En del av Malin

Jag tänkte att jag skulle dra lite av min homosexuella story för dem som är nyfikna.
(jag vet att det var någon som nämnde det i min första frågestund)

Jag har inte alltid varit säker på att det bara är tjejer som gäller för mig. När jag var "dagisliten" höll jag på att smygpussa på alla killar precis som alla andra. Däremot hade jag aldrig någon dagiskärlek, eller förskolekärlek.

När jag verkligen på allvar förstod att jag är homosexuell, var när jag gick i 6an.
Det var också då jag för första gången blev totalt upp över öronen förälskad i den första tjejen.
Olyckligt förälskad ofcourse.
Feg & blyg som jag var, skickade jag mina klasskompisar med söta ord, som dem i sin tur skuttade ut & berättade för henne. Liite charmigt ändå va? Haha.
Hur eller hur var jag nästan besatt av henne. Vet inte om det var för spänningen, att mina ögon helt plötsligt istället fått upp ögonen för endast tjejer, eller om hon helt enkelt bara trollband mig. Någonting med henne var det iaf & jag var upp över öronen förälskad i henne länge.
När inget intresse "växte" till liv hos henne, förstod jag att loppet där var ganska kört. Haha.

Nåväl, tiden gick & en dag tog jag mitt förnuft till fånga & hade planer & mod nog att berätta för min mamma.
Jag tror jag var 15 eller 16 år då.
Jag minns så tydligt hur det hela utspelade sig, och orden som utbyttes;
Vi står i köket & lagar mat tillsammans, när jag helt plötsligt out of the blue säger;
"Mamma... vad skulle du säga om jag var homosexuell?"
Mamma bara tittade på mig skrattade & sa;
"Men lilla gumman, det har jag vetat om länge.."
Då visar det sig att varje gång hon tvättat mina kläder har hon hittat lappar i mina byxor med namnet på tjejen jag var totally förälskad i med ett hjärta runt (a) (very bright malin!).
& så sa hon;
"Det spelar ingen roll om det är en tjej eller kille du blir kär i, bara du är lycklig!"
Jag ler lika stort varje gång jag tänker tillbaka på den dagen, min mamma är bra fin hon! ♥

Har jag då någonsin behövt komma "ut ur garderoben"? - Nej.
Det startades rykten om mig i samband med mina kärleksbud i 6an, vilket man kan förstå.
Så alla andra tog hand om mina "steg ut från garderoben".
Jag skiter faktiskt i vilket om jag ska vara ärlig.
Den som idag inte vet i den här stan att jag är homosexuell, måste ju på allvar ha en skruv lös.
Sen så är det faktiskt så att dem som har något emot mig bara för att jag är homosexuell, så kunde jag inte bry mig mindre. Jag skiter fullständigt i om jag blir dum förklarad på grund av min sexuella läggning.
Bara för att jag föddes homosexuell betyder det inte att jag är dum i huvudet.
Eller att jag tycker att ALLA tjejer är snygga, eller att jag är intresserad av alla tjejer.
Jag har min smak på tjejer precis som en hetrosexuell tjej/kille har sin smak.

Hur eller hur sen small det bara till & jag hade min första flickvän, 16 år gammal. Det höll i 8 månader om jag inte minns fel, sen lämnade hon mig för någon annan. Det minns jag också hur det gick till, but thats another story!

Inte långt efter det träffade jag en till pingla, dock var avståndet mellan oss betydligt längre. Vi träffades en gång, gick på gröna lund och hånglade i kärlekstunneln. - Det värsta hånglet ever! Ni vet sånt där hångel där partnern sticker ner tungan i hela halsen och vispar runt som en jävla elvisp? - Så var hon! Men men, det var iaf hångel, man får vara glad för det lilla har jag hört, haha!
Det var alltså en internetkärlek, ni vet sånt där som alla 15-16 åriga tjejer & killar gör? Tokförälskar sig i någon över internet, som sen i verkligheten blir helt åt fanders? Nåväl, förkrossad över att lämna henne var jag iaf, storgrät i bilen hem, hela vägen från stockholm hem till småland. Poor me!

Sen träffade jag henne som det skulle visa sig att jag skulle spendera 4 år tillsammans med. Mitt längsta förhållande hitills! Det var dock långt ifrån det bästa förhållandet, bestående av bråk mer eller mindre varje dag (utan överdrift!) Blev bedragen 2 gånger & ja.. listan kan göras lång.
Dock förlovade jag mig med henne, vilket såhär i efterhand inte låter riktigt klokt i mina öron.
Men som man säger "man är ung & dum".
Vi är bra vänner nu dock, & det funkar tok bra! (:

Sen min senaste flickvän, är också en historia för sig, & dem flesta som läser min blogg vet vem jag menar. Jag tänker inte skriva speciellt mycket om den kvinnan överhuvudtaget faktiskt. End of story.

& nu är jag singel & har inga som helst planer att gå & kära ner mig faktiskt.
Blir jag kär så blir jag helt en enkelt. Det är ett problem jag får ta itu med då. Haha.
Nejdå, det är inte så hemskt som det låter. Men jag letar iaf inte. Det får helt enkelt komma när det komma vill.
Min prinsessa finns med all säkerhet där ute, & när tiden är inne, kommer vi hitta varandra!
Jag är villig att kyssa många grodor för att någon dag kyssa rätt!

Något jag missat? Något ni undrar?