Jag vet verkligen inte varför jag fortsätter plåga mig själv.
Dum som jag är, så klickade jag mig in på mitt ex facebook. Tittade på hennes bilder. Mindes. & det slutade med att jag grät som ett litet barn. Varför ska det vara så jävla svårt att släppa taget?
Det går inte en dag jävel utan att jag tänker på henne. Saknar henne så det på riktigt gör ont i mig.
Hon var hela jävla världen för mig.
& jag lämnade henne.
Mitt livs kärlek. På riktigt, hur jävla dum får man bli?
Mitt livs kärlek. På riktigt, hur jävla dum får man bli?
Ibland önskar jag att jag aldrig någonsin lämnade henne.
Jag är väl medveten om att jag inte var 100% lycklig i det förhållandet vi hade, men samtidigt tänker jag nu i efterhand - vem fan är 100% lycklig i ett förhållande egentligen?
Alltid finns det väl någon brist & något som inte stämmer.
Jag tänker typ "tänk om det hade blivit bra, om jag bara stannat lite till?" Tänk om.
Alltid finns det väl någon brist & något som inte stämmer.
Jag tänker typ "tänk om det hade blivit bra, om jag bara stannat lite till?" Tänk om.
Just den tanken dödar mig långsamt.
Visst har jag gått vidare på ett sätt, men absolut inte helt & hållet.
Det är många gånger jag önskar att jag faktiskt tryckte på "skicka" när jag förberett ett långt sms till henne. Det är många gånger jag önskar att jag tryckt på "ring upp" när jag haft hennes nummer framför mig på telefonen. Ändå har jag låtit bli. För min egen skull antagligen.
Människor över lag sätter stora spår i min själ. Men det är långt ifrån alla som sätter spår i mitt hjärta, & det har hon gjort. Utan tvekan.
Jag älskade henne med varje andetag jag kipade efter. Jag älskade varenda del av henne. Jag avgudade varje ögonblick med oss. Up and downs.
Visst har jag gått vidare på ett sätt, men absolut inte helt & hållet.
Det är många gånger jag önskar att jag faktiskt tryckte på "skicka" när jag förberett ett långt sms till henne. Det är många gånger jag önskar att jag tryckt på "ring upp" när jag haft hennes nummer framför mig på telefonen. Ändå har jag låtit bli. För min egen skull antagligen.
Människor över lag sätter stora spår i min själ. Men det är långt ifrån alla som sätter spår i mitt hjärta, & det har hon gjort. Utan tvekan.
Jag älskade henne med varje andetag jag kipade efter. Jag älskade varenda del av henne. Jag avgudade varje ögonblick med oss. Up and downs.
& nu tampas jag med att klara av att andas _utan_ henne.
Hur länge ska jag klara av det?
& det är _många_ gånger jag önskar att det gick att vrida tillbaka tiden.
& bara tanken på att hon är ute ur mitt liv för alltid, gör att jag dör långsamt.
Jag hade velat att du alltid skulle vara en del av mitt liv. På ett eller annat sätt.
Jag älskar dig. Jag saknar dig, förstår du inte det?
Jag hade velat att du alltid skulle vara en del av mitt liv. På ett eller annat sätt.
Jag älskar dig. Jag saknar dig, förstår du inte det?
5 kommentarer
sara.
14 Aug 2012 07:30
Jag förstår saknaden och allt de där med att tänka tillbaka. men samtidigt, jag är 100 % lycklig i mitt förhållande och jag tror att om man är det fundrar men inte ens att lämna någon. & eftersom du gjorde slut måste dom anledningar till att lämna varit större än dom att stanna kvar. dessutom finns det inget som säger att det är försent att hitta tillbaka eller ge varandra en ny chans, det handlar bara om att våga.
Lycka till :)
therese
16 Aug 2012 00:49
Vissa motgångar möter man, men du tog beslutet att faktiskt bryta upp och det finns en anledning. Då mår inte bättre av att älta gammalt skit, rent ut sagt. Går du och tänker på gammalt kommer du aldrig komma vidare. Gör en fin låda, utsmycka med kärlek och stoppa ner minnen och foton av henne i den. Lägg in lådan i en garderob. På så sätt gör du dig av med det gamla både fysiskt och psykiskt och gör på så sätt plats för nytt. Så länge du ältar det gamla kommer du inte kunna gå vidare och ärligt träffa ngn.
Ny tag!
Tycker du är lite för depp nu, många depp-inlägg..
Nästa inlägg kräver jag ska vara positivt. När man läser bloggen kan man tro att du är en örk och dyster tjej, men det är du inte. Visa din glada sida här också.
Malin
16 Aug 2012 15:22
Sara; tack för fina ord! Ligger mycket sanning i det du skriver.
Therese; Ture story. Men bloggen är till för att jag ska skriva hur jag mår bland annat, och just nu är jag mörk och dyster. Ändå ler jag. Det är ju inte så att jag är mörk i humöret osv. Det är bara i tankarna det är mörkt ibland. Och bilderna och alla kort osv har jag slängt. Är inget att spara på. Då blir det bara mörkt igen när jag sen 2 år senare kollar på det. Bättre det är i soporna, så såren slipper fläkas upp igen.
Du ringde aldrig när jag var i Kalmar btw. Ska lägga det på minnet :p
Meekatt
18 Aug 2012 17:06
Åh, den där jävla kärleken. Inget är så underbart - inget gör så ont. Många lever hela sitt liv utan att få känna vad riktig kärlek är. Du vet det. Ta det med dig och var glad att du har förmågan att älska på det sättet.
Blir det inte ni - är det inte meningen. Då finns det en annan mening för dig. <3
Förresten - du gissade att jag vägde 3485 KILO när jag föddes. Skit på dig! Haha ;)
Kram på dig!
//Meekatt...
www.meekatt.com
Malin
19 Aug 2012 22:28
Du har så rätt så rätt Meekatt. Du är en klok kvinna du! Tack för fina ord! <3
HAHAHAHAH! Jag skrattar åt det fortfarande, fyfan så jävla roligt det kan bli när det blir så tokigt. HAHAHA! :D
Kram på dig!
Kommentera