vart?

Lär känna mig del 2.

Vad heter du i andranamn? -
Vad har du gjort idag? -
Vad skulle du vilja göra? -
Vad vill du ha just nu? -
Vad brukar du göra på helgerna? -
Vad stod det i ditt senast skickade sms? -
Vad vill du helst höra av din pojk/flickvän? -
Vad skulle du vilja ändra på med dig själv? -
Vad faller du för hos en kille/tjej? -
Vad är kärlek för dig? -
Är du singel? -
Är du svartsjuk av dig? -
Är du blyg? -
Är du ofta sjuk? -
Är du glad just nu? -
Är du oskuld? -
Är du helsvensk? -
Är du kär? -
Är du en romantiker? -
Är du känslig? -
När kysste du någon senast? -
När fick du senaste ett sms? -
När skrev någon senast åt dig på fbchatten? -
När blev du senast puffad? -
När hade du sex senast? -
När förlorade du oskulden? -
När ska du gå och sova idag? -
När åt du senast? -
När var du tillsammans med någon senast? -
När vill du skaffa barn? -
Vem umgicks du med senast? -
Vem skrev senast sms åt dig? -
Vem skrev åt dig på fbchatten senast? -
Vem saknar du? -
Vem drack du alkohol med senast? -
Vem kysste dig senast? -
Vem krama du senast? -
Vem vill du träffa just nu? -
Vem ska du träffa imorgon? -
Vem skulle du ta med dig till en öde ö? -
Vilken film såg du senast? -
Vilken låt har fastnat i ditt huvud? -
Vilken årstid är den bästa? -
Vilken låt betyder något för dig? -
Vilken film minns du från barndomen? -
Vilken hand skriver du med, höger eller vänster? -
Vilken siffra är ditt turnummer? _
Vilken månad fyller du år i? -
Vilken festival ska du på i sommar? -
Vilken festival var du på förra sommaren? -
Har du haft sex med någon som är över två år äldre? -
Har du haft sex med någon som är över tio år äldre? -
Har du varit utomlands? -
Har du kysst någon riktigt ful? -
Har du något husdjur? -
Har du varit kär i en nära vän? -
Har du blivit dumpad någongång?-
Har du blivit dumpad efter sex? -
Har du blivit sårad på sistone? -
Har du bra betyg? -
Bra nattaktivitet, & så var det någon som ville att jag skulle göra flera såna här, så den här får duga. Hitta någon random genom att söka på my best friend - google

Håll till godo!

