Helt plötsligt blev min dag en väldigt stor smula otroligt mycket bättre än innan

Finns inte ord som kan beskriva hur otroligt glad sånt här gör mig. & visst finns det väl ingen bättre känsla i världen än just känslan att som människa få känna sig så otroligt uppskattad? Tvek på det.

Jag läste världens finaste mail ikväll. Från min vackra vackra Zandra. Tänkte dela med mig av en liten snutt av det mailet, bara för att visa en liten skymt av vilken otrolig människa hon är. <3

"Vet inte ens varför jag säger allt detta, jag älskar dig för den person du är Malin, verkligen, jag vet inte hur mitt liv hade sätt ut om du inte hade räddat mig från alla ensamma och sömnlösa nätter av ren ångest. Jag har en sån himla ångest över att vi inte fått träffas än, och jag vågar själv knappt svara på de annat än att jag är rädd. Jag framstår som så mycket Malin, och jag vill vara som det antagligen kan framstå, men det är jag inte. Jag är så himla knepig och skör som person så det är läskigt. Jag säger aldrig som det är för dig, eller för någon annan heller för den delen om hur det faktiskt är, och det är inte bra med mig. Jag minns inte senast jag sov normalt, jag minns inte när jag åt regulära måltider, jag minns inte när jag senast kände mig klumpfri i magen. Träffas ska vi, och jag önskar och hoppas att du kommer kunna acceptera de beteenden som jag faktiskt bär på då bara.

Jag önskar verkligen av hela mitt hjärta att jag på något sätt kunde få dig på rätt bana med dina bekymmer, och påverka dig tillräckligt nog för att du inte ska stressa med saker. Jag lider när du lider. Jag är så himla dålig på att stötta och supporta, och det har antagligen bara och göra med att jag faktiskt inte vet. Skillnaden är att jag de senaste åren inte vågat träffa på folk och kära ner mig, för de har jag velat verkligen. Så tro aldrig att du gör fel, för det gör du inte, man kan inte alltid pricka rätt. Du är så oändligt vacker på precis alla punkter, man är bortskämd som känner dig, och det menar jag verkligen.

Är supertacksam för den support som du faktiskt ger mig. Jag kanske inte verkar som att jag tar åt mig allt för mycket, men de gör jag, varje fin sak du säger sätter ljus på mig, och de är ett ljus som kommer från ditt håll, mot mitt totala mörker. Så tragiskt det låter, men jag vet inte ens hur jag hade orkat hålla mig vid liv om det inte vore för personer som dig, min pappa och mina vänner, på riktigt. Jag är inte ett dugg rädd för att dö, och det är så töntigt sagt men så är det bara. Hade det inte varit för de möjligheter och den närhet som jag faktiskt har så hade mitt liv aldrig hållit samman. Genom att sikta mot det omöjliga, så når man den högsta graden av det möjliga, har jag alltid fått höra, jag hoppas bara att det stämmer.


Tack för att du finns, Z.

"Non e nel mio orecchio che bisbigliasti, ma dentro il mio cuore.""

Kommentera

Publiceras ej