Jag är hemma igen.
Oj vad jag har längtat efter att få sätta min fot i Vimmerby igen. Eller så inte.
Om jag kunde, hade jag aldrig någonsin åkt ifrån dig älskling.
Jag finner mig själv med gråten i halsen & tårar i ögonen så fort jag vilar ögonen på gosedjurs hunden jag fick av dig. Jag ser ditt leende framför mig hela tiden, & jag hör ditt skratt ekandes i mitt hjärta.
Johanna - du berör mig. Något fruktansvärt.

Fyfan vad jag saknar dig.. redan!

Jag förstår inte själv vad du gör med mig. Det kanske bara är jag, men det känns så fruktansvärt rätt med dig.
För det första känns det som om vi känt varandra i flera år.
För det andra har vi precis som du sa & nu citerar jag "Jag älskar att vi våra samtalsämnen aldrig tar slut...", för så är det verkligen.
Vi har alltid något att prata om! & det älskar jag också!
För det tredje, känns det väldigt naturligt med dig. Jag har nog aldrig någonsin känt mig så bekväm med någon, så som jag känner mig med dig.
& för det fjärde så älskar jag att jag till 100% verkligen kan vara mig själv med dig. Bara en sån sak som att jag kan vara bekväm OSMINKAD med dig, borde säga sitt bara det, med tanke på att jag inte ens visar mig utan smink för min mamma knappt.

Det gör ont i mig på riktigt att vi är så "långt" ifrån varandra. Även om det "bara" ändå är drygt 3 timmar mellan oss, känns det som en evighet. Den värsta evigheten i världen.

Jag ska slita som ett djur för att snart få befinna mig i samma stad som dig.
"Du får vara beredd på att jag kommer knycka åt mig platsen brevid dig i sängen, nästan varje dag när och om du flyttar hit..." Älskling, jag vill inget hellre. Är det någon som har platsen brevid mig i sängen, är det du.
& med tanke på att jag får bo hos er under tiden jag letar lägenhet om jag får jobb, gör det hela en gnutta lättare.
Får jag jobb, behöver jag inte direkt oroa mig för tak över huvudet. Då vet jag att jag har någonstans att ta vägen iaf tills jag har något eget, vilket förhoppningsvis inte alls ska ta så lång tid.

Johanna - jag är helt tokigt kär i dig. & tanken på att du är min, gör mig till den lyckligaste människan som går i ett par skor. Du är det absolut vackraste jag någonsin vilat mina ögon på, & du är det bästa som någonsin hänt mig.

Jag sitter i soffan & johanna vilar i mitt knä, när jag smeker henne över håret, ner över kinden & viskar..
"Johanna.. jag tycker om dig.."
"Malin vet du en sak?... Jag älskar dig..."
Jag trodde mitt hjärta right there and then skulle stanna.
Min första reaktion var "Va? Vad sa du nu? Säg det där igen..." Haha.
Jag kan omöjligt beskriva känslan i min mage.. mer än att den fylldes med lycka & att ett pirr spred sig i hela min kropp. Den kvinnan gör mig lycklig.

Jag är så stolt över att ha henne som flickvän. Den vackraste man kan få.
Jag är helt lost i henne & hon får varje kroppsdel på min kropp att smälta av kärlek.

Hennes leende som etsar fast, & får mig att le bara tanken på hennes.
Hennes skratt som borrar sig igenom hela min kropp av välbehag.
Hennes smekningar som får mina knän att vika sig.
Hennes ögon som vem som helst skulle kunna drunkna i.
Hennes hår som luktar gott likt en sommaräng.
Hennes personlighet som gör henne om möjligt 49448373633 gånger vackrare på alla sätt.

Åh. Jag är kär. Johanna - Jag älskar dig! <3

1 kommentarer

frida

02 Oct 2010 12:24

jag förstår precis hur du känner. jag bor i blekinge och min älskade pojkvän sen sex månader tillbaka bor i västerås - det skiljer över 50 mil och 6 timmar mellan oss. men vi älskar varandra och att leva utan varandra är en skrattretande tanke. jag tror att om man klarar distansen så kan man klara vad som helst när distansen är övervunnen. be strong!

Kommentera

Publiceras ej