Vad vill du ha just nu? - Närhet, jobb, uppskattning, goseligos bara!
Vad stod det i ditt senast skickade sms? - "Ja, men jag får skylla mig själv att jag _ligger_ ner & äter ;/ haha! Aaaawh! Söt du är! :*****"
Vad vill du helst höra av din pojk/flickvän? - Spelar inte så stor roll faktiskt, bara jag känner mig uppskattad & älskad för varje centimeter jag är, så är jag glad.
Vad skulle du vilja ändra på med dig själv? - Hm, svår fråga. Min otroliga lathet kanske?
Vad faller du för hos en tjej? - Tjejer som har båda fötterna på jorden, vet vad hon vill med sitt liv, är säker i sig själv, skadar inte om hon har bruna ögon & smilegropar.
Vad är kärlek för dig? - Kärlek för mig är när man hittar "dem små sakerna" hos någon, & uppskattar dem.
Är du singel? - Jajamänsan, så singel en människa bara kan bli.
Är du svartsjuk av dig? - På en skala 1-10 så är det väl 1,5 kanske. Lite svartsjuk _ska_ man vara tycker jag. Inte till en överdrift dock, för då har man nog en punkt med sig själv att jobba med.
Är du blyg? - Det kan man nog lugnt säga ja, hahah.
Är du ofta sjuk? - Haha. Nej, kanske max 1 gång om året, om ens det ibland.
Är du glad just nu? - Jodå, man ska la inte klaga har jag hört.
Är du oskuld? - Haha! Med killar? Ja. Med tjejer? Nej.
Är du helsvensk? - Ja, så vitt jag vet iaf.
Är du kär? - Nej, det är jag inte.
Är du en romantiker? - Den största som går i ett par skor. Romantik är mitt mellan namn!
Är du känslig? - Känslig som i blödig? Svar ja.
När kysste du någon senast? - Det var inte allt för länge sen. Några veckor sen.
När fick du senaste ett sms? - För en halvtimme sen typ.
När skrev någon senast åt dig på fbchatten? - Igår.
När blev du senast puffad? - Igår.
När hade du sex senast? - Private. Sorry.
När förlorade du oskulden? - Hm, jag hade sex första gången när jag var... hm, vad fan blir det.. 15?
När var du tillsammans med någon senast? - I slutet på Mars.
När vill du skaffa barn? - Hm, när tiden är inne som jag brukar säga, men barn _ska_ jag ha en vacker dag.
Vem umgicks du med senast? - Familjen?
Vem saknar du? - Min katt gizzmo. Varje dag. Varje sekund.
Vem drack du alkohol med senast? - Therese & co! :D Eller nej, på Arnos 50 års fest förresten! Så, mååånga!
Vem kysste dig senast? - Hm, ja.. om ni nu vill veta så - Therese heter hon.
Vem kramade du senast? - Min lillasyster tror jag.
Vem vill du träffa just nu? - Min bästa vän Mammut! <3 Saknar henne som tusan.
Vem skulle du ta med dig till en öde ö? - Hm, antagligen mammut eller zandra!
Vilken film såg du senast? - "Stay alive" med min kusin Emelie.
Vilken låt har fastnat i ditt huvud? - Just nu lyssnar jag på Melissa Horn, som alltid annars. Så säger _alla_ hennes låtar. Dem sitter som klister vid det här laget, minst sagt, haha.
Vilken årstid är den bästa? - SOMMAREN! utan någon som helst tvekan.
Vilken låt betyder något för dig? - Jag vet inte varför, men Boyzone - Words. Ligger mig otroligt varmt om hjärtat. Den texten är bara.. my god! Och Sonja Alden - Du är allt. Gråter alltid :p DEN ska jag för övrigt ha på mitt bröllop, så de så.
Vilken film minns du från barndomen? - Hm, alla Astrid Lindgrens filmer. Dem var guld då, & är det fortfarande!
Vilken hand skriver du med, höger eller vänster? - Jag är högerhänt in deed!
Vilken siffra är ditt turnummer? - Jag tror inte att jag har någon tursiffra! Tur i spel har jag dock, men har ingen tursiffra, så vitt jag vet.
Vilken månad fyller du år i? - April my friend. 1 april, jajamän.
Vilken festival ska du på i sommar? - HULTSFRED! Men hade kunnat hugga av min ena arm för att kunna åka på Peace&Love. Just sayin'.
Vilken festival var du på förra sommaren? - HULTSFRED! <3
Har du haft sex med någon som är över två år äldre? - Nej.
Har du haft sex med någon som är över tio år äldre? - Nej.
Har du varit utomlands? - Jajamänsan, i London, & senast 2009 i Kreta! <3 Vill tillbaka för övrigt!
Har du kysst någon riktigt ful? - Jag kysser inte fula människor.
Har du något husdjur? - Nej, det har jag inte.
Har du varit kär i en nära vän? - I en nära vän? Njae. Inte vad jag kan minnas iaf, så nej.
Har du blivit dumpad någongång?- Ohja, många gånger.
Har du blivit dumpad efter sex? - Hahaha! Fyfan vad illa det hade varit! Nej.
Har du blivit sårad på sistone? - Nej, eller det beror la lite på hur man ser det..

& min osäkerhet, är min brist.

I want to break free.

Det är kanske många där ute som tror att jag "njuter" av att "ha det så bra som jag har det", & då syftar jag på att jag bor hemma.

Jag bodde själv innan jag var tvungen att ta min tillflykt hem. Lägenheten jag bodde i skulle säljas, vilket resulterade i att jag blev utsparkad. Med inget annat val - var jag tvungen att flytta hem igen.
& visst, jag har det bra här. Men jag längtar (många tror inte det av någon anledning) till jag faktiskt kan bli självständig igen. 

