En del av Malin

Jag hade behövt honom här. Precis just nu. Igår, i förrgår, förra veckan, förra året. Hela tiden!
Jag saknar honom något fruktansvärt.
& för mig är det fortfarande nästintill ofattbart & förstå hur man kan älska ett djur så fruktansvärt mycket.

Kan vi inte spola tillbaka tiden?
Spola tillbaka tiden till då han slickade bort mina tårar istället för att jag ska behöva svepa bort dem med handen?
Eller spola tillbaka tiden till då han varje gång jag kom hem, kom springandes och mötte upp mig på grusinfarten? & jag överlycklig mötte honom & plockade upp honom i min famn?
Eller till gångerna då han kraffsade på dörren 2 sekunder efter att jag stängt in mig på toaletten & ville komma in & göra mig sällskap, även om han efter 30 sekunder ville ut igen?
Eller dem gångerna han bestämt följde med mig ut genom dörren & följde tätt efter ut till mitt rum med mig & sov med mig hela natten under täcket tätt intill mig?
Eller dem gångerna han var med vid matbordet & ville ha sig en godbit & mamma varje gång sa till honom att gå ner, & han bara vände på sig & stirrade in i väggen en stund, där han trodde att han inte syndes?
Eller dem gångerna jag kände mig ensamast på jorden & jag alltid hade honom att gosa in mig i & finna tröst hos?
Eller eller eller...