Ombytta roller.



Jag är homosexuell
.
Jag hade lyxen att växa upp i ett kärleksfullt hem.
I ett hem som skulle visa sig älska mig för den jag är.
Oavsett vad.

Det är långt ifrån alla människor som har den lyxen.
Det är långt ifrån alla som växer upp i ett kärleksfullt hem.
Det är långt ifrån alla som blir accepterade av sina föräldrar för sin sexuella läggning.
Det är långt ifrån alla som kommer ut för sina föräldrar som får höra "Det spelar ingen roll om det är en tjej eller kille du blir kär i, bara du är lycklig." 
Det fick jag.
Jag hade den lyxen.

Jag kan förstå att vissa föräldrar har svårt för det "onormala". Dom flesta föräldrar växte dessutom upp med det inprintat i skallen. Att det är annorlunda & icke acceptabelt att vara homosexuell. Det där följer ofta med resten av livet sen. Tragiskt nog.

Sen får man sina barn. Man älskar dem högt över allting annat på jorden. 
Barnen lär sg gå.
Lär sig prata. 
Lär sig älska.
Skrattar.
Gråter. 
Den största skatten som vandrar på jorden.

Sen kommer det en dag när ditt barn inser "Jag är inte som "alla andra", jag är annorlunda." 
Responsen blir ofta (inte bara från föräldrar, utan även vänner) "Det är en fas, den försvinner snart ska du se."
Men om den inte gör det då? 
Oftast gör den inte det om man en gång känt att man attraheras mer åt ett kön än vad man attraheras av det andra. 
Kan man stå & säga "Jag är homosexuell." är det också 99,99% chans att det är så.
Ingen fas.
No games.
Bara kärlek till en annan människa, som råkar vara av samma kön.

Är inte kärlek något vackert?
Är det inte gripande att se sitt barn växa upp & bli lycklig vem det än är hon/han håller i handen?
Är inte det viktigaste att din dotter/son är lycklig?

Förnekelse & att förbjuda sitt eget kött & blod att träffa någon av samma kön = att din dotter/son aldrig kommer tillåtas att vara lycklig. 
Ditt barn får istället gråta sig tlll sömns varje natt. Ditt barn kanske gör sig själv illa på grund av hur föräldrarna uttrycker sitt hat mot sitt eget barn. Ditt barn kanske tar livet av sig för att hon/han inte pallar all smärta från orden/slagen?

Det är ditt barn. Ditt barn som kan försvinna imorgon. Ditt barn som du kanske aldrig mer får se när du öppnar ögpnen igen efter en god natts sömn. Ditt barn som du kan förlora för alltid för något så enkelt som kärlek. 
Är det så det ska vara?

Vi kanske inte finns här imorgon. Är inte homosexualitet en ganska liten sak i jämförelse med tex svält? Hemlöshet? Krig? Djurplågeri? 

Det handlar endast om kärlek till en annan människa. Bortse från könet en stund. Det handlar om två människor. En kärlek. Lycka.

"Vi vill inte att folk ska prata. Så håll en låg profil. Ditt privatliv vill vi inte ha någonting att göra med."
Nej okej. Vad kan hända om "hela världen" får veta att eran dotter/son är homosexuell?
Går världen under? Nej.
Blir det ett tredje världskrig? Nej.
Skapas en tsunami? Nej.
Blir ni ihjälslagna? Nej.
Blir ni hatade? Nej.

Folk har mer förståelse för det här 2014 än vad ni tror. ERA (föräldrarnas) vänner kommer inte lämna eran sida för att erat barn råkade födas som homosexuell. Det kan jag ge er en miljon i handen på. OCH om så är fallet, well... då har vi nog alla konstaterat att det inte är mycket till vän att hänga i granen. 

Jag blir så arg. Det är meningen att en förälder ska stötta sitt barn i alla väder. Inte vända ryggen till för något så simpelt som kärlek till en annan människa. Det är ju inte direkt så att man väljer att bli homosexuell. Hade man fått välja kan jag lova med handen på mitt hjärta att det är LÅNGT ifrån alla som hade valt att bli homosexuell.
Det är inte lätt.
Det är fan inte lätt. 

Det räcker med hårda ord från utomstående, människor som inte har en aning om någonting.
Men att få smällar, både verbalt och fysiskt från någon som påstår ÄLSKA en är bara fel. Så fel.

Många barn har växt upp med "Våld löser ingenting" inprintat i skallen.
Well, dubbelmoralen är slående.
Shape the fuck up.

Är inte det viktigaste att din dotter/son får vara lycklig istället för att leva med rädsla för påhopp av sina egna föräldrar? Är det inte viktigare att ditt barn får slippa klumpar i magen på grund av mobbning av sina egna föräldrar?

En sexuell läggning är ingenting man väljer. Man vaknar inte upp en dag & tänker "Nej fan. Jag ska nog bli lesbisk/bög idag!" Det är ungefär som jag som är homosexuell skulle vakna upp i morgon & säga "Nej, idag ska jag bli hetero!" 
Makes no sense.

Jag ber er därför att titta på den här filmen ovan.
En kortfilm som heter "Imagine a world where being gay is the norm and being straight is not." 
Man får sig en tankeläsare. Hoppas jag.

Mer kärlek åt folket. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


bloglovin

Mitt namn är Malin, är 25 år ung. En homosexuell tjej som skriver om aktuella samtalsämnen.

I min blogg, kommer du kunna läsa om allt från hur det ser ut i min vardag, till heta & mindre heta ämnen i dagens samhälle. Så vill du inte bara läsa om tråkigt mode, ska du låta ögonen vila på min blogg.

RSS 2.0