Dock känner jag att jag sitter fast. Jag kommer liksom ingenstans. Utan inkomst, & utan ett ställe att bo på överhuvudtaget, så kommer man dessvärre inte så långt. Hur gärna man än vill.

Klart som _fan_ att jag vill vara en självständig människa. Det vore ju något allvarligt fel i huvudet på mig annars.

Jag går på socialbidrag varje månad. Jag söker över 40 jobb varje månad. & även om det _alltid_ blir samma respons på mailen "Vi har haft våran rekrytering, men tack för visat intresse & välkommen tillbaka nästa gång", så slutar jag inte söka. För att jag vill ha ett jobb.

Jag söker för fan jobb över HELA SVERIGE. I hopp om att iaf "VÄLKOMMEN PÅ INTERVJU HOS OSS!" 
_MEN_ Jag är LÅNGT ifrån ensam om & söka dem FÅ lediga jobb som faktiskt finns.
Finns betydligt mer jobb om man är AT-läkare, eller kirurg, eller har 10 års erfarenhet, eller är veterinär, eller eller eller...

Jag har som dem flesta andra ungdomar idag, gymnasiet i grunden.
& med bara det i bagaget är det jävligt tufft att armbåga sig fram. Tro det eller ej.
Jag söker inte jobb för nöjets skull & för att få pengar. Jag söker jobb, för att jag _vill_ härifrån.
För att jag vill slå mig fri. Hitta min egen fristad. & vara själv. Ta hand om mig själv. & igen, _vara själv_.

Så, finns det NÅGON därute, som läser min blogg, som vet ett jobb NÅGONSTANS i Sverige?
Eller någon jag kan FLYTTA HEM TILL? Innan jag blir utkastad ur det här huset på riktigt.
ALLA förslag tas emot med väldigt stora öppna armar.

& en sak till - Jag är inte mer än människa.

Så de så.

Destruktiv blues.

Jag vägrar gå där vägen är för lång
För jag hittar varken fram eller tillbaks
Jag är så mycket bättre i fantasin
fast jag vet att den får man inte leva i
Jag vägrar gå där vägen är för lång,
för jag hittar varken fram eller tillbaks.
Jag är så mycket bättre i fantasin,
fast jag vet att den får man inte leva i.

Sitter & lyssnar på (hör & häpna) Melissa Horn. I vanlig ordning. & jag skojar inte när jag säger att jag skulle kunna skriva en hel bok om den kvinnan & hennes texter.
De liksom på riktigt borrar sig in i min själ.

Hur som haver barnen kär, se till mig som liten är. Vart jag mig i världen vänder, står jag här med tomma händer.

Det är ungefär så jag känner mig faktiskt. På tal om själar liksom.

Det blir tyvärr en kort update den här gången, för jag har bloggtorka & är uttråkad, & dessutom det viktigaste - jag kommer inte på någonting att skriva om. Tror inte ni tycker att det är speciellt intressant om jag skulle skriva en hel novell om Melissa Horn faktiskt, så jag besparar er det.

Däremot vill jag _fan i mig_ ha 1 miljon frågor. 1 fråga MINST av alla 23 som det påstås följer mig på bloglovin, vilket jag har väldigt svårt att tro för övrigt, för det är inte ens 23 stycken vissa dagar som besöker min blogg. Hahah! 

FRÅGA PÅ, OCH INGEN FRÅGA ÄR FÖR DUM! KOM IGEN NU, GE MIG LITE ATT GÖRA!


Du är nog den.

Jag känner inte igen mig,
det här är inte jag.

Jag tar allting så enkelt,
har förträngt hur det var.

Tillbaks i gamla vanor,
när du hörde av dig igen.
Och jag ställer inte frågan,
"Men vad ville du egentligen?"

Du är nog den,
som jag borde vara hos.
Du är nog den,
som jag borde vara hos.

