Dag 2 - Min första kärlek
Första kärlek? Hm, jag anser att det beror lite på hur man ser det. Min första flickvän hade jag när jag var 15, eller 16. Minns inte exakt. Carolina hette hon & var från växjö. Men jag var aldrig kär som i kär i henne.
Så därför tycker ni säkerligen att mitt svar nu är antingen skit tråkigt eller skit sött, men jag svarar utan att blinka Johanna. Med andra ord min nuvarande flickvän.
Dels för att förhållandet med henne bokstavligt talat är så perfekt det bara kan bli. Vi kommer överens som två magneter fästa i varandra. Vi har alltid saker att prata om, samtalsämnena tar aldrig slut. Vi skrattar ihop konstant hela tiden. Hon får mig alltid att le. Jag har dragit historian 10 tusen gånger förut. Så ni vet hur det ligger till.
Kort & gott känner jag mig genuint älskad utav henne, från topp till tå. Precis så som jag älskar varenda liten sak med henne. Hon får mig att känna mig trygg så som ingen tidigare flickvän fått. Hon får mig att känna mig betydelsefull & behövd utan att behöva säga något.
Hon finns. & det gör mig så lycklig. & att hon är min. Jag förstår nog inte det ibland än idag.
Så lycklig är jag över att ha hittat en så genuint fin människa som henne.
Hon är flickan som har en perfekt relation till alla i sin familj. Hon är flickan som ingen kan tycka illa om, just för att hon är så geniunt härlig på alla plan. Hennes skratt smittar av sig, & man blir lycklig i hela kroppen bara av att höra henne prata.
Hon är magisk.
& det känns som om jag är en del av en helt fantastisk saga, som jag aldrig hoppas behöva bläddra till sista sidan i.
Det är glitter & hjärtan runt om mig vart jag än ser. & så vill jag alltid ha det. Med henne.
Vi pratade om det för några dagar sen. & jag tror verkligen på fullaste allvar att jag kommer vara "nykär" i henne om 2 år också. 10 också för den delen. Alltid.
Jag känner mig hel med henne i mitt liv. & Johanna - jag hoppas verkligen att du kommer vara en del av mitt liv så länge jag lever. Jag älskar dig! <3
Kommentera