Jaha, då klickar jag igång lite Melissa Horn och låter fingrarna slira över tangenterna, för nu var det länge sen. Igen.

Fast å andra sidan så verkar jag inte ha haft behov av att skriva av mig, för att jag helt enkelt mått bra.
Bloggen har länge varit ett ställe för mig att vända mig till främst när jag istället behövt ventilera ut i rymden för att jag mått dåligt. Jag har inte haft det behovet och det är väl bra antar jag.

Det är en sån fantastisk känsla som innfinner sig i hela kroppen och själen när man känner att man för första gången på, i mitt fall, 31 år äntligen landat, läs hyffsat, i sig själv. Det tog mig visseligen 31 år att hamna i det här sinnestillståndet, men jag är inte bitter för det. Det har på ett vis varit värt varenda törn, för det har gjort mig till den jag är idag. Klyschigt värre, men så är det.

Just nu ser jag extremt mycket fram emot att få landa på hemmaplan i November, nära alla som jag håller kär och älskar. Jag missar ofantligt mycket när jag befinner mig 53 mil ifrån alla jag känner. Jag kan redan nu föreställa mig hur det kommer kännas när jag sätter min fot bara en dryg 1 timme ifrån alla mina hjärtan istället för 6, och börjar ett helt nytt kapitel i mitt liv med nytt jobb och nya människor. Det kommer bli fantastiskt!

I övrigt har jag väl egentligen bara i Juli jobbat som ett djur, och varit lycklig över att jag idag när jag fick lönen fått betydligt mycket mer än vad jag fått de senaste 8 månaderna, pga kronofogden.
Jag känner mig helt plötsligt som den rikaste människan på jorden.

Helgen kommer bara bestå av att chilla Gunilla i min ensamhet, men på Söndag ska jag ut på äventyr, mer berättar jag inte, för jag vill för en gångs skull hålla det för mig själv, och det tror jag är smart Spännande är det iaf!

Nu ska jag spela Sims och göra mitt drömfredagsmys, gurka med dipp.
Tacosen är redan avklarad.

1 kommentarer

Anonym

25 Aug 2017 22:27

❤❤❤

Svar: <3
Malin

Kommentera

Publiceras ej