Skyller inte ifrån mig,
men du märkte ingenting.
Du behövde någon större,
och jag behövde något att längta till.
För jag försvinner ibland,
och alla frågar vad jag tänker på.
Men jag kan inte berätta,
för man får inte tänka så.

Men du är nog den,
som jag borde vara hos.
Men du är nog den,
som jag borde vara hos.

Klockan är sent,
det finns ingen tid, för dig.
Jag lever mitt liv nu,
med någon som älskar mig.

Cause this is my life, my friend.

I'm done, tipping on my toes,
strike an iron and attack my soul,
misty moon, youre gonna see,
i've got you blues to get on my feet.
Tycker att det är lite _för_ mycket bloggtorka nowadays. Jag ska bli bättre på att uppdatera. Jag lovar.
Men jag har aldrig varit en "sån där" som skriver om vad jag gör tex på dagarna. För jag tycker det är sjukt ointressant & inte _alls_ vad jag själv vill läsa i en blogg när jag besöker någon.
Jag vill läsa om katastrofer, om otrogna jävlar, om kattfights, & om hur folk väljer att pilla sig i naveln.
Det är ganska intressant faktiskt.
Nej, skämtosido. Men jag känner att jag vill komma med något BRAK inlägg liksom, varje gång jag uppdaterar, & det är inte alltid jag "kommer på något" att skriva om. Men vilken tur för er, att jag gjort det idag. Eftersom jag nu som ni ser valt att uppdatera lite.
*Time to be serious time*
Hur som haver, så är jag kanske den absolut knäppaste människan på jorden. Fast (läs) den absolut kanske mest omtänksamma människa som går i ett par skor.
Eller alltså, jag vill hela tiden alla så jävla väl.
& jag önskar att jag kunde trolla 99,9% av min vakna tid.
Jag pratar & har pratat med många & återigen många människor i mitt liv, som på ett eller annat sätt haft/har problem. & jag är _aldrig_ någonsin den som säger eller tänker "Äsch, gå & lasta dina problem på någon annans axlar". Det spelar ingen roll _alls_ om jag själv har problem så det står mig högt upp över öronen. Jag har, eller framför allt ger jag alltid tid åt att lyssna på vad folk har att säga.
& det är nog många gånger jag faktiskt önskar att det fanns någonting jag kunde göra för att få denne persons bekymmer att försvinna på 2 sekunder.
Tillexempel så pratar jag väldigt ofta med en tjej som heter Zandra. Jag har aldrig träffat människan, & vet "egentligen" inte så mycket om henne, eftersom det är svårt på avstånd. Såklart. Men jag skulle vilja påstå att vi står varandra _väldigt_ nära. Vi kan verkligen prata om allt, & hon är väldigt medveten om att jag finns här när som helst på dynget, & vad det än är som tynger henne.
& mitt vackra vackra ex Johanna. Hon har det inte jätte lätt hellre precis, & även om vi är "klara" med det vi hade, så har jag valt att finnas här för henne, eftersom jag vet att hon mår dåligt.
För mig är det en självklarthet. & som hon sa till mig för bara någon dag sen "Det känns så uttjatat & som om jag bara lastar dig med samma bekymmer" typ. & så är det aldrig någonsin. Det spelar ingen roll för mig om en människa klagar på samma sak 1 gång eller 1 miljon gånger. Är det något en människa mår dåligt över, så är det bara prata, prata, prata. Finns ingen limit på hur många gånger jag kan höra det. Det är viktigt att ventilera, & jag är gärna en sån människa som lyssnar. Oavsett.
Jag har alltid sagt till henne, "And im gonna be by your side, i would never leave when you need me the most." Vare sig vi är tillsammans eller inte.
Wää wää wää, nu blev det lite för mycket här känner jag.
Hur eller hur, så tycker _jag_ att det säger väldigt mycket om mig som människa.
Som jag alltid brukar säga - Jag må inte vara den vackraste som går i ett par skor, men jag har fan ett _jävligt_ stort hjärta. Kanske ibland för stort för mitt eget bästa. Men det är några extra hjärtslag man får ta.
I'm done, tipping on my toes,
strike an iron and attack my soul,
misty moon, youre gonna see,
i've got you blues to get on my feet.

