Det är väl inte direkt någon nyhet att jag tänker mycket...

Så jag har tänkt på en sak.


Det här med homosexualitet.

Om man som dotter, eller son kommer ut ur garderoben, berättar för sina föräldrar & anhöriga att man är intresserad av killar/tjejer/både och.

Varför i allsin dar blir det ibland så stor grej av det?


Är det inte meningen att man ska få vara lycklig med den man själv vill?
Är det inte meningen att man SJÄLV ska välja vem man vill skänka tid från sitt liv på?

Utan att NÅGON ska ha någon som helst åsikt om det?


Vi lever inte på någon jävla medeltid längre, det här är 2000-talet!
Ett samhälle som är meningen ska funka utan att man ska hata en människa för en sexuell läggning.

Man är väl samma person även om man är homosexuell/bisexuell/transa/hetro or whatever?


Jag som själv är homosexuell, hade varit precis samma person om jag varit hetrosexuell.

Vilken sexuell läggning man än må har ändrar inte den personen man är.

Jag kan vara hur jävla hetro, bi, transa eller vad fan som helst, hur mycket jag bara vill!

Det ändrar inte mig någonting, jag är fortfarande samma malin.


& att man inte kan leva ut sin sexuella läggning på grund av allt hat mot det, är en skam.


Det finns väl för fan mycket värre saker att lägga ner sitt hat på här i världen?

Terrorister? Våldtäktsmän? Djurplågare? Mobbare?

Det är iaf ingen läggning, det är något man gör om man är sjuk i huvudet.

Att man tycker om & älskar en människa, oavsett kön, gör inte att man är dum i huvudet.
 

ALL kärlek är vacker, punkt slut.

4 kommentarer

max

03 Jun 2009 22:36

det har du så rätt i så :)

LM

04 Jun 2009 01:53

Malin

04 Jun 2009 16:46

LM? haha ;D

Mattias Lindblad

05 Jun 2009 10:12

Min mamma har en jobbarkompis dom är homo. Han har pojkvän och dom bor ihop. Men hans föräldrar tror att dom bara är kompisar då han inte vågar berätta för dom. Hans pappa sa en gång, när dom gick på stan och dom fick syn på ett homosexuelt par, "Hade det där vart min son hade jag inte velat veta av honom mer" Hur dum i huvudet är man inte då? Ofta man ens säger något sådant. Det är ju för fan ens barn han snackar om!

Kommentera

Publiceras ej