En del av Malin

Alltså, det bubblar verkligen i hela kroppen på mig. Jag vill bara slita upp mitt fönster & skrika rakt ut "Johanna jag älskar dig!" Jag vill ställa mig mitt på torget & göra samma sak. Jag vill ta mig långt upp i luften med ett flygplans hjälp, & samtidigt som jag slänger mig ut ur flygplanets dörrar skrika "Johanna jag älskar dig!" så att mina ord sträcker sig som ett täcke över hela världen.

Den kvinnan har gett mig så fruktansvärt mycket. För första gången i mitt liv känner jag mig genuint älskad, & för första gången i mitt liv är jag säkrare än någonsin i mig själv. Även om jag fortfarande är väldigt förvirrad i vad jag vill med mitt liv rent yrkesmässigt, så är jag en helt ny människa med bättre självförtroende. & det har jag endast min prinsessa att tacka för.

Alla i min omgivning märker säkerligen skillnad också, inte minst min familj. Sen jag träffade henne har det inte gått en enda dag då jag känner mig "nere". Jag går runt med ett leende på mina läppar 24 timmar om dygnet, även här i min ensamhet i lägenheten. Jag är spralligare än någonsin & det känns som om jag inte längre går på fast mark. Jag svävar. & jag fullständigt älskar den känslan.

För mig känns det iaf fruktansvärt rätt. & alla de hemska prinsessor mina läppar förut mött, så var det värt varenda kyss för att hitta henne.