Tycker att det är lite _för_ mycket bloggtorka nowadays. Jag ska bli bättre på att uppdatera. Jag lovar.

Men jag har aldrig varit en "sån där" som skriver om vad jag gör tex på dagarna. För jag tycker det är sjukt ointressant & inte _alls_ vad jag själv vill läsa i en blogg när jag besöker någon.
Jag vill läsa om katastrofer, om otrogna jävlar, om kattfights, & om hur folk väljer att pilla sig i naveln.
Det är ganska intressant faktiskt.

Nej, skämtosido. Men jag känner att jag vill komma med något BRAK inlägg liksom, varje gång jag uppdaterar, & det är inte alltid jag "kommer på något" att skriva om. Men vilken tur för er, att jag gjort det idag. Eftersom jag nu som ni ser valt att uppdatera lite.

*Time to be serious time*

Hur som haver, så är jag kanske den absolut knäppaste människan på jorden. Fast (läs) den absolut kanske mest omtänksamma människa som går i ett par skor.
Eller alltså, jag vill hela tiden alla så jävla väl.
& jag önskar att jag kunde trolla 99,9% av min vakna tid.

Jag pratar & har pratat med många & återigen många människor i mitt liv, som på ett eller annat sätt haft/har problem. & jag är _aldrig_ någonsin den som säger eller tänker "Äsch, gå & lasta dina problem på någon annans axlar". Det spelar ingen roll _alls_ om jag själv har problem så det står mig högt upp över öronen. Jag har, eller framför allt ger jag alltid tid åt att lyssna på vad folk har att säga.
& det är nog många gånger jag faktiskt önskar att det fanns någonting jag kunde göra för att få denne persons bekymmer att försvinna på 2 sekunder.

Tillexempel så pratar jag väldigt ofta med en tjej som heter Zandra. Jag har aldrig träffat människan, & vet "egentligen" inte så mycket om henne, eftersom det är svårt på avstånd. Såklart. Men jag skulle vilja påstå att vi står varandra _väldigt_ nära. Vi kan verkligen prata om allt, & hon är väldigt medveten om att jag finns här när som helst på dynget, & vad det än är som tynger henne.

& mitt vackra vackra ex Johanna. Hon har det inte jätte lätt hellre precis, & även om vi är "klara" med det vi hade, så har jag valt att finnas här för henne, eftersom jag vet att hon mår dåligt.
För mig är det en självklarthet. & som hon sa till mig för bara någon dag sen "Det känns så uttjatat & som om jag bara lastar dig med samma bekymmer" typ. & så är det aldrig någonsin.
Det spelar ingen roll för mig om en människa klagar på samma sak 1 gång eller 1 miljon gånger. Är det något en människa mår dåligt över, så är det bara prata, prata, prata.
Finns ingen limit på hur många gånger jag kan höra det. Det är viktigt att ventilera, & jag är gärna en sån människa som lyssnar. Oavsett.
Jag har alltid sagt till henne, "And im gonna be by your side, i would never leave when you need me the most." Vare sig vi är tillsammans eller inte.

Wää wää wää, nu blev det lite för mycket här känner jag.

Hur eller hur, så tycker _jag_ att det säger väldigt mycket om mig som människa.

& som jag alltid brukar säga - Jag må inte vara den vackraste som går i ett par skor, men jag har fan ett _jävligt_ stort hjärta.
Kanske ibland för stort för mitt eget bästa. Men det är några extra hjärtslag man får ta.

Lär känna mig.

Namn: Mona Malin Sofie Karlsson
Piercingar: Yes. In deed. Snett under läppen. Funderar på att utöka med en till brevid.
Tatueringar: Yes. En på ryggen "Mom, i love you." Men ska så fort jag får pengar göra en till på underarmen förmodligen.
Längd: 171,5
Skostorlek: 41!
Hårfärg: Rödtott!
Tycker du att du är attraktiv? Det har jag alltid haft svårt för att tycka, så nej.
Vilket schampo använder du? Väldigt olika. Men det får gärna lukta frukt!
Vad är du rädd för? SPINDLAR! Hajar. Djupa vatten, där jag har noll kontroll över vart mina fötter befinner sig.

