Jag vet vad som måste göras.

Jag funderar. Som vanligt. 
Kan kanske redan nu säga reader discretion is advised, för nu blir det ett mindre peppigt blogginlägg.
Ja, det är en sån dag idag.
 
Men det här med känslor. Igen. Som jag så mycket förut skrivit om. 
Det är fan allt annat än lätt, & den som säger något annat kan stoppa upp en kaktus i rövhålet & vrida om.
 
Det känns lite som att allt jag tar mig för & gör vad gäller just känslor, blir så jävla fel. 
Jag älskar människor i allmänhet & tycker att alla männsikor är fantastiska. & när dem inte är fantastiska vill jag ändå gärna tro att dem är det.
 
Som många av er som läser min blogg, eller kanske förresten snarare känner mig, så har jag varit väldigt snabb med att skutta in i förhållanden. Right? Och jag sa efter Johanna att jag absolut inte ska skutta in i något nytt, förrän jag känner att jag är redo för det, & känner att jag klarar av det. Det står jag fast vid. Så ska det förbli. 
Jag känner verkligen för första gången i mitt liv (!) att jag behöver vara fri. Utan måsten, utan krav, & liksom bara... vara för mig själv. 
 
& ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig, när man träffar någon som sen börjar få känslor för mig, & jag kanske inte är på samma stadie, just av den anledningen. Jag har kommit till ett stadie där jag blockerat mina känslor från att stanna vid just - inga känslor. Just för att jag behöver vara själv. 
 
& då blir det så jävla fel. Jag kan tycka att människan i fråga är helt fantastisk, & allt bra i världen. Men jag vill liksom inte stadga mig. Inte än. Jag har inte svalt det som hänt än. Det ligger fortfarande vissa dagar & bubblar i halsen. & tills dagen när det äntligen runnit ur mig, DÅ kan jag börja att tänka på att eventuellt stadga mig med någon, om det skulle vara så. Men tills dess säger jag pass på det. 
 
Jag får helt enkelt sluta vara så jävla bra, & så jävla charmig. Måste ju vara därför tjejer faller som käglor för mig. 
 
Och så känner jag också att det NÅGON GÅNG vore jävligt trevligt om det bara kunde gå MIN VÄG någon gång också, & inte bara fullständigt skita ihop sig jämt. Spyr i min mun.
 
& är det inte lite märkligt, hur dem mest SMÅ sakerna som inte har någonting med något att göra överhuvudtaget kan få mig att fullständigt bryta ihop, & att jag helt plötsligt känner hur en blöt jävla tår från ingenstans rullar ner för mina kinder? Det kan liksom vara att jag tittar på något på internet, & så smäller det till & PANG så är jag nere på botten. 
Alltså, jag behöver nog söka hjälp.
Spyr i min mun igen.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


bloglovin

Mitt namn är Malin, är 25 år ung. En homosexuell tjej som skriver om aktuella samtalsämnen.

I min blogg, kommer du kunna läsa om allt från hur det ser ut i min vardag, till heta & mindre heta ämnen i dagens samhälle. Så vill du inte bara läsa om tråkigt mode, ska du låta ögonen vila på min blogg.

RSS 2.0