Can you blow my whistle baby?

Egentligen är jag inte riktigt klok. Klockan är snart halv 3 på natten, & här sitter jag envis som en jävla åsna & tvingar fram ett blogginlägg. 
På tal om åsnor. Varför använder man uttrycket "envis som en åsna" egentligen? Så jävla envisa är de la inte?
En liten nattfundering sådär. 
 
& så är jag så barnsligt trött också. Så det känns som att det här inlägget kommer bli allt annat än roligt & intressant. 
Även om jag brukar skratta åt _allt_ när jag är övertrött, & iofs annars också. Men iaf. 
Bläh. 
 
Hur som haver. Jag längtar otroligt ofantligt mycket till helgen som kommer.
Göteborg - here i come again. 
Inflyttningsfest ska det bli bland annat minsann. Tänkte jag skulle sikta på att göra en Gretas repris. Fast i samma stund som jag nämnde det för mamma tog det inte många sekunder innan ett "Fast nä." 
Det skulle nog bli konstigt.
Med tanke på att jag hånglade med en kille. Tydligen (?) bland annat. & att jag som pricken över i:et tydligen också  dansade någon slags "hej jag vet inte hur man dansar, så jag kör den klassiska plocka äpplen & blåbär dansen!" För då är man så jävla cool har jag hört.
 
& att göra de två sakerna framför min nyfunna flickvän, skulle nog antagligen sluta i katastrof.
Hångla med en kille - ja, det säger ju verkligen sig självt. 
Dansa "plocka äpplen & blåbär" dansen, skulle ju antagligen inte ge mig ett sådär jätte gott & charmigt intryck på alla hennes samlade vänner. Hah.
Med andra ord - jag avstår hångel med killar (!) & avstår från dansgolvet & överlåter helt enkelt det till de som inte har råd att sitta i soffan & dricka öl. 
Japp, så får det bli.
 
Trösten med STORA "" där är väl att jag tydligen gjorde det väldigt diskret. Hur fan man nu kan göra det med ett antagligen fullproppat dansgolv. Men ja. Vad vet jag. Jag stod säkert bakom en gardin. Vill gärna inbilla mig det iaf. Det är ganska diskret i mina öron. 
 
Idag var det kalas. För min älskade syster som fyllde 19. Imorgon blir det kalas igen. För moster Monica som fyller... ermpf... år. Jag älskar kalas, för man blir alltid så bortskämd med god mat. & eftersom jag är ett väldigt stort fan av allt vad mat heter, så är det allt annat än fy skam minsann.
Jag sa ju inte "Ska vi äta här?" varje gång vi blev bortbjudna till någon, för intet.
Något jag får höra än idag kan jag säga. 
Tokig man var egentligen. När man var ung. & "gammal". 
 
Alltså, okej. Nu spårar det. Så jävla ovärt inlägg. & NU mina damer & herrar (?) tror iofs inte det finns en enda karl som läser min blogg, but still. Kanske någon tjej som känner sig fångad i fel kropp. Då passar det ju & säga karl. Aja, skitsamma. 
 
......Jag börjar om. & NU mina damer & herrar ska jag sova. Puwss osv.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


bloglovin

Mitt namn är Malin, är 25 år ung. En homosexuell tjej som skriver om aktuella samtalsämnen.

I min blogg, kommer du kunna läsa om allt från hur det ser ut i min vardag, till heta & mindre heta ämnen i dagens samhälle. Så vill du inte bara läsa om tråkigt mode, ska du låta ögonen vila på min blogg.

RSS 2.0