Favorit:
Låt: Svårt. Men just nu är det väldigt mycket Melissa Horn. Hon räddar mig från mycket. <3
Sak att göra: Eeehm. Umgås med fina människor?
Sport: Innebandy. Utan någon som helst tvekan. Gotta love it!
Kläder: Förmodligen leggings, med något slappt linne.
Film: Taken. Into the wild. Blood diamond. Osv osv.
Serie: Prison break, The walking dead & Band of brothers. Utan tvekan dem bästa ever!

Har du någonsin:
Gråtit över en pojke? Never have, and probably never will. Surprise, huh?
Gråtit över en flicka? Det har jag däremot gjort, _väldigt_ många gånger.
Ljugit för någon? Det har nog hänt, ja.
Varit i slagsmål? Jag slåss varje dag. & vinner alltid.
Blivit arresterad? Icke sa nicke! 

Antal:
Gånger du varit kär? Oj. Ja, eftersom jag haft 4 flickvänner, så hoppas jag la att det är 4 gånger. Även om jag känt att jag varit "mer" kär i vissa än andra. So to speak.
Gånger ditt hjärta brustit? & det tror du att jag har räknat? Alldeles för många gånger att kunna räkna på alla 10 fingrar iaf.
Hjärtan brustet på grund av dig? Förmodligen ingen gång alls. Cause im awesome!
Tjejer du kysst? Ojskibojski. Ska jag räkna alla gånger? Det kan man däremot _inte_ räkna på alla fingrar.
Gånger ditt namn varit med i tidningen? Två gånger vad jag vet om. Det var när jag hade hjälpt en stackars tant upp för en isbacke, genom att putta på bilen. & den andra gången var när jag slutade på mitt jobb som kokerska på ett dagis. "& tack till Malin i köket, för _gudomligt_ god mat!" Den satt som en smäck på självförtroendet in deed.

Hur många har du varit riktigt kär i? Förhoppningsvis 4? hahah
Vad tycker du om kärlek? Jobbig ibland, men jävla härlig när den funkar! _& är besvarad_.
När kramade du någon sist? Idag. Min kära kusin Emelie!
Saknar du någon speciell person? Jajamänsan, det gör jag.
Har du svårt för att bli kär? Njae, det skulle jag väl inte påstå. Eller.. lätt för att bli intresserad av någon, men för att jag ska bli kär.. äsch, det beror la på.
Är du singel? Så singel man bara kan bli, yez yez. ;c
När fick du senast en komplimang? Idag! Dra på trissor va!

Så, det får duga. Mer eller inte mer sånt här? You deside!

I det tysta.




Vi skulle nog ha hamnat här ändå,
för lusten är svår att ändra på. Jag väntar ut dig i tystnaden, för att det är lättast så.

Såg klart filmen "Blood Diamonds" för inte alls länge sen. & blödig som ni alla vet att jag är, fällde jag givetvis en tår, eller tio under filmens lopp. & _varje_ gång mina tårkanaler envisas med att trycka ut tårar, kommer _allt_ annat trubbel som en jävla tsunami våg & sveper över mig.
& då är det lätt att tankarna trippar iväg.. till ställen de inte borde. För mitt eget bästa

Jag skulle ljuga om jag sa att jag mår bra. Men samtidigt är det verkligen ingenting jag vill skylta med.
Jag klistrar gärna på den där masken som det står "glad" på, för att också ge det intrycket.
Det är när jag kommer ner på mitt rum, när jag vet att jag inte blir störd, som tårkanalerna _väldigt_ ofta öppnar sig. 

Det finns så mycket i mitt liv, som jag önskar att jag kunde ändra på. Det är väldigt många gånger som jag vill vrida tillbaka klockan, & när allt är så jävla perfekt som det bara kan bli, hårt trycka ner "PAUSE" & låta tiden stå sill. & trycka START igen, när jag känner att jag fått det jag behöver & vill ha.

