Aldrig mer ska rätt få bli så fel.

Det är att leka med eld när du drar upp det här igen 
För du ser i mina ögon att jag försvann för länge sen 
Det finns ingen att behaga, inget att förklara 
Inget att försvara, jag gav upp för länge sen 
Jag gav upp för länge sen.
 
Kom precis hem från en fika med världens bästa mamma. Min fika bestod av en burk Coca Cola & en lax & räksallad. Både nyttig & onyttig frukost med andra ord. I like alot.
 
För övrigt kan jag meddela att efter en disskusion med mamma, kommit fram till att jag kanske ska fundera lite extra på att bli lokförare. Hört att det tydligen är väldigt stor brist på det, dessutom inte speciellt lång utbildning, men kanske framför allt väldigt bra betalt just därför. Woop woop på det! 
Tål att tänkas på. 
 
Ikväll blir det lite kneg på dansbandsstället Pumpen som ligger beläget i det "vackra, röjiga" Södra Vi. Spännande som fan. Ehem. 
 
NU mina damer, ska jag ta bilen & bege mig till min älskade farmor & se om hon är hemma. Var alldeles för länge sen jag såg henne nu.
 
För övrigt kan jag meddela att det som hände för ett tag sen, är betydligt jobbigare än jag någonsin kunde föreställt mig. 
Känner därför att rubriken på mitt inlägg passar alldeles utmärkt "Aldrig mer ska rätt få bli så fel."
Kommer aldrig någonsin få veta om valet jag gjorde den dagen var rätt eller fel. 
Om det hade kunnat gå att rädda.
Vill inte tro det. Det gör för ont att tänka så. 
 
Det går fortfarande inte en dag utan att jag tänker på det. Det går inte en natt utan att jag drömmer om det.
Frågade mamma idag "Tror du hon någonsin kommer känna skuld för hur hon nu i efterhand behandlat mig?" 
Varpå mamma säger "Nej. Tror du det?" 
Nej, jag tror inte det heller
& ska jag vara helt ärlig, vet jag inte om det faktiskt är det som gör mest ont.
 
Puss & kram.
 
 
 

Kommentarer
Mammut

SötMalört :/ Förstår om det är svårt att släppa tanken på OM osv.. Men jag vet att det där beslutet du tog då -för länge sen, det var rätt just DÅ. Så det går inte riktigt att tänka så i efterhand. Och nej, jag tror inte heller att hon kanske nånsin kommer till insikt med hur hon behandlade dig, tyvärr :/ Men ja, jag ville bara säga att jag finns här egentligen. Bara ett telefonsamtal bort, o du behöver slänga ur dig massa tankar eller nåt :) Puss o Kram finaste Malört <3

2013-02-16 @ 16:37:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


bloglovin

Mitt namn är Malin, är 25 år ung. En homosexuell tjej som skriver om aktuella samtalsämnen.

I min blogg, kommer du kunna läsa om allt från hur det ser ut i min vardag, till heta & mindre heta ämnen i dagens samhälle. Så vill du inte bara läsa om tråkigt mode, ska du låta ögonen vila på min blogg.

RSS 2.0