Livet är inte rättvist för fem öre, samtidigt som jag vet att det blir vad man gör det till.
Men vad händer om man är redo att slå sig blodig för någonting man så innerligt vill ha?
Vad händer om det känns som att stå vid högsta bergstoppen, tittar ner & ibland önskar att man hoppar?
Vad händer om man så innerligt vill ha något, att man gråter sig till sömns 9 av 10 gånger?
Förmodligen ingenting.

Kan inte livet bara bli som _jag_ vill någon gång?
Kan inte alla känslor på jorden bara rätta sig efter mig?
Kan inte alla frågetecken bara rätas ut?
Kan inte det som en gång var, komma tillbaka? 

Tacka vet jag Melissa Horn som på något magiskt sätt, _alltid_ lyckas rädda mig när det känns som om jag faller. Vet inte vad jag skulle gjort utan hennes musik. <3

Depression är inte ett tecken på svaghet, det betyder att du har varit stark alldeles för länge.

Catch a grenade for yah.


Dagen började bra, men slutade inte alls lika bra. Utan överdrift.
Jag har _hela_ tiden gått & hoppats. Men tji vilken käftsmäll jag fick.
Hur ska jag klara av det här?

Gjorde jag verkligen rätt val från början?
Skulle jag ha stannat?
Hade det blivit bättre då?

Ibland vill man bara på riktigt, skjuta sig själv. Eller dyka ner under täcket & aldrig mer titta upp över kanten.
Hur fan kunde det bli såhär fel?

Jag ville ju inget hellre än att dela mitt liv med henne.
Jag vill inget hellre än att älska henne.
Jag vill inget hellre än att gå hand i hand med _henne_.
Jag vill inget hellre än att för alltid vakna upp brevid henne.
Jag vill inget hellre än att se mig själv vid hennes sida om 10, 20, 30, 40, 50 år.

Man får tydligt nog inte alltid som man vill. & jag hatar det.

Men nu när jag vet hur det ligger till, kan jag "äntligen" ta steget att låta henne gå.
Hur jävla ont det än gör.
Sova gott i natt? Nah, snarare inte sova alls. FML.

Den perfekta kyssen.



Av någon anledning tycker jag att det är "underhållning" & spännande att veta hur folk tycker att "den perfekta kyssen" ska gå till. Jag menar _om_ man någon gång skulle kyssa personen i fråga som man ställer frågan till, vill man ju, iaf jag, veta hur man ska bete sig för att stilla kyss hungern hos sin partner.

& eftersom det finns typ 10 miljoner olika sätt att kyssas på, tycker jag att frågan är ganska relevant att ställa. Iochmed att man faktiskt vill att en kyss ska bli magisk & perfek. Eller?

Om jag är i ett förhållande, tycker jag att kyssarna är något av det absolut viktigaste. Faktiskt.
Funkar inte kyssar, funkar ingenting i mina ögon. Kan bero på att jag älskar att kyssas, annars vet jag inte vad det beror på.

Såå, man ska absolut _inte_ kyssa mig som om;

1. Min tunga är inget uttag för en elvisp. En tunga som roterar i 360 grader är absolut inget jag uppskattar.

Det är i princip den enda regeln som är självklar.

Jag tycker i ärlighetens namn att det inte ska vara speciellt mycket tunga överhuvudet, och _om_ det ska vara det, ska det vara ytterst lite, & den ska koncentrera sig mer på läpparna än på min egen tunga.

En perfekt kyss är en kyss där det inte befinner sig mycket tunga, utan mer "läppsmek" på varandras läppar.

Hur tycker ni att den perfekta kyssen är? & hur viktig är egentligen en kyss?

Tidigare inlägg


bloglovin

Mitt namn är Malin, är 25 år ung. En homosexuell tjej som skriver om aktuella samtalsämnen.

I min blogg, kommer du kunna läsa om allt från hur det ser ut i min vardag, till heta & mindre heta ämnen i dagens samhälle. Så vill du inte bara läsa om tråkigt mode, ska du låta ögonen vila på min blogg.

RSS 2.0